Ulrica Schenström om Obama

Text: Emma Härdmark

Toppbild: Scanpix

Toppbild: Scanpix

Varför vann Barack Obama?

– Han talade om förändring och utlovade någonting nytt. Han pratade om generationsskifte, någonting fräscht och gav hopp till amerikaner, han talade till vanliga människor och jag tror att han förstår sig på deras vardag. Och han lyckades också, som inte så många lyckats med, att ta sig in bland de republikanska arbetarklassgrupperna. Och sen, inte minst, syntes det att han hade roligt.

Vad tycker du personligen om hans kampanj, som sådan?

– Mycket väl genomförd. Jag tror att det blir så när man har ett gediget politiskt budskap och det syns att man tror på det själv. Det är viktigt att man ser ut som en vinnare, det kan man inte göra om man inte tror på sitt budskap.

 Är det också därför han lyckats komma ut så bra i media, att han sett ut som en vinnare från start?

– Ja, han hade det i och för sig ganska bra förspänt. Han var en av två presidentkandidater i en av världens supermakter, han är ung och han är fräsch. Och som sagt, han ville ha presidentposten, det syntes.

Att ha presidentposten ville väl även motståndaren John McCain?

– Absolut, men den här killen hade roligt. Han stod på barrikaderna och han ville, åh vad han ville.

Nu när han har vunnit, hur ska demokraterna göra för att undvika interna strider när man inte längre har en gemensam fiende?

– Som inom allting i livet kommer det en vardag, och inom politiken är det det som kallas för partidisciplin som gäller nu. All den energi och kraft som han och människorna runt honom känner måste omkanaliseras från glädjen över att han har vunnit till att det nu är USA och regering som gäller.

– Att vara president är att vara chef, och ett gott chefskap på lång sikt kommer nog se till att hans vänner håller sig runt honom och backar upp honom.

Hur ska Obama hantera de enorma förväntningarna som ställs på honom nu?

– Det är viktigt att sätta sig  ner lugnt och metodiskt och faktiskt erkänna för sig själv att »jag är ny på jobbet, jag är inte Stålmannen och ingen annan runt omkring mig heller«. Han måste låta det ta den tid det tar. Och så får vi hoppas att media också låter honom vara ny på jobbet ett tag.

Ja, hur lång tid kommer media, och väljare, att ge honom?

– Ingen aning. Det finns jättestora utmaningar att ta tag i, finanskrisen, arbetslösheten och budgetunderskottet. Men det är ändå jättesvårt att veta hur lång tid han får innan han måste börja leverera.

Varför känns amerikansk politik alltid så mycket piggare och fräschare än det vi ser och hör här i Sverige?

– Kulturellt är det väldigt annorlunda. Valsystemet i USA är personinriktat vilket gör att vi på tv ser inspirerande tal från stora kongresshallar, ballonger och plakat. Och kommer det sen ett inslag från Sverige om hur det nya jobbskatteavdraget slår, blir det inte riktigt lika färgstarkt direkt.

Så mer personval, ballonger och plakat skulle pigga upp den svenska politiken?

– Nej nej nej, det tror jag absolut inte. Vi måste komma ihåg att vi sällan ser inslag från den amerikanska vardagspolitiken om hur Obama till exempel ska utöka arbetslöshetsförsäkringen.

I valet 2010, vilka nya ingredienser ser vi som kommer från det amerikanska kampanjarbetet?

– Det har pratats mycket om gräsrotsnivåer och bloggare. Gräsrotsnivå är ju kärnan i politik, har man inte koll på sina supportrar så har man nog tappat mycket av sitt eget engagemang. Utan gräsrotsnivån går det inte att vinna en valkampanj. Jag tror att bloggare också kanske kommer att vara viktiga, men inte alls så viktiga som gräsrotsnivån som ju är människor av kött och blod.

Detta har hänt

[[Ulrica Schenström]] (m) satt under valrörelsen 2006 i partiledningen och var presschef för moderaterna. Hon var med och lanserade begreppet »de nya moderaterna« och tillhörde då partiets innersta krets.

Efter alliansens valvinst utsågs hon till statssekreterare vid statsrådsberedningen och blev därmed Sveriges högsta politiska tjänsteman. Schenström avgick från sin tjänst för ett år sedan och arbetar i dag som pr-konsult.

Text: Emma Härdmark

Toppbild: Scanpix