Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Ger royalty. Bandvagnarna från BAE Systems Hägglunds ger intäkter till statskassan när de exporteras. Till svenska försvaret fick dock Hägglunds inte sälja.

Inrikes

Statens hemliga miljardavtal

Statens uppgift är att kontrollera vapenförsäljningen. Fokus kan nu avslöja att staten också tjänar miljarder på den.

På det stora hamnområdet Docklands i London visar hundratals företag upp sina produkter, delar ut broschyrer och bjuder på snittar eller smågodis. Vore det inte för alla målsökande robotar, kulsprutor och kamouflageuniformer skulle detta ha kunnat vara vilken företagsmässa som helst. Det är det inte. DSEi (Defence Systems & Equipment International), som äger rum i september varje år, är krigsindustrins speciella marknadsplats.

De svenska vapentillverkarna har sedan länge sin givna plats på denna mässa. Bofors, Saab och Hägglunds är mycket starka varumärken bland militära uppköpare från jordens alla hörn. Det lilla landet Sverige är den nionde största exportören av krigsmateriel i världen. Svenska vapensystem ligger i ofta framkant när det gäller teknologi, precision och, om man får tro vissa reklamfilmer från mässan, dödsbringande verkan.

Den svenska vapenexporten uppgick förra året till 13,5 miljarder kronor vilket är ett nytt rekord. Självklart är detta goda nyheter för aktieägarna i vapenindustrin. Fokus kan nu avslöja att även den svenska staten under årens lopp har tjänat miljardbelopp på exportframgångarna.

Statliga Försvarets materielverk (FMV) har nämligen varit med och utvecklat flera av de svenska exportsuccéerna. Det gör att en royalty på tre till fem procent betalas till FMV varje gång dessa vapen säljs utomlands. Ju mer Bofors »intelligenta« granater, eller Hägglunds Stridsfordon 90 säljer, desto mer pengar tjänar Sverige.

Totalt ger detta system, som har funnits sedan början av 1980-talet, staten intäkter på flera hundra miljoner kronor om året.

Men pengarna syns bara till en liten del i FMV:s bokföring. Det finns visserligen en post i verkets årsredovisning som berättar om royaltyer, men för år 2009 var den offentliga siffran bara 1,2 miljoner kronor.

I själva verket göms pengarna i hemliga transaktioner. Den stora delen av royaltyn i FMV:s uppgörelser räknas bort redan innan pengarna nått de offentliga räkenskaperna. Om FMV till exempel vill bygga om några omoderna stridsvagnar, betala en skuld till en leverantör eller uppgradera ett datorprogram, kan de kvitta detta mot försvarsindustrins royaltyavtal.

Toni Eriksson, kommunikationschef på FMV, bekräftar att royaltyavtalen används på detta sätt och att de därmed inte är synliga i FMV:s årsredovisning.

– Jag kan inte svara på hur mycket pengar som på detta sätt tillfaller FMV och svenska staten. En sådan beräkning skulle kräva mycket research och tar tid att genomföra, säger han.

Därmed gynnar pengarna det svenska försvaret, men då de inte har formen av direkta inbetalningar in i FMV:s kassa hamnar de utanför riksdagens kontroll.

Miljöpartisten Peter Rådberg, medlem av riksdagens försvarsutskott, kräver nu att FMV redovisar storleken på de hemliga avtalen.

– Det är mycket otillfredsställande att vi inte har fått den här informationen direkt från Försvarsmakten. De måste nu redovisa exakt vad de satsar på. De måste bli mycket mera öppna. Vi ställer ofta frågor till Försvarsmakten när de kommer till riksdagen men vi får sällan några svar, säger han.

Anna Ek, ordförande i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, är också kritisk mot de hemliga avtalen. Hon menar att det är ett systemfel att låta ekonomiska incitament styra säkerhets- och försvarspolitiken. Systemet med royaltyer gör att försvaret låses fast vid svenska vapentillverkare.

Det ger Sverige stora överskott av vissa vapenslag, som svenska företag tillverkar, menar hon. Däremot räcker inte pengarna till exempel till sjukvårdshelikoptrar som det verkar finnas ett behov av.

Försvarsindustrin tycker däremot att systemet med royaltyer fungerar utmärkt. I och med att staten går in med investeringar i nya avancerade vapensystem kan Sverige få fram produkter som är eftertraktade på världsmarknaden. Samtidigt gynnas det svenska försvaret genom intäkterna från avtalen.

Jan Söderström, vd för BAE Systems Hägglunds, nämnde royaltysystemet i en upprörd debattartikel i SvD förra året.

»Vi på Hägglunds gillar inte att klaga. Och inte att överklaga. Vi är industrifolk – företagsledare, ingenjörer, ekonomer, tekniker och metallarbetare – och lägger ner hela vårt engagemang och arbete på att utveckla och sälja högkvalitativa produkter. Det har under åren gett hundratals miljoner i royaltyintäkter till den svenska statskassan och exportintäkter till Sverige.«

BAE Hägglunds, som bland annat tillverkar stridsfordon, hävdar att deras royaltyavtal har gett staten mer än en miljard kronor under en tioårsperiod. Bland annat som kompensation för försäljningssuccén Stridsfordon 90 och vissa bandvagnar.

Försvarsindustrin är nu oroad över att royaltysystemet ska minska i omfattning. I och med den nya försvarspolitiken, där en större andel färdigutvecklade vapen ska köpas, kommer FMV att lägga mindre pengar på att utveckla nya system tillsammans med industrin.

Marinette Radebo, informationsdirektör på försvarsindustrins intresseorganisation Säkerhets- och försvarsföretagen, tycker också att systemet är väl fungerande. Hon berättar att andra industrier i Sverige sneglar på FMV:s och försvarsindustrins uppgörelse.

– Vi har blivit tillfrågade att berätta om det här systemet för andra branscher. Om de hade de haft ett liknande system hade staten också kunnat få igen pengar när olika produkter har blivit internationella framgångar, säger hon.

Om FMV-systemet med royaltyer avvecklas måste den svenska försvarsindustrin, precis som den civila sektorn, själva stå för investeringarna i nya vapensystem. Det är en utveckling som flera personer inom industrin varnar för. Sverige riskerar då att förlora sin position som världsledande vapentillverkare.

Anna Ek tycker tvärtom att en avveckling av systemet skulle vara bra. Det gör att försvaret inte behöver beställa hundratals stridsflygplan eller avancerade krigsfartyg som man måste ställa i malpåse direkt efter leverans från fabriken. I dag står till exempel en stor del av flygvapnets Jas-plan oanvända.

– I fallet med Jas har vi sett vad det leder till när staten går in och sponsrar vapenindustrin. När staten har satsat stora pengar i utvecklingen av ett vapensystem tvingas man behålla det bara för att inte förlora sin investering, säger hon.

I några fall har FMV på egen hand agerat som vapenexportör. Överproduktionen av olika svenska vapensystem har gjort att FMV måste ägna mycket tid åt att försöka sälja eller hyra ut olika vapensystem. Bland annat har myndigheten sålt sex Jas-plan till Thailand och hyrt ut flygplan till Ungern och Tjeckien.

Efter nyår kommer försäljningen av överblivna svenska vapensystem successivt att tas över av en nyinrättad myndighet, den så kallade Försvarsexportmyndigheten. Denna myndighet ska också hjälpa de svenska vapentillverkarna att sälja sina produkter på export. Även denna verksamhet är Anna Ek skeptisk till.

– Det är helt absurt. Vapenindustrin har fått sin egen lobbyorganisation som är initierad av regeringen och finansierad av skattebetalarna. Svenska utrikespolitiska målsättningar klingar falskt när det nu också visar sig att staten ökar sina förtjänster genom royaltyer, säger hon.

Nils Resare är frilansjournalist, och har nyligen kommit ut med boken »Mutor, makt och bistånd. Jas och Sydafrikaaffären.«

Fakta | Statens stöd till vapenindustrin

Uppgifterna om att svenska staten tjänar hundratals miljoner varje år i royaltyer ger en extra dimension till regeringens starka engagemang i vapenexporten. Arbetstillfällena i försvarsindustrin är alltså inte det enda motivet. Flera av de vapenföretagen som verkar i Sverige, som Hägglunds och Bofors, är i dag också utlands­ägda, därför hamnar vinsterna utanför landet.

Den svenska vapenindustrin har under lång tid haft en stark uppbackning från staten. Personal från försvaret och Försvarets materielverk hjälper till exempel industrin att demonstrera och marknadsföra produkter vid olika vapenmässor.

Vid stora försäljningskampanjer, som till exempel Jas-affärerna, deltar ett stort antal statliga tjänstemän från olika myndigheter. Vid Jas-affären med Sydafrika var mer än hundra tjänstemän från elva olika myndigheter inblandade. Dessutom deltog kungahuset och en stor del av Sveriges regering.

Sedan den 1 augusti finns det till och med en egen myndighet, Försvarsexportmyndigheten, som första halvåret i år har fått 38 miljoner kronor i anslag. I myndighetens syftesförklaring finns dock ingenting om royaltysystemet och intäkterna till staten.

»FXM främjar export av såväl stora och komplexa materiel­sys­tem som mindre system och del­komponenter där det är av försvars- och säkerhetspolitiskt intresse. Det innebär ett stöd till både större försvarsindustri­företag och små och medelstora företag, utifrån ett regionalt
perspektiv.«

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera