Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Kampen om Gotland

Bakom Marianne Samuelssons fall ligger en gammal konflikt: länsstyrelsen och »bevararna« mot Gotlands kommun och näringslivet.

I veckan avsatte regeringen formellt landshövding [[Marianne Samuelsson]]. Men redan förra tisdagen sparkade kommunminister [[Mats Odell]] henne i tv. På söndag jobbar hon sin sista dag i residenset i Visby.

Men vad var det egentligen som hände? Är hon en grundlagshuligan som satt storföretagarnas väl framför folkets och struntat i allas likhet inför lagen? Eller blev hon utmanövrerad av politiska skäl? Svaret finns i ö-rikets styrelseskick.

Gotlands kommun är formellt landets mäktigaste: primärkommun, sjukvårdshuvudman och egen region sedan 1998, då det regionala utvecklingsansvaret flyttades från länsstyrelsen till kommunen.

Länsstyrelsen är formellt landets svagaste med bara en kommun att kontrollera och dessutom avlövad på en rad viktiga områden, förutom regionutvecklingen fördes i fjol arbetsmarknadsfrågorna över till Arbetsförmedlingen. Kvar finns skogs- och jordbruksfrågor samt tillsynsfrågorna.

Kommunen är med 6 900 anställda en jätte, tre gånger så stor arbetsgivare som öns tio största arbetsplatser tillsammans. Länsstyrelsen platsar med sina 140 anställda inte ens på arbetsgivarnas tio-i-topp. Och de är på kollisionskurs med varandra.

– Länsstyrelserna har en identitetskris och värst är den på Gotland. När länsstyrelsen bara har en kommun att bevaka blir det oklara ansvarsförhållanden och strid om gränsdragningar. Det finns en inneboende konflikt där kommunen vill gå längre än länsstyrelsens tjänstemän, säger Gustaf Hoffstedt, moderat kommunalråd på Gotland.

Grovt kan man säga att kommunen vill se sysselsättningen öka och företagen växa, medan länsstyrelsen vill bevara det pittoreska Gotland, det som lockar rika sommargäster.

– Länsstyrelsen rekryterar människor som är nej-sägare. De är duktiga jurister eller biologer som mer ska ägna sig åt kontroll än utveckling och de saknar helhetsperspektiv. Marianne Samuelsson försökte väga av den konflikten, säger Hoffstedt.

Landshövdingen är regeringens tillsynsman i länet, men har också uppdraget att utveckla sin region. Men på Gotland har ämbetsinnehavaren varken makten eller resurserna till det. Tjänstemännen som arbetar med regionutveckling finns i kommunen.

Marianne Samuelsson gav sig ut i ingenmanslandet mellan kommunens expansionssugna politiker och länsstyrelsens experter på att skydda miljö och fornfynd. Hon hamnade ensam i korselden mellan kombattanterna. När hon hävdade lagen kallades hon tillväxtfientlig av företagare och politiker, när hon stödde nya etableringar sågs hon som svikare av sina anställda.

Marianne Samuelsson bekräftar för Fokus att det pågick en maktkamp:

– Länsrådet Anders Granat är tillsatt av regeringen för att sköta det inre operativa arbetet. Vi har haft en del dispyter om ansvarsområden. Och jag har visst haft duster med en av tjänstemännen.

Länsstyrelsens interna strider mellan lagtolkande tjänstemän och en pragmatisk ledning har pågått i tio år. Flera källor vittnar om hur Lillemor Arvidsson under sina ämbetsår 1998–2004 ofta beklagade sig över situationen. Typfallet är att kommunen beviljar bygglov åt en lokal näringsidkare, en sommarboende granne överklagar och länsstyrelsen avstyrker bygglovet. Ärenden vandrar sedan genom instanserna i åratal.

Inger Harlevi är mycket mäktigare än landshövdingen: förr moderat ordförande i kommunfullmäktige, nu ordförande i kultur- och fritidsnämnden, kyrkopolitiker, verksam i tio bolag, konsult åt Haparanda kommun i turistfrågor och engagerad i en rad kulturprojekt.

– Kommunen tolkar lagen för att se vad som är möjligt, länsstyrelsen för att se vad som går att förbjuda, säger hon. Här finns en mani på att överklaga, särskilt bland sommargotlänningar.

Gotlands folkmängd minskar med några hundra om året och är i dag 57 000. I kommunens Vision 2025 bor 65 000 på ön. Men då krävs bostäder och jobb.

I den ideella föreningen Tillväxt Gotland samverkar kommunen och näringslivet, men på ön där »alla känner alla« är de redan sammanflätade.

När kommunen 2007 skulle sälja Visby havsbad till Sällskapet De Badande Vännerna (DBW), en sluten förening för utvalda män, tågade hälften av kommunstyrelsens manliga ledamöter ut. Alla fyra var med i DBW och därmed jäviga.

Sekreterare i DBW är Lennart Lindgren, tidigare generalsekreterare på Rädda Barnen och ordförande i Ecpat Sverige, men pensionär på Gotland sedan fem år:

– Vi är 732 medlemmar som rekommenderats inträde. Föreningen äger aktier värda omkring 60 miljoner kronor.

DBW grundades 1814 och äger i dag Botaniska trädgården, som kommunen driver, samt delar ut stipendier och bedriver filantropi för ränteinkomsterna.

Lennart Lindgren bosatte sig på Gotland 2004, samma år som Marianne Samuelsson tillträdde:

– Marianne har jobbat i det tysta och hävdat Gotlands intressen. Hon har gjort det för att kommunen inte klarat av att driva regionutveckling. Nu får hon klä skott för interna samarbetsproblem inne på länsstyrelsen. Men det är ju länsrådet Anders Granat som ska se till att organisationen fungerar. Sakfrågan hade lätt kunnat lösas. Men hon fick inget krisstöd.

Läs hela intervjun med Marianne Samuelsson

6 thoughts on “Kampen om Gotland

  1. goran skriver:

    Länsstyrelserna kom till på en tid då statsmakten behövde en regional representation eftersom kommunikationerna upprätthölls med ryttare på häst. Den tiden är förbi vilket varken statsmakterna eller dess rationaliseringsorgan har upptäckt.

  2. Magnus Berg skriver:

    Det är inte bara så att Gotlands kommun vill gå längre än Gotlands länsstyrelse, så som Gustaf Hoffstedt säger, Gotlands korrupta kommun struntar i lagen och likhet inför lagen, vilket visar sig i att kommunen brukar torska vid de tillfällen då någon överklagar ett ärende till oberoende myndigheter på fastlandet.

    På Gotland råder en kultur där kommunala politiker, tjänstemän och privilegierade företagare vare sig har kunskap om lagen eller bryr sig om den. Okunnskapen visar sig när länsstyrelsens tjänstemän angrips, inte minst nu efter affären med landshövdingen, för att de följer lagen. I angreppen, som sker bl a på lokalpressens insändarsidor och i politikers kommentarer i lokalpressen, får länstyrelsens tjänstemän klä skott för strandskyddslagen och andra lagar som länsstyrelsen ska tillse efterlevnaden av. Nu efter inspelning av landshövdingen har både kommunal politiker, enskilda och till och med en nyhetschef på lokalpressen, gått till angrepp mot den person som gjorde inspelningen och överlämnade den till Radio Gotland. De anser det var fel att spela in och avslöja vad landshövdingen grundade sitt ställningstagande på. Vissa kommunpolitiker och privatpersoner påstår till och med att den grundlagsskyddade inspelningen var olaglig. Sådant är kunskapslägen och mentaliteten bland formella och informella makthavare på Gotland.

    När Marianne Samuelsson tillträde som landshövding följde hon lagen. Några år senare, 2007, blev hon påhoppad genom insändare och artiklar i lokalpressen av delägarna i Snäcks camping, Inger Harlevi och Pigge Werkelin, för att ha avstyrkt kommunens märkliga tillfälliga bygglov för 40 villavagnar. Detta påhopp och efterföljande tycks ha fått Marianne Samuelsson att ändra förhållningssätt till sitt myndighetsuppdrag och sin inställning till lagen. Jag har skrivit mer utförligt om detta, och med källhänvisning, på min blogg under rubriken ”Den lokala politiska kulturen blev Marianne Samuelssons fall”
    http://www.blogg.gotlandsbilden.se/2009/08/07/den-lokala-politiska-kulturen-blev-marianne-samuelssons-fall/

  3. Gunnar Werge skriver:

    Mitt förslag är att man lyssnar på landshövdingen i Linköping, som gav en kort och tydligt analys av problemet: Vi talar om 1. upprätthållande av lagen om strandskydd och 2.hur man ska göra företagarklimatet i länet attraktivt. Det är två frågor som inte har med varandra att göra.Diskussion som inte tar hänsyn till detta förvirrar bara.

  4. Spiff skriver:

    Maria du har fel! Men Mariannes problem är hon tillhör vänster/miljö-maffian som just säger sig värna just sådant som ”strandskydd” och ”rättvisa”…

  5. Spiff skriver:

    Det värsta av allt är hon faktiskt agerade helt rätt!
    Sverige har blivit fullständigt förblindat i sin vansinniga ”rättvise” strävan och det mediokra har blivit absolut norm…
    Bara lagen om strandskydd i ett land med miljarder km strand, visar på nationell rättvise panik!
    Det finns vissa saker vi aldrig kommer ifrån.
    De rika kommer alltid ha ”råd” (på mer än ett sätt…) att tillskansa sig vackrare hus, mer sjönära tomter, bättre viner och nyare bil. Men de kommer också alltid ha råd att bygga vackrare hus, anlita arkitekter och ”kosta på” med de rätta materialen, så varför inte bara ställa höga krav istället?

  6. Maria skriver:

    Jag undrar om mediedrevet och politiker hade gått lika hårt åt Marianne Samuelsson om hade varit man?

Kommentarer är avstängda.

Blogg: Johan Hakelius
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera