Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Blågul missväxt i den vita sporten

Robin Söderling jagar sin första Grand Slam-titel, men bakom honom är det tomt. Är pengar lösningen på krisen – eller boven i dramat?

Världsfyran Robin Söderling spelar just nu i Australian Open. Men han är ganska ensam svensk i eliten. Svensk tennis har slutat producera talanger.

Fredrik »Fidde« Rosengren är sportansvarig i Växjö Tennisklubb, och har tidigare tränat flera av Sveriges största stjärnor på ATP-touren. Han tror att problemet är att föräldrarna ofta satsar hårdare än barnen.

– Ofta undrar jag varför man som förälder lägger en massa pengar på tennis trots att den rätta attityden inte finns där. Jag ser ofta att föräldrarnas motivation är större än ungdomarnas. Men du kan inte tvinga ditt barn att bli bra i tennis, säger han.

Han är bekymrad över nivån på dagens talanger.

– Jag hittar knappt några unga spelare som kan ta i. Det beror på att de aldrig har behövt det. De packar inte ens träningsväskan själva.
Det är kö till många svenska tennisklubbar. Det finns en hel del talangfulla tonåringar. Och det finns gott om företag som är villiga att sponsra dem.

Men knappt någon klarar längre att ta steget från lovande junior till etablerad toppspelare.

– Varför blir ingen bra? Det är något jag funderar på varje vaken timme, säger Fidde Rosengren.

– Som situationen är nu måste vi erkänna att vi är dåliga på tennis, helt enkelt. Och jag tror inte att vi sett det värsta än.
I Robin Söderling har svensk tennis äntligen fått en stjärna som slåss om de tunga titlarna. Men bakom honom är situationen värre än på länge.

Näst bäste svensk på herrarnas rankning – Nick Lindahl – ligger 241 placeringar bakom. Han är dessutom ingen produkt av svensk tennis. Lindahl, som bott i Australien i hela sitt liv, skaffade svenskt medborgarskap helt nyligen när han insåg att han nog skulle platsa i Sveriges Davis Cup-lag.

Femte bästa spelare har en liknande historia. 19-årige Christian Lindell är rankad 382:a i världen och räknas som den största talangen i svensk tennis. Men han har fått sin tennisfostran i Brasilien, där han vuxit upp med svensk pappa och brasiliansk mamma.

På damsidan är läget inte bättre. Sofia Arvidsson, 51:a i världen, förlorade i raka set i första omgången i Australian Open. Bakom henne finns Johanna Larsson (71:a) och sedan – ingenting.

Men de svenska tjejerna slipper i alla fall ständiga jämförelser med forna storheter. Sverige har aldrig haft en kvinnlig Borg, Wilander eller Edberg.

Magnus Norman försöker göra något åt saken.

– Jag letar efter tennisens Zlatan, säger värmlänningen som en gång i tiden var världstvåa.

Tennisakademier som mot höga avgifter tar emot lovande tennisungdomar har tidigare varit ett fenomen förknippat med USA, Spanien och Frankrike. Nu är Norman, som fram till nyligen tränade Robin Söderling, på väg att starta den första svenska akademin.

På sikt ska akademin ha en egen anläggning tennisbanor och gym i närheten av Globen i Stockholm. Maximalt 60 talanger ska drillas av några av landets bästa tränare.

Det blir en dyr tennisutbildning med svenska mått, men inte lika dyr som på de internationellt mest kända akademierna. TennisVal i Valencia – där exempelvis Marat Safin och David Ferrer varit elever – tar cirka 350 000 kronor i årsavgift.

– Jag blir aldrig rik på det här. Om jag velat tjäna pengar hade jag i stället stått och slagit bollar med en motionär för tusen kronor i timmen, säger Magnus Norman.

Han pustar ut efter drygt fyra timmar i Salkhallen och talar entusiastiskt om en av adepterna: Victoria Ström, 13 år från Tumba.

– Hon har ägnat sig åt dans tidigare, så hon har väldigt bra kontroll på sin kropp. Och hon sköter skolan, är extremt proffsig och ambitiös. Hon ligger lite efter, eftersom hon började sent. Men jag har sett många juniorer som inte varit särskilt duktiga och ändå blivit väldigt bra i senioråldern.

Och tvärt om, kunde han ha tillagt.

Thomas Johansson, 2002 års Australian Open-mästare, tränar med svenska juniorgrupper ett par gånger om året. Han är måttligt imponerad av vad han sett.

– Ibland hör man: »Hur länge ska vi träna?« Den frågan förekom aldrig på vår tid. Du spelar förhoppningsvis tennis för att du tycker att det är det roligaste som finns, inte för att du är tvungen, säger Johansson.

Magnus Norman ser ytterligare en skillnad mot tennisens guldår.

– Talangerna är mindre idrottsmän och idrottskvinnor i dag. De har i regel bara hållit på med tennis, medan jag och mina kollegor höll på med flera olika sporter vid sidan om. Det gör att spelförståelsen och balansen blir lidande. Över huvud taget är fysiken sämre än när jag höll på. Man märker att antalet timmar med aktivitet per dygn är färre i dag.

Jämfört med 80-talet, då Sverige under en kort period hade sex spelare bland de tio översta på herrarnas världsrankning, har mycket förändrats i tennisen. Sporten har breddats med nya länder, konkurrensen har hårdnat, fysiken har blivit viktigare. Kanske har också tennisen tappat i status i Sverige sedan glansåren, funderar Magnus Norman.

– Vi har inte lyckats attrahera de största idrottstalangerna. Du vet, den där sorten som hade blivit riktigt bra vilken idrott de än hade satsat på.
En hel del görs för att Sverige ska återvinna en del av sin förlorade styrka som tennisnation. Även om åsikterna går isär om vilken metod som är bäst.

Kungliga tennisklubben inleder i år en femårig juniorsatsning som beräknas kosta 20 miljoner kronor. Pådrivare är KLTK:s ordförande, Marcus Wallenberg. Uttalat syfte: »Sverige ska bli en stornation i tennis igen.«

Sedan har vi Fidde Rosengren, en av landets mest respekterade tränare som i Växjö drivs av övertygelsen att resurser inte är det viktigaste. Tvärt om – det finns nästan för mycket resurser i dag, för många pappor som viftar med plånböcker och är beredda att skicka sina tolvåringar över hela världen.

– Vi måste börja i rätt ände, säger Rosengren. Vi måste se till vilket material vi har. Nu svävar man iväg så otroligt tidigt, man talar om för unga spelare hur jäkla bra de är och skickar iväg dem på internationella tävlingar innan de ens är bäst i distriktet.

– Ibland måste man fråga sig: Kanske är det bättre att spela i Ljungby än i Tokyo den här helgen?

Fakta

Fem bästa svenska damerna
51) Sofia Arvidsson
71) Johanna Larsson
586) Anna Brazhnikova
971) Ellen Allgurin
1041) Paulina Milosavljevic

Fem bästa svenska herrarna
4) Robin Söderling
245) Nick Lindahl
312) Filip Prpic
338) Michael Ryderstedt
384) Christian Lindell

Källa: ATP:s världsranking

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera