Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Paulina Neuding skrev tillsammans med Johan Lundberg på DN Debatt att man måste diskutera »invandringens problem«. Men Heidi Avellan håller inte med, och anser att de gått på en »sverigedemokratisk lögn«.

NYHneuding
Inrikes

Splittrad borgerlighet

Sverigedemokraternas inmarsch i riksdagen har blottlagt stora ideologiska klyftor inom högern.

Efter riksdagsvalet har debatten om hur man ska handskas med sverigedemokraterna rasat. Störst fokus har legat på partiets roll i riksdagen. Men på ledar-, kultur- och debattsidor har en djupare och långt mer hätsk diskussion pågått.

På den ena sidan står de som förklarar sverigedemokraternas framgångar med en generell ovilja hos det politiska och mediala etablissemanget att diskutera invandringspolitiken. Partiet hade kunnat avväpnas om bara de fråntagits mono­polet på att prata om invandring, lyder argumentet.

Startskottet för den aktuella striden kom den 23 september med en artikel på DN Debatt som bar rubriken »Vi efterlyser en debatt om invandringens problem«, signerad magasinet Neos chefredaktör Paulina Neuding och idétidskriften Axess dito Johan Lundberg.

Ett mer öppet samhällsklimat hade försvårat vägen till att bli ett riksdagsparti, hävdade skribenterna.

»Dels har det funnits en ovilja att erkänna de specifika problem som finns med invandringen och det svenska flyktingmottagandet, dels har man inte lyckats formulera varför det är något gott«, skrev de.

På den andra sidan står de som hävdar sig företräda sanna liberala värden, och som reagerat starkt på Neudings och Lundbergs sätt att uttrycka sig och anklagar dem för att gå i sverigedemokraternas ledband.

– Jag är tyvärr inte förvånad över deras utspel. Många inom borgerligheten när den sverigedemokratiska lögnen om att det inte är tillåtet att diskutera invandringspolitik i dagens Sverige. Det är rent nonsens, säger Heidi Avellan, politisk chefredaktör på Sydsvenskan.

På Expressens kultursida anklagades Paulina Neuding och Johan Lundberg för att legitimera rasism, och i Aftonbladet jämfördes den förra med Dansk Folkepartis Pia Kjaersgaard. I tisdags drog historikern Mattias Tydén på DN Debatt en parallell till hur de som försökte stoppa den judiska invandringen i Tyskland på 1930-talet argumenterade.
Paulina Neuding tycker att den massiva kritiken är obegriplig.

– Anklagelserna säger rätt mycket om hur den här debatten förs i Sverige. Vårt resonemang är tydligt – vi talar om strategier för att förhindra att sd växer sig större. Vi menar att man bör bemöta sd med argument av det enkla skälet att de har fel, och att debatten mot dem således går att vinna med goda argument, säger Paulina Neuding.

Neuding och Lundberg är inte heller ensamma inom den svenska borgerligheten om sin syn. Markus Uvell, chef för Svenskt Näringslivs tankesmedja Timbro, var inne på samma linje i sin artikel på Svenska Dagbladets debattsida den 26 september.

»Det är viktigt att skilja på invandringen och invandringspolitiken. Att vara kritisk till invandringspolitiken är inte det samma som att vara kritisk till invandringen.«

Expressens ledarskribent Johannes Forssberg vänder sig mot argumentationen.

– De resonerar på ett sätt som är ganska olustigt. Att på ett kollektivistiskt manér bunta ihop människor går emot mina liberala värderingar.

Vid sidan av borgerliga ideologer och debattörer har statsråden [[Göran Hägglund]] och [[Beatrice Ask]] bägge jämfört sverigedemokraterna med vänsterpartiet. Något som hos många väckt en ilska över en relativisering av sd:s agenda.

– Det var väldigt onödigt att jämföra de bägge. Som liberal kan jag förstå att man vill ta avstånd från såväl kommunism som rasism, men det är ändå stor skillnad i värdegrund hos dessa två partier, säger Heidi Avellan.

Hon ställer sig liksom Johannes Forssberg kritisk till hur debatten inom borgerligheten nu förs. De tar avstånd ifrån vad de uppfattar som en fixering vid islam, att så kallade minaretfrågor plockas upp även av etablerade partier och medier. Invandringsfrågan har visst debatterats, och problemformuleringen har, tvärtemot vad Neuding och Lundberg menar, fått oproportionerligt stort utrymme.

Författaren och reportern Lisa Bjurwald på tidningen Expo instämmer.

– Som liberal är det smärtsamt att se hur den svenska högern agerar. I stället för att ta avstånd ifrån främlingsfientliga krafter slår de mot vänstern samtidigt som de tar över sverigedemokraternas retorik.

Lisa Bjurwald hävdar att denna trend är tydlig i hela Europa. Liberaler har svårt att stå emot de antimuslimska stämningarna och börjar tassa in i den europeiska islamofobiska rörelsens ytterkanter. Den europeiska intelligentsian får allt svårare att balansera på rätt sida om gränsen mellan islamofobi och rättmätig kritik av exempelvis islamistiskt kvinnoförtryck, hävdar hon.

– Vänstern är bättre på att upprätthålla en tydlig linje mot dessa krafter. Inom borgerligheten finns inte samma starka antirasistiska tradition, säger Lisa Bjurwald.

Att vänstern skulle vara bättre än högern på att hålla vattentätt mot främlingsfientlighet vill dock inte den liberale debattören Johan Norberg hålla med om. Som exempel nämner han att Danmarks socialdemokrater i veckan gick ut och lovade att inte ändra den fastslagna, restriktiva invandringspolitiken om de kommer till makten.

– Det finns en gammal splittring i borgerlighetens syn på invandring. Å ena sidan klassiskt liberala krafter som ofta förespråkar fri invandring och öppna gränser. Å andra de mer konservativt anstrukna etablissemangsföreträdarna, säger Johan Norberg.

Johannes Forssberg ser mest allvarligt på att det är en enda religion, islam, som befinner sig i skottlinjen.

– Den totala besattheten av islam hos vissa liberala debattörer är det som känns mest oroväckande.

Han tror att en del av förklaringen är behovet av en hotbild. Sedan kommunismens fall har den liberala världsordningen fallit på plats, och i och med det saknas en gemensam ideologisk fiende. Den uppfattade islamiseringen av Europa, skapandet av »Eurabia«, har gett liberaler en ny företeelse att stå upp emot.

Johan Norberg ser en annan förklaring. Dels finns det inom borgerligheten ett konservativt arv med nationalistiska undertoner som ibland kan ta sig dessa uttryck. Dels pekar han på en uppriktig oro hos många liberaler, som liksom den mördade holländske islamkritikern Pim Fortuyn känner en rädsla inför de mer konservativa krafterna inom islam som de upplever hotar det fria samhället, homosexuellas och kvinnors rättigheter.

Flera av de debattörer som Fokus har talat med tar också upp parallellen med vänsterns historiska splittring i synen på Israel. Socialdemokraten Ilmar Reepalus uttalanden i samband med Davis Cup-matchen i Malmö i fjol är ett exempel.
Johan Lundberg på Axess är förvånad över attackerna från andra borgerliga och liberala röster. De har, menar han, plockat upp vänsterns retorik.

– Det Paulina Neuding och jag säger harmonierar med den politik som folkpartiet driver. Att då anklagas för att vara främlingsfientlig blir smått absurt, säger Johan Lundberg.

19 thoughts on “Splittrad borgerlighet

  1. nilsolle skriver:

    De som klagar på SDs inträde i riksdagen är de minst integrerade människorna i Sverige. De bor för sig själv, deras barn går i bra skolor, de har välbetalda arbeten. Istället för att gnälla kan ni väl flyta till gettoområdena och arbeta för integrationen där och inte begära att andra skall ordnade åt er. Ni är högfärdiga!!!!

  2. Magnus Andersson skriver:

    @Daniel Lindberg.

    Du skriver att ”det varit en bättre strategi att ta upp de frågor som SD står för, men har man läst deras partiprogram så är det i stort sett omöjligt att ta dem på allvar.”

    Jag har läst SD:s programdokument, cirka 50 sidor i småttig stil på, vill jag minnas, ett 10-tal områden. Jag förstår ärligt talat inte vad du menar. Anledningen att jag röstade på SD är bl a att jag läst deras program, men även att jag hoppas sådana som Jomshof, Åkesson och Söder ska dominera snarare än de som tycks ha rötter i högerextrem mylla (t ex Almqvist och Petzäll är för mig lite skumma) och då jag tror att partiet måste landa i distans till den högerextremism som ännu återfinns.

    Ett annat skäl att jag röstade SD är att man från alla andra partier blockerar att frågan om invandringsnivå tas upp, bl a genom att (som du) kalla de som inte försvarar dagens invandringsnivå för rasister, och där viktiga fakta är att demografiska data och matematik ger att etniska svenskar går från 70 till 40 procent om 50 år då vi kan få 1/3 muslimer. Det om INTE utvandring av etniska svenskar inleds. Jag tror inte heller på ideologin mångkulturalism, som jag skrev i kommentaren ovan.

    Daniel Lindberg: ”Jag hoppas att de 6% som röstade på dem har tagit sig tid att läsa…”

    Det har jag (bl a student på statsvetenskaplig institution), med noter och analys.

    Daniel Lindberg: ”Jag menar, om man röstar på det mest främlingsfientliga partiet i Sverige så antar jag att man är rasist, och i sådana fall kan stå för det.”

    Trots att alla använder adjektivet ”främlingsfientlig” om SD finns de som menar att SD inte är det, t ex Skånska Dagbladets ledare igår. Vad är ordet om inte invektiv? Förklara gärna. Vidare skriver du att vi måste vara rasister. SD har fler invandrare som politiker än andra partier och det du påstår saknar belägg utifrån varje bredare analys. Visst finns rasister och hatare i s a s ”SD:s omgivning”, med diverse bloggar som liknar hatbloggar, men anklagelsen gäller ju inte högerextemistiska aktivister utan SD:are och är ett sätt att hålla upp garden mot de som intar fel position i en fråga som drivs på ett totalitärt sätt, nämligen den om invandring bör vara mindre. Argument för det är extremt starka, men diskussion blockeras.

  3. Magnus Andersson skriver:

    Daniel skriver september 30, 10:52 om Johannes Forssbergs ord om besatthet av islam:
    ”Naturligtvis är det så. Parallellen med antisemitismen under mellankrigstiden är inget retoriskt slag under bältet, utan en självklar iakttagelse.”

    Jaså? Ge exempel.

    Detta var ett förblindat påstående, eftersom den enda antisemitism med någon betydelse som vi ser är den av judar i Malmö, från just muslimer som del av deras ideologi. SD är pro-israeler och inte antisemiter.

    Så ge nu exempel, tack.

    Det kan du knappast (men jag väntar, lita på mig!) då vad du och Johannes Forssberg gör är att skapa en konstruktion av verkligheten. Ett konstruktionsskapande är även mångkulturalism. Den är en ideologi som drivs på en viss plats, i det västerländska samhället, och dels utgår ifrån att det inte finns önskvärda kulturer utifrån någon existerande önskvärd moral som är mera rätt än någon annan, men även kritiserar vår kultur och moral där den utgår ifrån att uppgående med andra kulturer ger en syntes av en moraliskt ”bättre” kultur. Det en dialektisk process, vilka idag utgör överideologi inom humanistisk forskning — samt i media och politisken.

    Motsatsen är antagandet att önskvärda handlingar/moral finns, där forskning kan söka svar på vad de består av snarare än att bli ”moralens konstruktörer”. Dialektikens filosofiska ursprung ligger i ontologins kris.

    Mångkulturalismen är f ö som idé snarlik t ex marxismen och radikalfeminismen. (När strukturer och behov av konstruktioner efterfrågas bär man vara på sin vakt!)

    Att vi kan ta emot invandrare i närmast obegränsad mängd är en utopisk tanke och under decennier har vi som
    trott motsatsen fått höra anklagelsen ”rasist!”. Sociologisk forskning har inte funnit fördelar med extrem kulturell blandning och det vanligaste argumentet brukar vara det ekonomiska, men invandring under tidigare ekonomiska glansperioder har varit under 1/200-del av dagens invandring, som f ö kostar minst 40 mrd kr per år, bl a pga arbetslöshet/passivisering.

    Att ”förfina” kulturer genom att blanda dem till den grad att de upplöses är ett storskaligt experiment, och ett rätt grymt sådant, men experimentet är mycket gammalt och har i alla tidigare fall misslyckats. Ta t ex Libanon och Balkan. Franske sociologiprofessorn och islamexperten Gilles Kepel, som är center-vänster, sa 2004 till BBC att mångkulturalism ”has been a catastrophe. It leads to the balkanisation of society and ultimately to civil war”.

    Jag har ingen som helst förankring i den högerextrema rörelsen och har varit moderat tills för 5-10 år sedan, röstat en del på FP och är inte ens nationalist i strikt bemärkelse (tror att internationell gemenskap är möjlig och nödvändig), men de möjligheter i dagens moderna värld som resande ger kan ge migration av kulturer på ett sätt som vi inte klarar. Vi har bland den högsta nettoinvandringen i västvärlden och halva denna är islamisk. Det är en missionerande migration med enligt demograferna all potential till framgång.

  4. jan skriver:

    varför behöver ambulansen i malmö poliseskort?

  5. Det som är olyckligt är att en social problematik (segregering, integration, arbetslöshet) blir en fråga om invandring. Det är så många i Sverige idag med invandrarbakgrund som inte är en del av denna problematik och en hel del ”ur”-svenskar som är det. Att inte SD ser det har man ju förstått men man borde kunna önska bättre av upplysta människor oavsett partitillhörighet för övrigt.

    1. Per Bollebygd skriver:

      Du verkar veta mer om andra än dig själv.

  6. Daniel Lindberg skriver:

    Kan till viss del förstå argumentet att en mer öppen debatt hade försvårat insteget i riksdagen för SD. När ND (Ny Demokrati) valdes in så öppnade media upp för en mycket öppen debatt där ND’s argument granskades och föll samman som ett dåligt uppbyggt korthus.

    Problemet med SD är att de i stor utsträckning är ett ”planerat” parti, de har förberett sina argument och tycks tilltala åtminstone 6% av Sveriges befolkning (känns som en personlig förolämpning, om ni ursäktar).

    Frågan man kan ställa sig är vad som har ändrats i migrationspolitiken från då ND kom in i riksdagen, men en annan fråga är ju också vad som har ändrats i inrikespolitiken?

    Finanskrisen som alliansen använt som argument mer än 500 gånger under valdebatterna har säkerligen något med det hela att göra (Argumentet: Om det inte finns jobb till mig så varför vara så ”elaka” att vi tillåter människor som förföljs i sina hemländer och riskerar att mördas att komma hit och bli arbetslösa (men förvisso överleva)).

    Ett annat argument som har lyfts från Vänstersidan (som jag tillhör, men inte lyder slaviskt) har också att göra med ekonomi, men handlar snarare om en politik som driver folk till ett mer individualistiskt tänkande (vilket jag förvisso håller med om, det har väl aldrig varit viktigare att skydda sig själv bakom en ”fungerande medborgarmask” som under 2000-talet?).

    Att Muslimerna har hamnat i skottbilden är väldigt beklagligt, eftersom de allra flesta är människor uppväxta i en kultur (vilket ju alla är). Hur mycket man tror, om ens alls, ifrågasätts aldrig. Man utgår ifrån att en muslim är en fundamentalist som har som intresse att skada ”västerlandet”, ungefär som man arketypiserade judarna i Tyskland under andra världskriget. Visst så finns det människor som är fundamentalister och som vill västerlandet illa, men det är inte en majoritet, om ens en minoritet (eller ja, det måste det väl bli kanske…).

    Men tillbaka till SD. Kanske hade det varit en bättre strategi att ta upp de frågor som SD står för, men har man läst deras partiprogram så är det i stort sett omöjligt att ta dem på allvar. Jag hoppas att de 6% som röstade på dem har tagit sig tid att läsa igenom deras partiprogram och därifrån tagit ställning. Jag menar, om man röstar på det mest främlingsfientliga partiet i Sverige så antar jag att man är rasist, och i sådana fall kan stå för det.

    1. Per Bollebygd skriver:

      Men vi gillar ju olika!

  7. FokusAnbil skriver:

    Tituleringen av Neo var mycket riktigt felaktig, och ska skyllas på redaktören i fråga. /Fokusred genom Anders B.

    1. Henrik V, liberal skriver:

      FokusAnbil: Tack. Rätt ska vara rätt.

  8. Mikael skriver:

    Det här handlar omöjligt om uppfattingar, olika förståelser eller dylikt… detta är ”strategi”.
    Detta är en rörelse i en riktning, d.v.s. att sopa manegen för de politiska partierna.

    I mången mån ett väntat drag, men när jag tänker på hur långtgånget det redan är när ”vi” av (som bäst) taktiska hänsyn, relativiserar en illa polerad och i grunden faktiskt nazistisk rörelse*… då…?

    Detta skrämmer mig och stör mig djupt, djupt.

    (*Om historien/grundarna/medlemmarna/världsyn/moral/nationsuppfattning/rasbiologiska perspektiv eller kombinationer av ovanstående m.fl. får vara vara någon slags indikator så: Ja; de är renodlade ‘Ny-‘Nazister.)

  9. Henrik V, liberal skriver:

    Magasinet Neo är en liberal tidsskrift, inte en konservativ tidsskrift.
    Artikeln är delvis ointressant eftersom journalisten drar ihop begreppen liberal, höger och borgerligt för mycket. Författaren verkar sakna vissa basala kunskaper i ämnet, tyvärr.

  10. Daniel skriver:

    ”Den totala besattheten av islam hos vissa liberala debattörer är det som känns mest oroväckande.

    Han tror att en del av förklaringen är behovet av en hotbild. Sedan kommunismens fall har den liberala världsordningen fallit på plats, och i och med det saknas en gemensam ideologisk fiende.”

    Naturligtvis är det så. Parallellen med antisemitismen under mellankrigstiden är inget retoriskt slag under bältet, utan en självklar iakttagelse.

    1. Per Bollebygd skriver:

      Fel fokus. Det är vad som står i koranen som fokus borde läggas på inte diskussionen kring den. Men du kanske är en person av den typen som ringer till någon annan för att berätta om telefonen du ringer på, hur uppkopplingen, taxan och vilket telebolag ringer från/till och vad du tycker om det.

  11. Mariefjo skriver:

    Dels pekar han på en uppriktig oro hos många liberaler, som liksom den mördade holländske islamkritikern Pim Fortuyn känner en rädsla inför de mer konservativa krafterna inom islam som de upplever hotar det fria samhället, homosexuellas och kvinnors rättigheter.

    Islamkritikern Wendahls agenda i svensk politik alltså. Lill-Fortuyn!

Kommentarer är avstängda.

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera