Upp till bevis

När [[Lena Adelsohn Liljeroth]] och [[Beatrice Ask]] klargjorde att regeringen ville införa Ipred-lagen var det med ett förbehåll. »Används upphovsrätten för att skydda föråldrade affärsmodeller blir det i förlängningen omöjligt att försvara den«, skrev ministrarna i en debattartikel i Svenska Dagbladet, och poängterade nöjesbranschens ansvar att utveckla nya, lagliga lösningar.

Samma reservation har återkommit när organisationer och debattörer har gett sitt stöd till lagen. Stim skriver på sin hemsida att »en ensidig satsning på kontroller inte är ett hållbart svar«.

Men enligt Peter Alvarsson, grundare av sajten Headweb, är filmbranschen inte intresserad av nya affärsmodeller.

– Alla är överens om att det inte finns tillräckligt bra filmtjänster. Men om det hade varit lättare att få rättigheter så hade det funnits tusentals, säger han.

Headwebs affärsidé bygger på digital försäljning av film. I stället för de impopulära kopieringsskydden är filerna på sajten försedda med en digital vattenmärkning som gör att de kan spåras tillbaka till köparen. Hittills har Headweb dock inte skrivit avtal med något av de stora amerikanska filmbolagen.

– Dels vill de ha miljonbelopp bara för att inleda ett samarbete, dels kräver de att man använder kopieringsskydd. För konsumenten gör det vår tjänst ointressant. Vi försöker rädda filmbranschen, men det känns som att bolagen snarare bestraffar oss, säger Peter Alvarsson.

Tobias Nielsén är ekonom med upplevelseindustrin som specialområde. Han tycker att filmbolagen agerar kortsiktigt.

– Deras guldgruva har varit möjligheten att sälja samma sak flera gånger. Först till biograferna, sedan som köpfilm, till kabel-tv, andra tv-kanaler, flygbolag och så vidare. Nu vill de till varje pris försvara den modellen, men den är inte hållbar i längden. Redan nu kolliderar den med vad publiken vill, nämligen att se nya filmer och tv-avsnitt direkt utan att vänta, säger han.

Headweb är inte den enda filmsajt som begränsas av kravet på kopieringsskydd. Till exempel kan SF Bios tjänst Anytime bara nyttjas av Windows-användare.

Lars Håkansson, vd på Warner Bros Entertainment Sverige, ser det ändå inte som ett alternativ att avskaffa skydden. Han håller inte heller med om att filmbranschen motverkar nya affärsmodeller.

– Som upphovsrättshavare måste man ha ett sätt att skydda sina verk från att spridas fritt. Vi har gjort allt vi kan för att underlätta för nya tjänster. Det spelar dessutom ingen roll vilken affärsmodell man har så länge det finns illegal nedladdning. Att de tjänster som finns har det svårt beror på att de konkurrerar med gratis, säger han.

Samma kritik som Peter Alvarsson riktar mot filmjättarna hörs från andra håll om skivbranschen. I mitten av mars lade den holländska tjänsten Fabchannel ner sin verksamhet. Efter nio år hade sajten som sände konserter i videoformat fortfarande inte nått lönsamhet. I ett uppgivet avskedsbrev skyllde grundaren Justin Kniest misslyckandet på att skivbolag undantagslöst kräver betalt av webbtjänster: »Även när det är uppenbart att en tjänst skapar pr-värde och skivförsäljning så kvarstår mantrat: inga pengar, inget innehåll.«

Tobias Nielsén jämför skivbolagens inställning till nätet med deras syn på MTV under 80-talet.

– Eftersom bolagen betraktade musikvideor som promotionmaterial fick MTV allt sitt innehåll gratis. När man nu inte längre tjänar samma pengar vill man ha betalt direkt, vilket väl i grunden inte är fel. Vad som är fel är att man tror att alla små aktörer kan hosta upp pengar direkt.