Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Inte omtyckta. Vildsvin har blivit en del av faunan men bönderna uppskattar dem inte.

Livsstil

Var hör djuren hemma?

Den svenska faunan växer ständigt. Men alla nytillskott är inte välkomna.

Rapporterna duggar tätt om aggressiva vildsvin som dödar hundar, skrämmer hästar och barn och gräver upp åkrar. Djuren är djupt impopulära hos allmänheten, och frågan har väckts – hör de verkligen hit? Svaret är ja. Biologer säger att de djur som fortplantar sig på en plats, tillhör den lokala faunan. Det är en grundläggande princip.

Djur som kommit hit på ett naturligt sätt räknas in i faunan direkt. Det är de arter som kommer till Sverige på egen väg, utan mänsklig påverkan. Många insekter kommer hit av ren slump. Det kan vara en olycka som gör att de inte uppfattar väderstrecken rätt. Syd blir nord, öst blir väst och vips så är de svenskar. Det kan också vara när en varg vandrar över gränsen eller en fågel flyger hit.

Trädgårdskryparen är en fågelart som tog sig in för egen maskin ganska nyligen. Den lilla fågeln med sin karaktäristiskt långa näbb och brungråa flanker har häckat i Skåne i snart tre år. Det är den senaste arten Sverige tog in i faunan. Man kan tänka sig att den blev accepterad av skåningarna för att den inte förökar sig särskilt mycket, den stör helt enkelt inte någon.

Det finns också fåglar som bara stannar under hösten. De häckar här för att sedan flyga vidare. Ungarna föds på en annan plats och därför blir de aldrig svenskar.

Kungsfågelsångaren är en sådan art. Den dyker upp under några veckor. Oftast väldigt sent på hösten. Varken trädgårdskryparen eller kungsfågelsångaren anses rubba utvecklingen i den svenska naturen. Men det gör rymlingarna mårdhunden och minken. De tillhör kategorin oönskade djur. Naturvårdsverket menar att de förstör för andra svenska djur och skadar faunan i övrigt.

Mårdhunden är ursprungligen från Sydostasien. Det var under 1900-talet som Sovjetunionen tog in mårdhunden. Kommunistledaren Josef Stalin tyckte att man skulle föda upp den för att gynna pälsindustrin. Men den höll sig inte i Sovjet, utan smet och kom in till Sverige norri­från via Torneälven. Den är dock inte särskilt utspridd i Sverige.

– Jag får in tio till femton observationer per år på lite olika platser. Men det är sällan det faktiskt är mårdhund. Det är nästan alltid grävlingar, det har varit tvättbjörn en gång, säger Lars-Åke Janzon, jourhavande biolog på Naturhistoriska museet.

Han menar att mårdhunden sannolikt bara finns i Haparanda. Det rör sig om en liten population som är välkänd bland svenska naturvårdare. Men planen är att med alla möjliga medel utrota den främmande hunden.

– Man springer ikapp och fäster en ljudavsändare på den. Sedan följer man den till boet och slår ihjäl alla djur förutom den som bär avsändaren. Den sticker iväg till en ny flock och där jagar man ikapp den igen, säger Martin Tjernberg, biolog vid artdatabanken på Sveriges lantbruksuniversitet.

Till skillnad från mårdhunden finns det djur som man valt att plantera in. De är oftast avsedda för jakt. Fasanen, med rötter i Östasien, tillhör den kategorin, likaså fältharen, som ursprungligen kommer från Tyskland.

Sedan finns det djur som vildsvinet. Den har en historia i sig. Den fanns i vår fauna under 1600- och 1700-talen. Sedan blev de utskjutna av hängivna jägare, men med hjälp av grannen Norge tog Sverige in den igen under 1800-talet. Då som inhägnat vilt. Men vildsvinet var ju vilt, under 1940-talet började djuren rymma, och under 1980-talet fann man den första frilevande vildsvinshjorden i Södermanland. Samma år rev riksdagen upp beslutet om att vildsvinet var ett oönskat djur. Den betraktas i dag som en naturlig del av djurfaunan. Men de gillas inte av alla. Dels för att de är aggressiva, dels för att de förstör mark.

– Bönder får ofta sina skördar förstörda av vildsvinen som härjar i deras sädesfält. Privatpersoner kan vakna på morgonen och finna sin trädgård totalt förstörd. Det förekommer tusen trafikolyckor per år med vildsvin, säger Martin Tjernberg.

Kanadagåsen är den senast inplanterade fågeln, och även den väcker starka känslor. Fåglarna har spridit sig snabbt över norra kontinenten. Många av dem övervintrar i södra Sverige. De infördes av zoologen Bengt Berg under 1930-talet och räknas till den svenska faunan. Han visste inte då hur starka känslor han skulle väcka. Framför allt hos bönderna. De klagar på enorma skördebortfall på grund av betande gäss och skjuter därför ihjäl dem. En annan metod är att köra rakt ut med bilar över åkrarna och skrämma iväg gässen. De är också impopulära hos allmänheten eftersom de trivs på golfbanor, badplatser och parker där de smutsar ned.

Bortsett från dessa inplanterade djur, är man annars restriktiv med att kalla någonting för svenskt.

– Om en art har kommit hit på naturligt sätt och den kan överleva och fortplanta sig här brukar man betrakta den som svensk, säger Lars-Åke Janzon.

Ibland kan det bli heta diskussioner om hur många djur som ska finnas av en art. Det handlar i synnerhet om rovdjur som vargen. I Sverige finns det cirka 200 vargar.

– Jägareförbundet accepterar vargstammar. Men de vill ha det på en så låg nivå som möjligt. EU-direktiven vill ha en livskraftig population. Problemet är att svensk varg är kraftigt inavlad, det krävs att man tillför lite friskt blod från Ryssland eller Finland för att få den att betraktas som livskraftig, säger Tjernberg.

Det finns också Jägareförbund som har en mer radikal inställning till vargen.

– Riksjägarna är en utbrytargrupp från jägarförbundet. De är emot rovdjur. De tycker att det är besvärande med djur som jagar andra djur. Man säger bland annat helt nej till frilevande varg i Sverige, säger Tjernberg.

Samtidigt som nya arter tillkommer försvinner andra. Det kan handla om att människan påverkar markanvändningen så att betesmarkernas biologiska mångfald förändras. De växer igen, vilket är bra för fåglar, som näktergalen, men sämre för andra arter som betande djur.

Sedan 2005 har minskningstakten för ett stort antal av däggdjuren, fåglarna och groddjuren upphört eller stabiliserats.

– Man kan kanske säga att läget i Sverige fortfarande är förvånansvärt bra. Djuren är trots allt förskonade från många mänskliga och negativa åtgärder. Arter kommer och arter går. Det är en ganska naturlig företeelse, säger Janzon.

Fakta | Svenska djur

Den svenska djurfaunan består av drygt 37 000 kända arter.

64,5 procent utgörs av insekter.

Det finns 63 däggdjursarter, 253 fågelarter, 19 grod- och kräldjursarter samt 142 fiskarter.

Man hittar fortlöpande nya oupptäckta arter. Det verkliga antalet i Sverige beräknas därför vara betydligt högre.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera