Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Mittenextremismen

Arbetslösheten. Det finns inte ett parti i Sverige som inte bedyrar att det är Sveriges största fråga inför valet 2010.

I februari var 9,1 procent av svenska folket registrerade som arbetslösa hos Arbetsförmedlingen. Motsvarande en miljon personer i arbetsför ålder är enligt SCB bidrags­beroende i Sverige, i »utanförskap« som det kallas numera. En halv miljon av dessa borde, enligt alla rimliga beräkningar, inte vara utan jobb.

Krisen går egentligen långt tillbaka i tiden. Från sjuttiotalets början fram till krisen på 1990-talet, hölls sysselsättningen uppe genom att över 800 000 fler personer anställdes i offentlig sektor. Under krisen hamnade i stället hundratusentals i arbetsmarknadsåtgärderna och därefter gick en ny våg in i förtidspension.

Krisen kan också gå långt fram i tiden. Den kommande mandatperioden kommer 500 000–600 000 jobb behövas eftersom fler unga kommer ut på arbetsmarknaden. Det är inte bara »ett skitår«, som arbetsmarknadsministern sa.

I detta krisläge kunde man tro att Sverige skulle få en dramatisk valdebatt, med radikala krisförslag, hårda motsättningar, fack och arbetsgivare i krismöte om massarbetslösheten.

Följaktligen har den senaste veckans största debattämne varit … skattesänkningar för pensionärer. Det finns många fattig­pensionärer i Sverige, men den grupp som nu gått i pension är mer gynnade än någon generation. Som docent Daniel Waldenström skrev på ekonomistas.se när [[Thomas Östros|Östros]] ville sätta »pensionärerna före miljonärerna« är en majoritet av pensionärerna miljonärer.

Näst största debattämnet har de senaste veckorna varit rut-avdraget. Det skapar sannolikt 4 500 vita jobb, men inte om så vartenda fönster i Sverige ska putsas löser det massarbetslösheten i Sverige. Problemet är att huvudalternativen i valet inte har så mycket mer att komma med.

Moderaternas program inför valet 2010 står, punkt för punkt, att läsa i den artikel [[Anders Borg]] skrev i Ekonomisk debatt 2003 när han blivit chefsekonom. Sänkt skatt på arbete, främst för dem med lägst inkomst, och sänkta bidrag som ska göra det lönsamt för lågavlönade att arbeta. Därutöver riktade stöd till att anställa långtidsarbetslösa, långtidssjuka och ungdomar. Det enda radikalt »nya« är att man ökat arbetsmarknadsåtgärderna dramatiskt, samma åtgärder som man före krisen ville dra ned, för att de varit ineffektiva. Enligt de egna beräkningarna ska detta paket ge 70 000 nya jobb.

Socialdemokraterna? Skrapar man bort retoriken om kompetenssatsningar och vuxenutbildning kvarsår ett slags nya moderaterna ultra light. En del av skattesänkningarna och bidragsbegränsningarna har accepterats, i övrigt är det samma politik som [[Göran Persson]] förlorade valet på 2006.

Det är bara några av de mindre partierna, centern, folkpartiet, vänsterpartiet och möjligen miljöpartiet, som på olika sätt kommit med radikalt annorlunda förslag.

Arbetsmarknadens parter tycks heller inte överdrivet bekymrade över den halva miljonen som knackar på arbetsmarknadens dörr, i stället lyfter man golvet för ingångslönerna med flera procent.

Moderaterna vill bevisa att man kan vara trygga och statsbärande i kontrast mot slarviga [[Mona Sahlin|Sahlin]]. Sahlin å sin sida vill blicka ännu längre tillbaka och återerövra den socialdemokratiska traditionella rollen som Sveriges pragmatiska förvaltare. Risken finns dock att någon under valrörelsen lopp synar bluffen. Men det blir politiskt smärtsamt.

För att få många fler in i arbete måste de som vill in i arbete kunna gå in på en lägre lön. Eftersom arbetsmarknadens parter inte kommer göra detta själva behövs sannolikt helt nya former av praktiklöner och ingångslöner. Svenskarna kan varken av Las eller facket intalas att bita sig fast på samma »fasta« tjänst långsiktigt när vart sjunde jobb försvinner varje år. Lagen måste följa verkligheten så att vi får samma omsättning på jobb som i lågarbetslöshetsländerna. Det finns länder som gjort delar eller hela av den här övergången från en modell till en annan, eller som alltid förenat väfärd, trygghet med öppen arbetsmarknad. Kanada, Danmark, Holland. Dessa länder hade två-tre procent lägre arbetslöshet  än Sverige både före och efter krisen.

Trygghet och massivt utanförskap kan inte långsiktigt förenas. Frågan är om någon vågar ta tag i det detta val, eller nästa.

***
FÖR ÖVRIGT är det märkligt att Energimarknadsinspektionen, och indirekt regeringen, helt tappat greppet om de privata monopol som elnäten utgör. Nätbolagen tycks få okej för 10–20-procentiga nätavgiftshöjningar genom vaga hänvisningar till »ökat löneutrymme« och »investeringsbehov«. Sanningen, som exponerades i Fokus för några år sedan, är att dessa nätbolag, och deras ägare bland de stora kraftbolagen och kommunerna, hänsynslöst pungslår sina tvångsanslutna kunder på miljarder kronor i överavgifter.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera