Krisen banar väg för karteller

Text: Cecilia Ezaz-Nikpay

Foto: Guiseppe Gualtieri

Under fem år lyckades kartellmed­lemmarna rigga priserna i lönndom. 14 miljoner bilar om året försågs med fönster som var dyrare än de borde varit – pengar stulna direkt från Europas konsumenter och bilföretag. I november bröt EU-kommissionen upp den illegala sammanslutningen av fönsterproducenter.

Sprängningen av fönsterkartellen är inte det enda som det ansvariga generaldirektoratet i Bryssel är stolt över. Enligt nederländskan Neelie Kroes, EU:s kommissionär för kon­kurrensfrågor, har kom­missionens arbete under senaste fyra åren lett till sex miljarder euro i direkta besparingar för kunder och företag. Till detta kommer de pengar som kontrollen av företagsfusioner lämnar i plånboken.

När till exempel Ryanair hindrades från att köpa irländska Aer Lingus år 2007, garanterade det konkurrensutsatta priser på 14 miljoner resor till och från Irland vare år.

Frågan är dock hur länge den europeiska myndigheten och de nationella konkurrensverken kommer att tillåtas arbeta vidare lika kraftfullt. Efter flera decennier med striktare lagar mot marknadsdominans, förbud mot statsbidrag och tuffare böter mot till exempel karteller, rullar nu recessionen in på Neelie Kroes och hennes kollegers domäner. Oron sprider sig för att åratal av arbete med internationell regelsamordning och noggranna konkurrensprövningar ska duka under för kortsiktiga och nationella prioriteter, allt i krisens namn.

– Vi kommer att uppleva alltmer tryck för att tillåta sammangåenden som är uppenbart konkurrensvidriga, med avsikt att rädda bolag i svårigheter eller för att skapa »nationella champion-företag«. Likaså kommer vi att möta krav på att tillåta exportkarteller, eller till och med »recessionskarteller«, för att stärka inhemska företag och ge dem exportfördelar, sa Kroes i ett tal nyligen.

Hittills är det främst det akuta behovet av statsstöd till banksektorn som testat regelverkens motståndskraft i kristider. I Sverige och EU råder ett generellt förbud mot statsstöd eftersom det anses ha en snedvridande inverkan på marknaden. Dock tillåts undantag, som måste godkännas av EU-kommissionen.

Med krisande banker på hemmaplan, och domedagsprognoser för tillväxten ringande i öronen, står regeringarna nu i kö i Bryssel för att få exceptionellt stora undantag beviljade. Och de har visat sig beredda att höja rösten när regelverken står i vägen.

Sveriges finansminister Anders Borg gav tydligt uttryck för detta under ett möte med Neelie Kroes och Europas finansministrar i december. »Armén av statsstöds­byråkrater måste bort«, sa han, vilket blev ett populärt citat i världspressen.

Att finansministrarnas uppror hade effekt – för det var inte bara Borg som klagade högljutt – blev uppenbart när statsstödsreglerna kort efter mötet ändrades. Bland annat höjdes taket för stöd som kan delas ut nationellt, utan att rapporteras till kommissionen. Ett–noll till krisen.

Rym Ayadi, ekonom och enhetschef vid tankesmedjan Center for European Policy Studies i Bryssel, anser att protektionistiska ryggmärgsreflexer från EU:s 27 medlemsländer redan skapar splittring och hin­drar en gemensam väg ur krisen.

– Lissabonavtalet, där fri konkurrens är en av grundpelarna, inkluderar tyvärr inte stress-scenarion, så ingen vet hur de vackra orden om samarbete nu ska omsättas i realiteten. I stället råder något slags »rädda sig den som sig rädda kan«-mentalitet.

Tydligast blev det när Storbritannien i höstas viftade igenom en banksammanslagning som enligt Neelie Kroes skulle fått nej av EU-kommissionen bara några månader tidigare. Det handlar om den brittiska storbanken Lloyd TSB som tillåtits köpa upp Halifax Bank of Scotland (HBOS). Affären ger den sammanslagna banken kontroll över nära 30 procent av bolånemarknaden i Storbritannien, och den brittiska motsvarigheten till konsumentverket, Consumer Focus, har uttryckt oro över negativa effekter för bankkunderna.

Det flagranta regelundantaget för megabanken Lloyd och HBOS har gjort konkurrensmyndigheterna i Storbritannien, Office of Fair Trading (OFT), extra nervösa. En källa på OFT anser att en dramatisk attitydförändring redan är ett faktum.

– Vi refererar internt till »den nya doktrinen« och menar då att pendeln slagit om från fri marknad till statsintervention. Vi måste till exempel backa upp våra invändningar mot företagsaffärer betydligt mer än tidigare.

Referenser till den stora depressionen spökar hela tiden i diskussionen. År 1932 i USA antog president Theodore Roosevelt regler som uppmuntrade prissamarbeten mellan före­tag, som del i det hyllade räddningspaket New Deal.

Att president Barack Obamas situation i dag ofta jämförs med Roosevelts, förstärker farhågorna om en fri konkurrens på glid.

Tillförordnade generaldirektören för svenska Konkurrensverket, Jan-Erik Ljusberg, oroar sig dock inte för att historiska misstag ska upprepas.

– Sveriges nuvarande regering priori­terar vårt arbete för konkurrens, det be­tonade man uttryckligen under Alme­dals­­veckan i somras. Vad gäller EU är det uppenbart att det blir mycket diskussion i tider när plötsligt alla länder vill utforma stödpaket, men konkurrensreglerna styr utformningen av stöden. Det visar att konkurrenspolitiken har stort genomslag även i kristider.

Att Sveriges borgerliga regeringsallians arbetar med en fri marknad som mål är inte överraskande utifrån ett ideologiskt perspektiv. Den linjen har kommit till uttryck i beslut som konkurrensutsätter nya delar av ekonomin, till exempel apoteksnäringen, och reformer inom reglerna för statlig upphandling. Däremot är en positiv grundsyn på konkurrens inte nödvändigtvis en garant mot protektionism och politisk kohandel i kristider, det tyder Borgs reaktioner på.

Tidigare chefekonom på Konkurrens­verket, Mats Bergman, är numera professor vid Uppsala universitet med konkurrens som ett specialområde. Han ser en risk för attitydförändringar:

– Myndigheterna kommer under tryck från politikerna att se genom fingrarna i konkurrensprövningar. Ytterligare en faktor i kristider är att fler företag än vanligt går i konkurs vilket kan begränsa konkurrensen i industrier med redan hög koncentration.

Som exempel nämner han flygbranschen där danska Sterling redan gått omkull och fler företag med skandinavisk anknytning förutspås ett bittert slut eller sammanslagning med större bolag.

Farhågorna och de upprörda tongångarna inom olika EU-myndigheter och dess medlemsstater förklarar Bergman med att krisen tvingat två vanligtvis separata expertgrupper att mötas på samma arena.

– Stabilitetsfrågor hanteras normalt av finansministrar och centralbanker, medan konkurrensfrågor sköts av en annan grupp experter. I dagens läge måste de integrera sitt arbete. Den exceptionella situationen gör att konkurrensmyndigheterna måste acceptera en del åtgärder som de i normala fall skulle sagt nej till, säger Bergman.