Tio frågor

»Man får inte vara för girig«

Caroline Bruckner har skrivit manus till den Oscarsnominerade kortfilmen »The Confession«.

Hur reagerade du när du fick besked om nomineringen?

– Jag var hos ryggdoktorn och fick behandling och när jag kom ut var jag så avslappnad att jag hade släppt alla tankar på Oscarsgalan. Så såg jag att jag hade en massa missade samtal på mobilen. Jag var tvungen att sätta mig ner, det kändes mycket mer galet än vad jag hade trott.

Blir du besviken om du inte vinner?

– Jag försöker upprepa för mig själv att man inte får vara för girig. Jag vågar inte ens tänka tanken att vi skulle vinna. Just nu känns det mest spännande att få vara med på själva galan bland alla superstjärnor. Jag har alltid funderat över vad skillnaden är mellan dem och mig, vad som gör att just de befinner sig där de gör. Nu måste jag bara hitta något att ha på mig.

»The Confession« har ju redan tilldelats en student-Oscar. Hur vanligt är det att ett examensarbete nomineras till den riktiga Oscarsgalan?

– Jag vet faktiskt inte. Men tävlingen för filmstudenter hålls på samma ställe och juryn är densamma. Inom filmbranschen ryktas det om att man måste ha en massa pengar att lägga på marknadsföring för att ha en chans att bli nominerad. Det har inte vi haft och därför är det extra roligt.

Vad innebär nomineringen för dig och ditt arbete?

– För mig personligen så innebär det att jag kanske slutar tvivla så mycket på mig själv. Jag känner i magen att det här är vad jag ska ägna mig åt, och det är viktigt för att orka fortsätta. Jag skriver ju på engelska, och i England och USA måste du ha kontakter för att ditt manus ens ska läsas av en producent. Du måste ha en agent och för att ha en agent måste du tjäna pengar i landet. Så det är svårt att ta sig in.

Hur uppstod idén till manuset, som handlar om en pojke som ska avlägga sin första bikt?

– Det var regissören Tanel Tooms idé att göra en film om ett barn och bikt. Jag har vuxit upp i en katolsk familj och gått i katolsk skola i Sverige, så för mig ligger det nära till hands att skriva om kyrkan, skuld och undertryckt sexualitet. Det finns en scen i filmen där pojkarna ligger i skogen och ger varandra oblat i form av chips. Så brukade jag och min lillasyster göra när vi var små.

Hur skiljer sig en kortfilm från en långfilm bortsett från längden?

– En långfilm är mycket mer komplicerad att göra. Det är en serie av olika kortfilmer och det måste sluta med ett antiklimax. Det kan ta ett år att skriva en långfilm, en kortfilm kan du skriva på en vecka om du har en tillräckligt klar idé.

Är det långfilm du vill göra?

– Ja, definitivt. Den som inte förstår det måste vara galen. Det är något speciellt med att titta på en bioduk och se när saker händer hos en människa, när någon blir kär eller dör. Att uppleva det i en biosalong är den mäktigaste känslan som finns.

Hur kommer det sig att du började med film?

– Jag har studerat konst och jobbat som illustratör och art director. Sen fick jag en rejäl trettioårskris och började ifrågasätta mitt yrkesval, jag satt bara framför en dator och pillade. Så jag mediterade och frammanade bilden av mig själv som 50-åring. Jag såg så uttråkad och sliten ut att jag när jag kommit ur meditationen insåg att det inte var min dröm här i livet. Eftersom jag alltid älskat att skriva bestämde jag mig för att satsa på film, och att söka till den bästa filmskolan i Europa.

Du har ju bott många år utomlands. Vad tycker du om svensk film?

– »Mitt liv som hund« skulle jag kunna titta på varje dag i resten av mitt liv. »Låt den rätta komma in« och »Pingpongkingen« är så bra som svenska filmer kan vara. Svensk film har ofta en fantastisk kombination av känslor och nostalgi, parat med mycket humor och en viss distans.

Vad jobbar du med just nu?

– Jag har precis avslutat ett långfilmsmanus om en österrikisk kvinna under andra världskriget. Först på sin förlovningsfest upptäcker hon att hon är en så kallad untermensch, att hon enligt lag är förbjuden att skaffa barn.

Detta har hänt

I tisdags avslöjades nomineringarna till årets Oscarsgala som går av stapeln den 27 februari. Flest nomineringar, 12 stycken, fick den brittiska filmen »The King’s Speech«. Ingen svensk film nominerades, men den brittiska filmen »The Confession« är nominerad i klassen bästa kortfilm. Manusförfattaren är svensk och heter Caroline Bruckner.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera