Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Kommentar

Storföretag klädda som Moder Teresa

Linda Polman beskriver kulturen som gör penga­rullningen i svenska Röda Korset begriplig.

Röda Korsets ordförande Bengt Westerberg får ett miljonarvode. Och kommunikationschefen Johan af Donner kvitterar ut stora pengar via luftfakturor som först efter många år väcker uppmärksamhet och leder till hans fall.

Det är svårt att få ihop dessa två exempel på ekonomisk rundhänthet med bilden av en organisation byggd kring goda värderingar och ideellt arbete. Hur kan pengarna bara flyta ut så där?

Frivilligorganisationernas förhållande till pengar är ett bärande tema i Linda Polmans bok »Kriskaravanen – vinnare och förlorare i biståndsindustrins spår«. Löner och dagtraktamenten, jämte risk- och olägenhetstillägg, gör det attraktivt att verka inom nödhjälpsbranschen, konstaterar den holländska journalisten lakoniskt och erinrar sig sina egna intryck från Sierra Leone när inbördeskriget formellt var över men kaos, våld och missär bestod medan de influgna hjälparbetarna svischade fram i Toyota Land Cruisers och nogsamt såg till att få golfbanan i Freetown i spelbart skick, innan de tog tag i frågor om raserade skolor och sjukhus.

Armadan av frivilligorganisationer som drar från krishärd till krishärd framställs som förblindad av sin humanism och fartblind av ett spel där det gäller att i förhållande till stora hjälporgan, främst FN, kapa åt sig så många »kontrakt« som möjligt. Kostnaden för alla Land Cruisers måste ju täckas.

En följd av detta har blivit en kapplöpning i att visa upp armod och missär; »donor darlings« väcker människors lust att hjälpa, »donor orphans« gör det inte. Linda Polman besöker de lemlästade offren för inbördeskrigets machetehugg i Murray Town Camp i Freetown. Många är barn; fyraåriga småflickor i finklänningar, gudomligt söta, men med båda armarna kapade. Internationella nyhetsmedier flockas och organisationer börjar använda bilderna av barnen för att samla in pengar – trots att de inte har någon egen verksamhet i lägret.

Linda Polman beskriver en spiral som börjar med en gränslös lust att hjälpa och slutar i ett relativt överflöd som göder och säkrar gangstervälden och förtryckarregimers ställning, leder till irrelevanta insatser och tenderar att låsa mottagarna av hjälpen i ett passivt beroende.

Det är ingen smickrande bild av »kriskaravanen«. »Företagsamhet utklädd till Moder Teresa«, skriver Linda Polman och det är mycket möjligt att det är djupt orättvist att betrakta Bengt Westerberg och Johan af Donner i ljuset av hennes bok. Men den ger ändå en känsla av hur pengarullningen kring dem varit möjlig.

»Kriskaravanen – Vinnare och förlorare i biståndsindustrins spår« (Leopard Förlag) kommer ut nästa vecka.

Läs nästa artikel
Video: Erik Fichtelius

»Så dålig är alltså arvs- fondsdelegationens styrning och kontroll«

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera