Livet på andra sidan

Text: Alex Hannaford/The Independent/Interview People

Foto: AP

George W Bush står ensam på scenen, med mikrofonen i hand. Han drar en historia om hur han när han för första gången på åtta år tog med sig hunden Barney på promenad i kvarteret bestämde sig för att hälsa på hos en granne, sträckte fram handen för att hälsa och upptäckte att han hade den svarta hundbajspåsen trädd över den som en handske. Han berättar också sin favorithistoria, om när han var i järnaffären för att köpa batterier och någon talade om för honom att han var väldigt lik förra presidenten, med tillägget »det måste göra er arg«.

Anekdoterna får publiken i San Antonio, Texas, att skratta. Ibland är det dock svårt att höra vad han säger, inte på grund av applåderna utan på grund av fyra medel­ålders kvinnor som skriker »krigsförbrytare« i kör. Han verkar inte höra något av detta och efter en liten stund förs kvinnorna bort av säkerhetsvakter. Bush ser ut att trivas på scenen, och vandrar från ena änden till den andra medan han pratar. Han är klädd i en elegant grå kostym och ler mycket samtidigt som han berättar om hur han som 63-åring nu ska försöka anpassa sig till det vanliga livet. De 15 000 i publiken har betalat tio dollar var i inträde för ett heldagsseminarium om motivation där Bush är en av de sista talarna.

Sedan han avgick som president har han haft ett flertal liknande uppdrag som motivationscoach och föreläsare. Enligt uppgift tar han 150 000 dollar per framträdande, drygt en miljon svenska kronor.

George W Bushs nya liv är inte bara långt ifrån Vita huset. Det skiljer sig också från de karriärer som tidigare expresidenter inlett efter ämbetstidens slut. Inklusive hans egen far, vars Bush-Clinton Katrina Fund samlat in 130 miljoner dollar till orkanens offer.

Två veckor innan Bush junior avgick som president berättade han i en intervju med Fox News att han såg fram emot sitt nya liv i Texas: »Jag älskar Texas, jag älskar min fru och jag är spänd på att få inleda ett nytt kapitel i mitt liv.« Efter att ha gjort sorti från Vita huset flyttade paret Bush in i ett hus i en förort till Dallas och försvann från radarn. Daria Place, som stället heter, är en villa på 790 kvadratmeter som kostade 2,7 miljoner dollar, motsvarande omkring 18,5 miljoner svenska kronor. Rosa penséer är prydligt planterade runt säkerhetsgrinden, en diskret kamera övervakar besökarna. Bortsett från säkerhetsarrangemangen ser det ut som ett hem i vilken bättre amerikansk förort som helst.

Att mannen i huset var den mest impopulära presidenten på 60 år när han avslutade sitt ämbete är ingen ursäkt för att ligga på latsidan. De flesta amerikanska expresidenter har inte bara ägnat sig åt att spela golf när de avgått. George W Bush har själv sagt att han vill att institutet som bär hans namn ska verka för »mänsklig frihet« och söka efter »praktiska lösningar på viktiga policyproblem och vägledas av principer som frihet, ansvarstagande, möjligheter och medkänsla«.

Men trots att Bush försökte göra demokrati till ledord under sin andra presidentperiod har han mycket liten trovärdighet när det gäller just demokratifrågor, anser journalisten och författaren Jacob Weisberg.

– Det är möjligt att det är en genuin önskan från hans sida, men jag har svårt att se hur han ska lyckas.

Före detta presidenter som Jimmy Carter och Bill Clinton har lagt ribban högt, men sedan Bush junior avgick har han inte ägnat alltför mycket tid på humanitärt arbete.

Vad har han då gjort?

I mars i fjol meddelades det att han skulle skriva sina memoarer som beräknas komma ut i slutet av 2010. I stället för att skriva sitt livs historia ska boken med namnet »Decision Points« skildra ett dussin viktiga vägval i hans karriär. »Jag vill förklara hur och på vilka grunder jag har fattat mina beslut«, som Bush själv förklarat. Under året som gått är det snarare opolitiska framträdanden på national­dagen och i pensionärsföreningar som tagit hans tid och fått många bedömare att höja lite på ögonbrynen. Hans totala tystnad i världspolitiska frågor är slående.

– Han har försvunnit från rampljuset så pass mycket att man inte kan låta bli att undra vad han överhuvudtaget hade där att göra från första början. Är han överhuvudtaget intresserad av politik?, säger Jacob Weisberg.

Enligt Bruce Bartlett som var inrikespolitisk rådgivare åt Ronald Reagan har Bush junior överlåtit kritiken mot Barack Obama till sin vicepresident, Dick Cheney.

– Cheney har åtagit sig att göra oansvariga påhopp på den nya administrationens utrikespolitik. Bush kanske helt enkelt känner att han inte har något att tillföra, säger Bruce Bartlett.

Han tror att Bush bidar sin tid och att tystnaden kan vara till fördel för honom senare.

– Förväntningarna på honom är så låga att så länge han kan gå och tugga tuggummi samtidigt kan han alltid hitta en blygsam nisch att ägna sig åt. Då kan folk tänka att han kanske inte var så tokig, trots allt.

Andra bedömare, som politikprofessorn Brian Roberts, tror tvärtom att Bush biter sig själv i tungan för att inte gå i kritikernas fälla. I stället ägnar han sig åt att bygga upp sitt presidentbibliotek, som ska bli ett reellt arv av hans tid vid makten.

George W Bushs talesperson David Sherzer förklarar att Bush inte vill lägga sig i sin efterträdares sätt att styra landet.

– Han är fortfarande ung och har mycket energi kvar att lägga på hjärtefrågor som fred, frihet, global hälsa och ekonomisk tillväxt, förklarar David Sherzer, och poängterar att Bush gjort 30 officiella framträdanden sedan den 20 januari i fjol. Inte bara i USA, utan i länder som Indien, Korea, Kina och Japan.

Och, poängterar talespersonen, Bush har skrivit fem sjättedelar av sina memoarer och arbetar hårt varje dag.

– Han är en av de mest disciplinerade människorna som finns, säger David Sherzer.

Publiken i San Antonio består mestadels av republikaner, många är soldater. Under sitt halvtimmeslånga tal refererar Bush flera gånger till sina rötter i den amerikanska södern och till de värden han fått med sig i modersmjölken. Applåderna är många och långa, en del i publiken reser sig upp och hurrar.

George W Bush försvarar sin gärning som president, men på hemmaplan, framför sina egna anhängare.

Översättning och bearbetning: Anna Ritter

Efter presidentskapet

Andra amerikanska expresidenters karriärer.

Bill Clinton (1993–2001)
Har skrivit två böcker, förhandlat frisläppandet av två amerikanska journalister i Nordkorea, och kampanjat för sin hustru Hillary i primärvalet 2008.

George H W Bush (1989–1993)
2005 gjorde han gemensam sak med Bill Clinton och samlade in pengar till offren för orkanen Katrina och tsunamin. Begränsar annars sina offentliga framträdanden.

Ronald Reagan (1981–1989)
Kampanjade för att avskaffa förbudet för presidenten att sitta mer än två mandatperioder. Startade stiftelse med bibliotek för att informera om sin presidenttid.

Jimmy Carter (1977–1981)
Den kanske mest aktive expresidenten. Fredsuppdrag i Nordkorea och Gaza förärade honom Nobels fredspris. Författare till 27 böcker, däribland en barnbok.

Gerald Ford (1974–1977)
Startade Gerald R Ford Institute of Public Policy för att utbilda studenter i offentlig förvaltning. Kritiserade öppet George W Bushs invasion av Irak.

Richard Nixon (1969–1974)
Ägnade stor del av sin post-presidenttid åt att försöka rentvå sig efter Watergate, bland annat genom intervjuserien med David Frost.