Längre arbetstid ska lösa vårdkrisen

Text: Sofia Klemming Nordenskiöld

Foto: JanErik Henriksson/Scanpix

Finansieringen av framtidens vård kan bli en av stridsfrågorna i valrörelsen nästa år. I helgen håller socialdemokraterna framtidsdagar i Västerås där ett alternativ till regeringens vårdpolitik ska mejslas fram. Socialdemokraterna vill profilera sig i vårdfrågan så att det inte går som med jobben i förra valet – att alliansen gör även vården till sin paradgren.

Historiskt sett brukar det i tider av lågkonjunktur och finanskris vara ekonomi och sysselsättning som dominerar debatten. Men Ylva Johansson, socialdemokratisk talesperson i vårdfrågor, tänker koppla vårdfrågan till lågkonjunkturen.

– Ska jobbkrisen få leda till en vårdkris eller inte? Det vi ser nu är ett snabbt ras i landstingens skatteintäkter samtidigt som lika många blir sjuka under lågkonjunktur. Hur klokt är det att i det läget avskeda fler människor inom vården, vilket spär på jobbkrisen ytterligare?

Varje dag kommer nya sparkrav inom landstingen. Tusentals vårdanställda har varslats runt om i landet. Flera sjukhusavdelningar har redan nu tvingats stänga på grund av personalbrist, och patienter flyttas runt eller får ligga i korridorerna.

Man får intrycket av att landstingen är tagna på sängen av lågkonjunkturen och att de inte har någon buffert.

För att mildra krisen på kort sikt vill socialdemokraterna skjuta till 10 extra miljarder till kommuner och landsting. På lång sikt vill Ylva Johansson att vårdens andel av resurserna ska öka.

Finansieringen av framtidens vård är en knäckfråga. Den politiska debatten framställs ofta som ett val mellan »mer privat finansiering« och »höjda skatter«. Socialdemokraterna för nu fram en tredje väg, en starkare arbetslinje. Förslaget går ut på att successivt förlänga livsarbetstiden med tre år (från 30 till 33 år ) fram till år 2025. Enligt s uppskattningar kan man då behålla en hög nivå i vården utan att behöva göra stora skattehöjningar.

Alliansen vill också ha en fortsatt offentligt finansierad vård men har öppnat för exempelvis utförsäljning av sjukhus och privata försäkringar i vården. Tanken är att den privata vården ska »bidra till ökad kvalitet och effektivitet«.

Hur lösningen än ser ut bör det nya eller kompletterande finansieringssystemet vara på plats före 2020, som markerar decenniet när fyrtiotalisterna passerar 80-årsstrecket. Då får Sverige fler äldre vårdkrävande personer än någonsin tidigare i historien.

Dagens vårdkris är en västanfläkt jämfört med vad som väntar och den kommer inte som någon överraskning. Helt oberoende av lågkonjunkturen och finanskrisen var prognoserna för vården dystra för 2009-2010 och framåt. Det beror på demografin, fler blir äldre och kräver mer vård medan färre jobbar.

Samtidigt gav Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ut en rapport före jul som visar att vård, skola och omsorg aldrig har haft mer pengar än i dag. Det var inte bättre förr: »Den allmänna bilden av en nedmontering av välfärden är fel«, konstaterar SKL:s egna ekonomer.

Hur går det här ihop? Svaret handlar om den snabba medicinsk-tekniska utvecklingen och våra ökande förväntningar på vad läkekonsten kan uträtta.

– De medicinska landvinningarna i form av ny teknologi, nya behandlingsmetoder, nya mediciner – allt kostar. Vi får helt enkelt räkna med att vården bara blir dyrare, säger Anders Anell, professor på Institutet för ekonomisk forskning vid Lunds universitet.

– Vill du ha den vård som finns tillgänglig i dag eller nöjer du dig med den som fanns på 60-talet? Ta cancer, hjärtsvikt eller diabetes – håller du till godo med den behandling som fanns då eller vill du ha de senaste rönen? frågar han retoriskt.

Det går inte att jämföra dagens vård med den som erbjöds för fyrtio år sedan och därmed kan man inte jämföra kostnaderna. Vården levererar mycket mer i dag. Läkarna kan rädda liv på barn födda i vecka 26 och operera människor över 80 år. Och kan man bota sjukdomar så måste man göra det. Missnöjet med vården hänger till viss del ihop med att våra förväntningar på den hela tiden ökar.

Perioden mellan 2009 och 2020 kan ses som en mellanperiod då det behövs mer pengar medan man utvecklar nya finansieringssystem för framtiden.

Men är det genomtänkt att spara i kristider när man vet att på sikt kommer landstingen att behöva satsa oändligt mycket mer?

– Rent principiellt kan man säga att så länge den medicinska utvecklingen går vidare och läkemedelsindustrin gör nya vinningar så borde staten vara beredd att lägga mer pengar på sjukvården. Men i det här läget måste man behandla varje landsting individuellt och se på deras situation. Det kanske finns skäl till varför de måste spara, säger Anders Anell.

Landstingen har ett ansvar själva för att de nu tvingas spara så drastiskt. Men deras problem är att om de drar på sig för stora överskott kommer snart krav på skattesänkningar, det är svårt att balansera ekonomin över tid. Bara Jönköping har klarat detta och är ett av få landsting som inte behöver spara.

– Politikerna skjuter problemet framför sig. Ska man ta tag i den här frågan återstår bara svåra lösningar: höjda skatter, höjda avgifter, hårdare prioriteringar och sparkrav, säger Anders Anell.

Bister politik som man inte vinner några väljare med. Han oroar sig dock för att marginalerna inom vården är mindre i dag än i den förra lågkonjunkturen. Då skar man rejält i antalet vårdplatser och anställda utan att det fick så stora konsekvenser på vårdens kvalitet. Det återstår att se hur det går den här gången.