»Jag förde samma resonemang som Bildt«

Text: Staffan Heimerson

[[Ilmar Reepalu]], som styr Malmö är  Sveriges mäktigaste – och just nu mest kontroversiella – kommun­politiker. En stadsminister. Det 66-åriga social­demokratiska kommunalrådet sitter nu på en krog mitt i det område som han präglat och är stolt över, Västra hamnen.

Det handlar om det nya Malmö. Ungdomligt; halva befolkningen är under 35 år. Utåtriktat; av den amerikanska näringslivstidningen Fast Company placerades Malmö i fjol på topptio-listan över världens mest kreativa städer.

Reepalu är en snabbtänkt, välartikulerad, vesslelik man med ljus mustasch och lågt röstläge. Han är mest tillfreds under lunchen när han får tala stadsplaner och arkitektur. Han är utbildad arkitekt och klär sig fortfarande som en ung arkitekt – i svart T-shirt under en svart skjorta.

Men den där skyskrapan, Turning Torso, är skruvad på mera än ett sätt. Doftar hybris.

Reepalu värjer sig:

– Malmö är en industristad på ett platt område. Här fanns världens största kran. Den var symbolen för det gamla Malmö. När den försvann behövdes något som symboliserar det nya. Något arkitektoniskt unikt.

Det är, tänker jag, sånt som även Mussolini sa.

Samtidigt är Malmö en stad med växtvärk. Det är inte ovanligt att gängkrigen pågår mitt i stan. Skolresultaten är uppseendeväckande svaga; det blir, sa en cynisk Malmöbo, inte tid för studier, när alla ska ut och spreja bussar.

Varför har du aldrig gett dig in i rikspolitiken?

– Jag har tackat nej. Flera gånger. Ja, det var på Göran Perssons tid.

Han markerar att han inte ville diskutera frågan mer och säger inte vilka poster han erbjudits.

Reepalu är flykting, kom till Sverige som ettåring från Estland över Östersjön i en båt som började sjunka vid Svenska Högarna. Pappan var jägmästare. Familjen hamnade i flyktingläger och hade tänkt sig vidare emigration till Kanada. Pappa blev emellertid vävare i Motala och det var där Ilmar växte upp.

Varför blev du sosse?

– Varför jag blev sosse? Första eller andra gången?

Båda.

– Första gången var i realskolan. Vi ville bilda en socialdemokratisk förening. Först sa rektorn nej. Men vi påpekade att högern hade en. »Ja, men den ordnar bara skoldanser.« Vi fick till slut lov och gjorde mer än så.

– Andra gången var när jag flyttat till Malmö och börjat syssla med stadsplanefrågor. Nils Yngvesson (då stadens starke man) sa: »Gå med i partiet.«

Men vägen var inte spikrak. Mellan realskolan och arkitektutbildningen gjorde Reepalu militärtjänst och togs ut till attackdykare i Vaxholm.

Och det är en utbildning som inte är svept i sossevelour…?

– Nej, som attackdykare fostras man att intala sig själv: allt går att göra. Det hänger bara på dig själv.

Vilka är dina politiska förebilder?

– I Sverige är det Bengt Göransson. Han är skarp. Men i världen? Då är det Obama. Han har skapat ett nytt förhållningssätt.

Reepalu vill fortsätta att vara motorn i Malmö.

– Ja, jag ställer upp till omval, om jag blir tillfrågad. Jag måste också känna att jag har rätt stöd. Men finner de mig för kontroversiell, då säger jag nej tack.

Kontroversiell? Det är bara förnamnet. Reepalu vågar till och med kritisera Malmö FF, som har närmast helig status i stan.

– Självklart håller jag på laget. Men de får inte till det.

När vi slog oss ner för att förtära skrubban kom Reepalu just från ett officiellt evenemang: han hade invigt en golfanläggning.

Spelar du golf?

– Nej. Jag är för ung för handikapp­idrott.

Men de hetaste potatisarna i politiken, hur gör du för att ducka för all skit de kastar på dig?

– Det hör till, säger han tyst och stoiskt.

Men bråket om de afghanska tonårspojkarna och din grannkommun Vellinge?

– Onödigt. Men det ledde till något bra.

Men det var väl onödigt med Davis Cupmatchen mot Israel utan publik?

– Det handlade om säkerhet. Jag förde samma resonemang som Carl Bildt.

I sin stads lilla judiska församling, 700 personer stor, är Reepalu allt annat än omtyckt. Antisemitism frodas i stan. Under förra året anmäldes 79 hatbrott mot judar, mest i landet, verbala kränkningar, hot, vandalism, mordbränder och judiska barn som inte vågade gå till skolan. En judisk utflyttning sker. Det anses att Reepalu underblåste stämningarna när han sa: »Det var totalt oproportionerligt våld från Israel under Gazakonflikten. Det är en varböld, förstås.«

Nu säger han:

– Men jag har varit i synagogan två gånger.

Malmö är en exceptionellt invandrartät stad.

Du är själv invandrare.

– Ja. Och det är en fördel. Jag har alla deras upplevelser inom mig.