Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Pakistan, 12 augusti. En man leder sina två åsnor genom Karampur, en av de byar som drabbats hårdast av översvämningarna.

Utrikes

En pakt med djävulen

Experter menar att det är människans försök att leda om floder som ligger bakom sommarens katastrofer.

Även när marken är som torrast och solen steker Indus tomma flodbäddar händer det att något konstigt skymtar högt uppe bland trädkronorna. Vid en närmare titt träder konturerna av hoprullade madrasser, diverse husgeråd och andra personliga tillbehör fram.

– Alla som bor i de här områdena är livrädda för översvämningar och försöker skydda sina ägodelar. Rädslan finns ständigt där, även under torrperioderna, säger professor Daanish Mustafa.

Han är vattenexpert, själv född i Pakistan, och nu verksam forskare vid King’s College i London.

Den senaste tiden har han haft fullt upp. Pakistan. Indien. Kina. Nordkorea. Niger. Tchad. Polen. Rumänien.

Tyskland. Det är bara några av de länder som denna sommar drabbats av svåra översvämningar. Miljontals människor är just nu på flykt undan vattenmassorna och väntar på att eventuellt kunna återvända för att bygga upp sina bortspolade hem.

Mer än en kvarts miljon människor har evakuerats i nordöstra Kina sedan gränsfloden Yalu svämmat över. På andra sidan gränsen, i Nordkorea, har också tusentals människor tvingats på flykt. I Pakistan har minst 1 600 människor omkommit. Tjugo miljoner pakistanier är direkt berörda, fyra miljoner har förlorat sina hem.

Floder har i hela mänsklighetens historia vällt över sina bräddar. Insikten att de cykliska översvämningarna gör jorden bördig och fertil var något som både de gamla egyptierna och mesopotamierna drog stor nytta av. De blomstrande kulturerna vid Nilen, Eufrat och Tigris kom till mycket tack vare floderna och dess regelbundna översvämningar.

Pakistan har Indus att tacka för att dess civilisation kunnat växa fram. Men i takt med att befolkningen ökat och kampen om resurserna hårdnat har åtgärderna för att styra vattenflödet intensifierats.

Att det denna sommar gått så pass illa som det gjort kan bara delvis förklaras med att monsunsäsongen varit ovanligt intensiv. Den främsta orsaken till de katastrofala följderna av flodens expansion är bristen på respekt för naturkrafterna.

– Det handlar om ganska grundläggande vetenskapliga kunskaper, säger Daanish Mustafa.

Dammbyggen och fördämningar har förstört den naturliga översvämningsrytm som Indus haft sedan tidernas begynnelse. Bygget av bosättningar och infrastruktur på de våtmarker som i orört tillstånd fungerar som skydd mot översvämningar har satt naturens eget sätt att hantera stora vattenmängder ur spel.

I stället för regelbundna, förutsägbara och mindre omfattande översvämningar reagerar Indus numera både oförutsägbart och betydligt mer kraftfullt. Översvämningarna är färre, men desto mer våldsamma.

– Att vi gjort oss så sårbara är förmodligen det som bäst förklarar de enorma konsekvenserna av årets svåra översvämningar, säger professor Jochen Schanze vid Dresdens teknologiska universitet. Han leder det tyska Floodmaster, ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt som tillkommit för att förbättra analys och riskhantering vid översvämningar.

Inte lång tid innan Indus exploderade liknade flodbädden en närmast uttorkad lerpöl på många ställen i Sindhprovinsen. Årets svåra torka hade förstört stora delar av årets skörd för bönderna. De drömde om vatten.

Undermåliga bevattningssystem gör att omkring 70 procent av vattnet avdunstar eller läcker ut, enligt Daanish Mustafa.

– Om vi bara kunde få ner den siffran med tio procent skulle det göra en enorm skillnad, säger han.

Människorna som lever i denna region brottas ständigt med vattenfrågan. Kort sagt handlar det om antingen för lite eller för mycket vatten.

Indus har en faktor som förvärrar läget ytterligare. I jämförelse med många andra stora floder har den mer slam, vilket bidrar till att dess flodbotten stadigt blir allt högre. På grund av många dammbyggen, de första startade redan på 1800-talet under det brittiska styret, har även flodens naturliga strömning försvagats. Flodfåran slammar då igen på vissa ställen. Sammantaget gör dessa särdrag Indus särskilt utsatt för stora översvämningar.

– Om den politiska viljan fanns så skulle staten se till att de människor som bor på de forna sankmarkerna flyttade därifrån mot en viss ersättning, säger Daanish Mustafa.

Även delar av Europa har denna sommar stått under vatten. Alla EU-länder är numera skyldiga att följa det så kallade översvämningsdirektivet, enligt vilket varje land måste upprätta bedömningar och riskkartor över sårbara områden, samt planer för hur översvämningar ska hanteras. I Sverige genomfördes denna lagstiftning i november 2009.

Barbro Näslund Landenmark ansvarar för översvämningsfrågor på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Det förebyggande arbetet innefattar ett begränsat antal åtgärder som man vet minskar riskerna.

Det handlar om att inte täcka över diken eller dämma upp vattendrag, att vid infrastrukturbyggen använda sig av material som släpper igenom vatten i stället för att stoppa upp det, och att inte räta ut vattendrag eller bygga kanaler eftersom de då leder vattnet snabbare och på så vis ökar översvämningsrisken. Kort sagt så kan många översvämningar undvikas om de naturliga fördröjningarna av vattenflöden upprätthålls.

Samtliga kommuner runt Vänern tillåter bebyggelse på en nivå som är långt under den som rekommenderas av klimat- och sårbarhetsutredningen, trots att det är en välkänd riskfaktor.

– Översvämningar beror ofta på ett korkat mänskligt beteende, säger Sven Halldin, professor i hydrologi vid institutionen för geovetenskaper på Uppsala universitet.

I ett internationellt perspektiv menar han att det är överbefolkningen i länder som Bangladesh och Pakistan som är huvudsaklig orsak till de svåra översvämningskatastroferna. Kampen om resurser tvingar människor att söka sig till landområden som ligger alltför nära de stora vattendragen, såväl Indus som Indiska oceanen.

Experterna är överens. Det går att undvika både förekomsten och omfattningen av många av de översvämningar som kommer att inträffa i framtiden. Det som krävs är varken ny, avancerad teknik eller dyr infrastruktur. Det handlar om att förstå sig på och förvalta de flodsystem som funnits i världen så länge vi kan minnas.

Varje flod har ett eget rörelsemönster, en egen puls. Det är när människan försöker påverka flodens rytm som det blir riktigt farligt.

– Det kan fungera en viss tid. Men i längden är det som att ingå en pakt med djävulen, säger Daanish Mustafa.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera