Sämsta hopparen vann publikens hjärtan

Tidernas största antihjälte föddes i Cheltenham, Storbritannien. Michael Edwards – eller »Eddie the Eagle« som han blev mer känd som – kom att bli Englands första och enda backhoppare.

Edwards var med brittiska mått en hyfsad utförsåkare, trots att han under uppväxten knappt hade sett snö utan lärt sig åka skidor i en plastbacke. Efter att ha missat att kvala in i brittiska skidlaget till OS bestämde han sig för att byta sport. Hans enda chans att uppfylla den olympiska drömmen var att ställa upp i backhoppning – där det inte fanns någon inhemsk konkurrens, bokstavligt talat.

OS i Calgary 1988. Edwards, närsynt som han var, hade stora tjocka glasögon som ständigt immade igen. Han var minst tio kilo tyngre än sina medtävlare. Gymmet besökte han aldrig, han sa att det gav honom huvudvärk.

Det började illa redan på flygplatsen. Hans väska hade gått upp och han fick springa runt och plocka kläder och utrustning från bagagebandet. Bindningarna gick sönder så han missade inhoppningen. Och han blev inte insläppt på sin egen presskonferens eftersom han saknade ackreditering.

»Eddie the Eagle« trotsade rädslan, satte landningarna och vann publikens hjärtan. Han kom hjälplöst sist – och hade gjort så även om han hade dubblat poängen – både i 70- och 90-metersbacken.

Men i IOK-presidenten Juan Antonio Samaranchs avslutningstal hyllades den flygande backhopparörnen. Aldrig någonsin hade en enskild atlet nämnts i ett avslutningstal.

Backhopparvärlden var inte lika glad över att ett blåbär förlöjligade sporten och tog all uppmärksamt. För att se till så att det aldrig skulle upprepas ändrades kvalreglerna.

Han gjorde tre försök, men lyckades inte kvala in till OS igen. I stället åkte han världen runt och drog in miljoner på sitt nyvunna kändisskap, bland annat med en popkarriär i Finland, sjungandes på staplande finska.

Men berättelsen om idrottshistoriens största förlorare kunde givetvis inte få ett lyckligt slut. Edwards ekonomiska rådgivare blåste honom på vartenda pund. I januari i år återvände han till Kanada för att bära den olympiska facklan inför spelen i Vancouver.

Text:

Toppbild: Scanpix