Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Tio frågor

Stina Oscarson om kulturutredningen

Stina Oscarson drog i gång Skuggutredningen tre månader efter att regeringen tillsatt kulturutredningen.

Det är inget litet grepp ni har tagit. »Världsledande kulturland…« ?

– Du ska se frågan som ett paraply för alla svaren. Och den är enkel, eftersom man kan svara hur kort eller långt och hur konkret eller visionärt man vill. Däremot kan man inte säga till exempel »jag vill inte ha kultursponsring«.

Men vad är syftet? Var det inte bra att regeringen äntligen tillsatte en utredning?

– Äntligen är ordet, det är den första kulturutredningen på 34 år. Under tiden har urholkningen av kulturen bara fortsatt. Och det blev inte bättre när de borgerliga tog över. Bort med de fria entréerna till museerna, bort med kultursekreterarna, förkortat sändningstillstånd för public service. Det finns en enorm frustration och uppgivenhet bland oss kulturarbetare. Därför ville vi göra något från vårt håll.

Så det är inte en motaktion?

– Absolut inte. Snarare ett komplement till den sittande utredningen. Det finns en risk att vi kulturarbetare bara uppfattas som gnälliga och bakåtsträvande. Vi måste vara konstruktiva. Min förhoppning är att Skuggutredningen ska vara en positiv injektion från det fria kulturlivet.

Och om politikerna och kulturpotentaterna inte ser det så?

– Det gör de. Jag har träffat politiker från alla partier och kulturutredningens ordförande Eva Swarz var en av de första jag tog kontakt med. Hon tyckte idén var lysande. Vi kanske inte har samma åsikter i alla sakfrågor men vi är överens om att kulturfrågorna måste bli en tung valfråga.

Alla är inte lika positiva. Hur känns det att bli kallad elitist?

– Märkligt, eftersom anklagelsen kommer från höger, bland annat från Svenska Dagbladets ledarsida. För att jag i en debattartikel ifrågasatte värdet av att det säljs mer och mer böcker på Ica och Konsum. Jag menar att vi måste våga diskutera vilken kulturell infrastruktur vi vill ha i det här landet. Alla kulturutövare kan inte få ekonomiskt stöd, vi måste välja.

Har du inte sagt något om att man borde förbjuda all reklam också?

– (Suck) Jag prövade en tanke på min blogg på Skuggutredningens hemsida. Kulturministern hade föreslagit sänkt reklamskatt och jag skrev något om hur det skulle vara om vi hade en kulturminister som vågade förbjuda all reklam. Jag fick minst hundra hatmejl. Beskylldes för att vara kommunist. Det är jag inte, men jag trodde det var tillåtet att drömma.

Om du fick önska en enda kulturpolitisk åtgärd, vilken?

– Då säger jag två procent av BNP till kulturen, varav hälften till barnkulturen. Barnkultur ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Kultursekreterarna var till exempel jätteviktiga som en länk mellan skolan och teatern. Nu måste jag som regissör själv ringa runt och fråga »vill ni ha min pjäs«? Det är ju en omöjlighet!

Har du aldrig tänkt bli politiker?

– Nej, jag måste få vara fri i tanken. Jag röstar inte alltid på samma parti. Fredsarbetare däremot, det  var mitt första drömyrke. Och det tycker jag på sätt och vis att jag är.

Fredsarbetare, hur då?

– Jag menar att konsten, den som inte förenklar och förvanskar som till exempel reklam ofta gör, är ett gigantiskt fredsprojekt. Genom teatern och litteraturen och konsten får man inblick i andras liv och utvecklar sin empati. Jag tror på fantasins makt att inspirera till förändring.

Din nästa uppsättning på Orionteatern?

– »Caution« med streetdansgruppen Bounce. En föreställning med sand, eld, vatten. Bland det roligaste jag har gjort. Och det svåraste, eftersom det inte finns någon story i botten. Plus att gruppen jobbar totalt demokratiskt. Som regissör är jag van att ha sista ordet. Premiär den 13 februari förresten.

3 thoughts on “Stina Oscarson om kulturutredningen

Kommentarer är avstängda.

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera