Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Intervju

»Man måste ha råd att dö«

Han tackade först tvärt nej, men blev övertalad och inledde sedan en otrolig resa som gjort Gekås i Ullared rikskänt. Boris Lennerhov är vd:n som ökat omsättningen i ett lågprisvaruhus på landsbygden från 1,5 till 3,8 miljarder på tio år. Gekås har omvandlats från ett vanligt shoppingställe till Skandinaviens största utflyktsmål.

– Det är klart att man drabbas av lite prestationsångest ibland, säger han.

Det är en tisdag förmiddag i början av oktober. Hade man besökt en vanlig galleria skulle det förmodligen ha ekat tomt i lokalerna. På Gekås i Ullared tvingas kunderna vackert ställa sig i en lång ringlande kö. Varuhuset har tillfälligt stängt dörrarna eftersom det redan är överfullt, drygt 4 500 personer myllrar likt sökande myror omkring bland kläder, leksaker och kosmetika. Efter en stund släpps ytterligare en hord av törstande konsumenter in i det gulblåa huset.

Numera är det inte bara varorna och de låga priserna som lockar. Det finns dessutom dokusåpaprofiler att spana in. Morgan och Ola-Conny har skapat hysteri och det finns varor som »I love Morgan-trosor« och »Kjell Collection«.

När Lennerhov kliver ut i varuhusets hjärta bland kunderna viskas och tisslas det bakom ryggen, »Det är han, vd:n«, »Ja, just det«. Och en del modigare kommer fram för att ta bilder.

I kanal 5:s såpa »Ullared« framställs Boris Lennerhov som en snäll och glad man som aldrig blir arg eller upprörd. Men det är förstås en bit från sanningen. Det visar sig när den snart 55-årige vd:n öppnar dörren till sin resa som startade i Lindås utanför Emmaboda i Småland. Där växte Boris upp med sina föräldrar, pappa var rörmokare och mamma undersköterska, och sina tre bröder. Tidigt insåg han vitsen med att jobba för att tjäna pengar. Han hjälpte bland annat till med att köra in hö och mocka för att få rida gratis.

Han jobbade också på helgerna på tidningen Barometern och drömde om att bli journalist. Men de höga antagnings­kraven satte stopp för den karriären. I stället hamnade han som 18-åring på Kosta Boda, senare Lantmännen Försäljnings AB Solanum, och senare Lantmännen. En av firmans största kunder var Saba, och Boris minns speciellt ett möte med deras vd.

– Vi grälade så in i helsike över något så det nästan slog gnistor. Jag kommer ihåg att han slog en nyckelknipa i bordet.

Två veckor senare ringde vd:n upp.

– Jag tänkte att han ville be om ursäkt men han erbjöd mig sitt jobb. Han skulle gå i pension och tyckte nog att jag var en rak, tuff jäkel som ändå hade huvudet hyggligt med mig, säger han.

När Gekås för första gången kom in i bilden jobbade han på detaljhandelskonglomeratet Bergendahls och visste inte mycket om bolaget.

– Jag hade bara varit här som kund någon gång, och som spion eftersom Gekås var en konkurrent. Det man var fascinerad av var hur tusan de kunde sälja grejerna så billigt.

Som den smålänning han är räknar ­Boris Lennerhov noga på alla beslut. Det blir tydligt när vi hämtar vår lunch i Gekås personalmatsal. Jag frågar om det inte finns några brickor.

– Nej, det har vi inte råd med, det skulle ju kosta att underhålla och diska dem. Det är en hel tjänst.

Jag vet inte om han är allvarlig eller skojar. Hur som helst, några brickor finns inte, och lite senare ger Boris ännu ett exempel på att allt måste fylla en funktion om man ska satsa på det.

– När IT-avdelningen vill ha något nytt avancerat brukar jag alltid fråga; »Om du hade ägt firman själv, hade du köpt det då?«

Vad gör du den dagen då försäljningen minskar?

– Man gör en realityserie! Fast det har vi ju gjort nu, så jag har lite problem. Allvarligt talat så beror allt på hur vi sköter oss. Kunderna bestämmer egentligen här i dag om de tänker återvända, säger han.

Dokusåpan »Ullared« har två succésäsonger bakom sig där runt en miljon svenskar bänkat sig för att lära känna Morgan, Kjell, Ola-Conny och Boris. En framgång för tv-kanalen men också för Gekås. Försäljningen ökade inte bara medan programmen sändes, utan steg med ytterligare tio procent efter första säsongen, vilket rör sig om flera 100 miljoner.

Nu grunnar Kanal 5 och Lennerhov på var sitt håll över om det ska bli ännu en omgång inspelningar. Fast Boris vill inte ha ännu en sommar uppbokad, säger han. I så fall får det bli en annan tid på året.

För närvarande är hans tankar mest upptagna av vilka nya attraktioner han ska lägga till anläggningen för att publiken ska fortsätta att strömma till Gekås, även efter att tv-lamporna släckts. Men Boris Lennerhov grunnar också på vad han ska göra längre fram i livet, efter Gekå.

– Jag skulle vilja göra något helt annat. Köpa ett pensionat och restaurang på Franska rivieran eller i Spanien. Det räcker om det går ihop sig, jag behöver inte ha någon lön.

Han har redan sparat ihop så det räcker.

– Jag behöver inte jobba mer för att försörja mig. Men jag är smålänning så jag har sparat i pensionsförsäkringar hur länge som helst och avsatt bonusar. Man måste ha råd att dö, skilja sig och få sparken utan att behöva sälja huset.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera