Ekonomi

Nytänd EMU-debatt

Frågan om gemensam valuta har slumrat länge. Nu ger krisen både ja- och nej-sidan nya argument.

Finanskrisen gör att EMU-förespråkarna för första gången på länge vädrar morgonluft. Både Riksbanken och SNS Konjunkturråd har nyligen presenterat rapporter som inte drar några entydiga slutsatser om det är ekonomiskt motiverat med ett svenskt medlemskap i den europeiska valuta­unionen eller inte. Men när kronkursen registrerar nya bottennoteringar varje vecka vänds ändå uppmärksamheten mot Sveriges val att behålla en egen valuta och en fri växelkurs.

En av dem som ser ett ökat fokus på EMU är Ulf Söderström, forskare på Riksbanken.

– Debatten börjar öppnas upp igen. Ett argument som ofta anförs av förespråkarna är att investerare i kristider föredrar stora länders valutor eftersom de upplevs som tryggare. För små länder som Sverige innebär det att kapitalet flyr och valutakursen sjunker.

Och det är just vad som hänt de senaste månaderna. I somras motsvarades en euro av runt 9,40 kronor. Förra veckan bröt kronan igenom 11-kronorsvallen och ligger i dag strax däröver, vilket motsvarar en försvagning på 15 procent. Mot dollarn, som återhämtat sig kraftigt de senaste månaderna, har kronan försvagats med 30 procent under samma tidsperiod.

Utöver det utsatta läget som liten valuta, nämns också marknadens osäkerhet över svenska bankers stora exponering mot de krisande baltiska länderna som en orsak till kronfallet.

Oavsett skäl gör kronraset Sverige fattigare jämfört med utlandet, något som dock samtidigt stärker konkurrenskraften för exportindustrin. Med exakt hur mycket råder det oenighet om eftersom efterfrågan är så svag i omvärlden. Det är inte heller alla som tycker att exportfördelen rättfärdigar att se på kronfallet med blida ögon. När finansminister Anders Borg hävdade fördelarna med den stärkta konkurrenskraften, skälldes han ut av folkpartisten och EMU-vännen Carl B Hamilton. Argumentet var att han var osolidarisk mot andra EU-länder eftersom en svagare krona »exporterar arbetslöshet«.

Men med en fritt flytande växelkurs är det marknaden, och inte politikerna, som avgör i vilken riktning kronan rör sig. I en rapport för Riksbanken analyserar Ulf Söderström de senaste tio årens oberoende valutapolitik och jämför den med hur det skulle sett ut om vi varit med i valuta­unionen, EMU.

– Som vanligt inom ekonomisk analys finns det inga enkla svar att ge. Å ena sidan kan man se att den svenska konjunkturen pendlar mycket nära valutaunionens. Det talar för att det inte skulle kosta oss så mycket att vara med i EMU eftersom vi upplever samma form av förändringar i till exempel utbud och efterfrågan som de andra länderna. Å andra sidan är det möjligt att volatiliteten (rörligheten) i BNP-tillväxten varit högre om vi varit med i EMU.

SNS konjunkturråd 2009 intar liksom Riksbanken en balanserad ställning, men fastställer att Sverige befinner sig i ett gynnsammare läge för en anslutning till EMU än för tio år sedan: konjunkturcyklerna har synkroniserats mer i hela EU, handeln har visat sig öka mer än väntat mellan medlemmar i unionen, och Sveriges arbetsmarknad är flexibel nog att absorbera strukturella spänningar som uppstår mellan länderna. Däremot lämnar rådet öppet för varje enskild bedömare att avgöra om vinsterna i form av ökad handel och ökad växelkursstabilitet uppväger kostnaden av att mista den självständiga penningpolitiken.

Ordföranden för rådet, professor Harry Flam, anser att mer talar för än emot ett medlemskap i EMU.

– Debatten landar ofta i en diskussion om huruvida Sverige skulle förlora sitt nationella oberoende i valutaunionen, men det  största och viktigaste steget har vi redan tagit i och med medlemskapet i EU. Rent ekonomiskt blir en oberoende penningpolitik allt mindre viktig på grund av den ökade integrationen i euroområdet, säger han.

Motståndarsidan har inte varit sen att reagera på förespråkarnas mobilisering. En av folkomröstningens starkaste nej-profiler när det begav sig, ekonomen Nils Lundgren, försökte nyligen motverka ja-sidans uppsving med en egen, mer negativ, tolkning av konjunkturrådets rapport.

Klart står att finanskrisen kastat in svensk valutapolitik i ett nytt oroligt skede, med fler och spretigare åsikter om vilken väg framåt som är den bästa. Och att ekonomiska teorier inte leder hela vägen fram.

– Växelkursen lever till stor del sitt eget liv, det finns inga riktigt bra förklarande modeller. Till syvende och sist handlar det om vilken vikt man lägger vid olika effekter, men för att debatten ska blossa upp ordentligt krävs det nog att Sverige hamnar i en djupare kris än omvärlden, säger Harry Flam.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera