Kommentar

Vårt behov av Guds hand

I uppföljaren till »This is England« får vi veta hur det gick sedan. 1986 hade lika gärna kunnat vara 2010.

Det är sommaren 1986 och Diego Maradona ska snart krossa den engelska VM-drömmen med hjälp av Guds hand.

Samtidigt som Gary Lineker försvarar den engelska flaggans färger på en fotbollsplan i Mexiko pågår en annan, minst lika dramatisk, berättelse på hemmaplan.

Här, i den grådaskiga nordengelska staden vid havet, tycks tiden ha stannat. Tre år har gått sedan skinheadgänget adopterade Shaun (Thomas Turgoose), en mobbad trettonåring som förlorat sin pappa i Falklandskriget.

»This is England«, Shane Meadows självbiografiska film från 2007, blev en stor succé i Sverige. I slutscenen kramar Shaun, förbittrad och tonårsdesillusionerad efter en blodig uppgörelse, ihop den rödvita engelska flaggan och kastar ut den i havet.

I uppföljningen, en tv-serie i fyra avsnitt som visats i Storbritannien under hösten, har Shaun precis slutat skolan med usla betyg. Babyhullet har ersatts av tonårsfinnar och han försöker ignorera mammans tjat om att lämna tv-soffan och skaffa sig ett jobb.

I detta mikrokosmos i Margaret Thatcher-land vilar meningslösheten tung över tillvaron. Det brittiska proletariatets barn har dåliga tänder och jobb som de hatar med nästan samma passion som de avskyr sina föräldrar.

Parallellerna till dagens Storbritannien är många. Lågkonjunktur, massarbetslöshet, ett krig på andra sidan jorden som ingen vill ha. Politikerförakt och förtvivlade försök att hitta någon att skylla skiten på.

I dag saknar en av fem britter i åldern 16–24 år arbete. Enligt de senaste mätningarna är 60 procent av befolkningen motståndare till landets militära närvaro i Afghanistan. »This is England ’86« är höstens stora brittiska tv-händelse, hyllad för sin skildring av ett land på dekis. Att den utspelar sig 1986 och inte 2010 spelar mindre roll.

Serien tilldelades publikpriset på Stockholms filmfestival. Det är lätt att förstå varför. Mitt i misären lyser vänskapen stark, även utanför filmduken. Shane Meadows och hans skådespelare har en sammanhållning som påminner om karaktärernas, berättade de efter visningen. Vilket den nu 18-årige Thomas Turgoose, som själv förlorat sin mamma, bevisar när han drar ner byxorna inför en förvånad festivalpublik. På sina skinkor har han låtit tatuera in namnen på sina medspelare.

De sista två avsnitten är en hisnande berg-och-dalbanefärd mellan svart hat, djupaste vänskap, sexuellt våld och fotbollseufori. Stundtals får man kämpa för att inte vända bort blicken. Ibland blir man åksjuk, men aldrig likgiltig.

Den som orkar se belönas med en av tv-historiens vackraste och mest osjälviska offer. Som visar att det ibland krävs en hjälpande hand, Guds eller någon annans, för att ställa allt tillrätta igen.

»This is England ’86« börjar sändas lördagen den 25 december i CANAL+.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera