Klistra din egen biff

Sverige röstade i måndags vid ett möte i EU-kommissionens livsmedelsmyndighet ja till att så kallat köttklister ska få användas inom unionen. Beslutet var i det närmaste enhälligt. Nu har vi alltså, tack vare det uppfinningsrika holländska företaget Sonac, mängder av köttklippande och köttklistrande att se fram emot.

Fast vi behöver inte klistra köttet själva. Det gör köttindustrin åt oss. Trots att man har det så oerhört knapert. Det är dyrt att slakta och frakta djur, och när spill uppkommer tvingas man sälja det till hund- och kattägare i stället, vilket minskar vinstmarginalen. Men nu är spillets tider förbi. Det är bara att smeta ihop köttresterna med lite laboratoriefräscht gris- och koblodsklister – Fibrimex kallat – så är saken biff. Klisterbiff, då.

Ytterligare en härlig förtjänst med klistrandet är att transportkostnaderna går att pressa ner om köttbitarna har exakt samma form och storlek. Själv kan jag knappt bärga mig: blotta tanken på att betala kanske en eller två kronor mindre för ett kilo kött får det att vattnas i munnen på mig. Jag blir helt salig. Och tänk vilka vackra, likformiga köttstycken som nu kommer möta oss i charkdiskarna.

Kanske borde vi egentligen betala mer, inte mindre, för det hopklistrade köttet. Det har ju tillförts ett ska vi säga hantverksmässigt mervärde. Eller ett konstnärligt mervärde, till och med. För kanske kan landets hungrande konstnärer också hjälpa till på ett hörn? »Beställ din egen hopklistrade filé – och välj motivet själv! Julskinka som ser ut som en löskuk? Inga problem! Fjärilskotlett inspirerad av konstvetenskapliga teorier om autopoetik? Skicka själv in din design på vår hemsida: www.klistraihopskiten.nu«.

Men ju mer jag tänker på det, desto mer synd tycker jag ändå om köttindustrin. Tänk vad folk blir upprörda hela tiden och skäller och har sig. Härommånaden framkom att en massa svenska uppfödare håller sig med monsterkossan belgian blue, trots att branschen lovat att så inte skulle bli fallet. Och sedan alla svinuppfödarskandaler på sistone. Folk bara gormar och skriker utan att förstå vilket hemskt konkurrenstryck våra köttbönder är utsatta för. Men inte jag, inte. Jag vill hjälpa dem. Och vår fina regering, som ju så anstränger sig så behjärtansvärt för företagens skull nere på mötena i Bryssel. Därför har jag följande förslag:

Installera över hela Sverige ett slags mekaniskt köttbredband. Den som är sugen på kött ska helt enkelt när som helst kunna trycka truten mot ett vägguttagsliknande hål och bli matad med den nya nationalrätten Easykött. Denna genmanipulerade, antibiotikaspäckade, svininfluensavaccinproppade och hopklistrade köttslemprodukt kan varje hushåll prenumerera på. Skrikiga småbarn kan med fördel hållas fram mot hålet när de har svårt att sova. Låt dem slafsa i sig i några minuter av en extra tunn köttklistersoppa bara, så domnar de bort alldeles. Extra tillskottspreparat som värktabletter och energi­drycksextrakt kan också beställas som tillval.

Här måste ju till drastiska grepp för att den arma köttindustrin ska överleva. Hur skulle det se ut om inte också denna bransch tilläts dra nytta av vetenskapens samtliga underbara landvinningar? Då skulle den ju konkurreras ut av … öh … hm. Nej, folk kommer nog alltid att behöva föda, det är klart. Konsumenterna lär inte strunta i att handla mat om det blir lite dyrare och lägga pengarna på enbart heminredningstidningar i stället. Så jag kanske får tänka om lite när det gäller det här köttbredbandet och köttklistrandet. Möjligen bör vår mat, hör och häpna, faktiskt få kosta en slant.

Text: