Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Livsstil

»Skyll inte på planet«

Fokus medarbetare Leif Holmkvist har själv spakat olycksfågeln Lansen och förlorat kamrater i krascher.

Den 1 november 1969 började jag som 20-årig fältflygare på F7 i Såtenäs. Vi var 18 anställda förare och navigatörer som flög A32 Lansen på andra divisionen, Gustav Blå. 18 månader senare hade sex av oss flugit ihjäl sig.

Jag var själv tio meter framför den värsta smällen när två plan fullhängda med 50-kilos sprängbomber kolliderade i luften i 750 km/t strax före anfall mot målet Hattefuran. Jag såg inte olyckan, hörde inget på målfrekvensen, fällde mina bomber och märkte först på lägsta höjd över Vänern att vi förlorat fyra kompisar som inte längre svarade i radion.

Gustav Blå var en olycksdivision. Vi skrotade samma tid två 32:or som hakade i varann på banan i drygt 200 knyck vid en rotestart. Ingen skadade sig fysiskt, men min kompis som fick hugga sig genom huven med yxa slutade flyga. Jag startade en halvminut före, märkte inget den gången heller och väntade förgäves.

Machotugg, visst. Men mycket av Flygvapnet var macho på den tiden. Det låg i riskkalkylen att ett dussin av oss cirka 500 stridsflygare skulle slå ihjäl sig årligen.

Säkert mörkades en massa missar för att ryssen inte skulle få veta. Men var det ett dåligt flygplan? Jag tycker inte det. Det var en tung men stabil maskin, utrustad i attackversionen med en bra men svag Rolls-Roycemotor med efterbrännkammare från Flygmotor.

Däremot ser jag fyra skäl till att olyckorna var fler med Lansen:

Pilotuttagningen och utbildningen var sämre än i dag. Vi fick vara med och prova ut DMT (Defense Mechanism Test) som bygger på att identifiera fara och används i dagens pilottest. Kusligt ofta omkom de av oss som hade dåliga DMT-värden.

Dagens stridsflygplan är betydligt enklare att flyga med datorers hjälp och bättre instrumentell presentation.

Flygningen var mer riskfylld förr. Vi flög 10 meter över vatten, nu gäller lägst 50. Vi flög fyrgrupp med robot 04 i uselt väder med fem meter mellan planen.

I dag är förbandsflygning sällsynt, för oss var det vardag.

Rapportering och uppföljning av tekniska eller förarfel har förbättrats oerhört.

Så skäll gärna på flygvapnet, men skyll inte på Lansen.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera