Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Nyfödda. Nybildade stjärnor i Rosettnebulosan omgivna av Rosettmolnet där stjärnor fortfarande föds.

Livsstil

Jakten på annat liv

Amerikanska forskare har gjort nya fynd som visar att det finns liv bortom jorden. I Lund sitter en grupp filosofer och biologer och letar ytterligare bevis.

Nasa-forskaren Richard B Hoover publicerade i förra veckan nya fynd som han anser ger stöd för att det finns liv på andra planeter. Han har studerat meteoriter i bland annat Sibirien, Antarktis och Alaska. I meteoriterna har han funnit fossiliserade bevis på att bakterier har levt inuti dem. Bakterierna ska härstamma från meteoriternas ursprung, som kometer och månar. Hoover menar att det visar att liv förekommer även på andra ställen i rymden. Några av de fossila organismerna han hittat påminner om sådana som finns på jorden.

Samtidigt visar en annan färsk amerikansk studie att en arsenikälskande bakterie på botten av en ogästvänlig kalifornisk saltsjö kan klara sig helt utan fosfor – en av livets byggstenar. Tillhör den mikrometerlånga, föga kräsna mikroben en helt ny form av liv – är bakterien ett tecken på att det kan finnas en motsvarighet till filmfiguren ET i yttre rymden?

Frågor av den typen ventileras just nu bland Parthenonfriserna och de klassiska bysterna i Pufendorfinstitutet i Lund. Idéhistorikern David Dunér leder en nystartad forskargrupp som under åtta månader ska diskutera vad som krävs för att liv ska uppstå. Han konstaterar att en biolog inte ensam kan reda ut geologiska lagerföljder och att en astronom kan behöva råd om hur man pratar med främmande kulturer.

– Därför måste astrobiologin vara tvärvetenskaplig. Mångfalden är vår styrka, säger han.

Astrobiologi är ämnet som går tvärs över de akademiska gränserna och som vuxit sig allt starkare de senaste 15–20 åren. Fokus ligger på själva betingelserna för liv – det må vara på jorden för 3,8 miljarder år sedan, eller någon annanstans i universum, vid en annan tidpunkt. Människans plats i universum och vad vi kan veta om liv på andra håll, är mer existentiellt betonade frågor som också tas upp.

David Dunér har tidigare ägnat sig åt Emanuel Swedenborgs svårfångade idévärld, men även åt historiska möten mellan kulturer som aldrig tidigare varit i kontakt med varandra. Det ledde till att han förra året bjöds in till en konferens ordnad av amerikanska rymdstyrelsen Nasa för att ge sin syn på interstellär kommunikation – tänkbara sätt att kontakta andra stjärnsystem.

– Vi kommer ju inte att ha samma erfarenheter, referenser och evolutionära arv. Det gör klyftan enormt stor. Det är inte ens säkert att mottagarna förstår att de har fått ett meddelande. Att skicka radiosignaler som beskriver vår egen del av världen kan resultera i väldigt svårtolkade budskap. I stället kan det vara en bra idé att peka på något som mottagarna säkert känner igen, till exempel spektrumet från deras egen stjärna, säger han.

Med astrobiologins framgångar har utom­jordsforskningen tagit klivet från obskyr spekulation och fritt fantiserande till erkänd vetenskap. Forskningen är fort­farande kontroversiell men ufo-stämpeln är borta och ämnet lockar studenter och doktorander från en rad grenar. Uppsvinget kan kopplas till två viktiga upptäckter under de senaste årtiondena: extremofiler och exoplaneter.

– Båda har vidgat fältet och gett en helt annan tyngd åt argumentet att det kan finnas liv på andra håll. Äntligen har vi något att forska på, säger David Dunér.

Extremofiler är mikroorganismer som mot alla odds överlever i miljöer så ogästvänliga att de förut ansetts vara obeboeliga. Vulkaner, heta källor, svavelmättade gaser, utpräglat näringsfattiga omgivningar, ökentorra hålor, radioaktiva miljöer, mörka grottor, platser utan syre, kilometertjock berggrund, kompakt polaris och svindlande havsdjup är exempel på biotoper som tåliga mikrober anpassat sig till. Uppståndelsen kring den arsenikätande bakterien GFAJ-1 i den kaliforniska saltsjön Mono Lake beror på att den påstås kunna ändra sin ämnesomsättning så att den i brist på fosfor kan leva på arsenik – ja, rentav byta ut fosforen i sina gener mot arsenik.

Det senare påståendet har mötts av stor misstro från forskarvärlden. Men om det skulle visa sig vara sant betyder det att en tidigare helt okänd form av liv har utvecklats på jorden. Hittills har sex byggstenar – kol, syre, väte, kväve, fosfor och svavel – ansetts vara en nödvändig stomme i allt organiskt liv. Mikrobiologen Dag Ahrén, som ingår i Dunérs grupp, uttrycker sig försiktigt.

– Man behöver nog veta mer om de där bakterierna. Men den första rapporten tyder på att de åtminstone tillfälligt kan klara sig utan en av byggstenarna.

Fosfor är inte den enda byggstenen som har ifrågasatts. Petter Persson, som är gruppens teoretiska kemist, nämner möjligheten att liv exempelvis skulle kunna byggas upp med kisel i stället för kol som sammanhållande bas.

Även upptäckter av planeter utanför vårt eget solsystem, exoplaneter, har bidragit till att höja statusen på ET-forskningen. För 15 år sedan kände astronomerna inte till en enda exoplanet. I dag finns över 500 bekräftade och nya registreras snart sagt varje dag.

Nasas rymdteleskop Kepler utforskar sedan några månader en begränsad sektor av himlavalvet. Den har till uppgift att hitta jordliknande planeter. Vid en planetpassage minskar ljusintensiteten från stjärnan ytterst marginellt, vilket kan registreras av Keplers känsliga apparatur. Hittills har rymdteleskopet hittat närmare 1 300 indikationer, fem av dem kan vara jordliknande planeter inom den beboeliga zonen. David Dunér tror att chansen är stor att en kandidatplanet med alla de rätta förutsättningarna kan sållas fram under hans livstid.

Men hur stor är chansen att liv faktiskt uppstår om nu de rätta villkoren finns? Sedan cirka 50 år bedriver Seti (Search for Extra-Terrestrial Intelligence) i USA signalspaning mot rymden, hittills utan att ha hittat ett enda vetenskapligt belagt meddelande från en främmande civilisation. Att inga utomjordingar hittills gett sig till känna beskrivs i astrobiologikretsar som »Fermi-paradoxen«. David Dunér pekar på de enorma svårigheterna: för att hitta en radiosignal måste man till exempel sondera i exakt rätt riktning, på rätt avstånd och med rätt frekvens.

– Och intelligenta civilisationer kan vara kortlivade. En del existerar kanske bara några hundra år. I så fall kan det vara svårt att hitta någon som var aktiv för just så lång tid sedan som det tar signalerna från deras solsystem att nå till jorden.

En mer spektakulär förklaring som förts fram, är att smarta extraterresta varelser mycket väl kan ha koll på oss jordbor, men att de av olika skäl – kanske i studiesyfte – vill lämna oss i fred. David Dunér tycker att det är osannolikt att jorden skulle vara den enda platsen i universum där det uppstått någon form av liv.

– Därmed inte sagt att det är någon avancerad civilisation vi så småningom hittar. Intelligens är inte någon självklar fördel i evolutionen. Det kostar att kunna tänka. Hjärnan tar mycket energi.

Människors föreställningar om liv i rymden har tagit sig minst sagt skiftande former: gröna små män; mordiska, skjutglada monster; slemmiga, dinglande lianvarelser och näpet storögda krabater som har hjärtat på fel ställe, men ändå är snälla och rara.

– Äldre science fiction säger ofta mer om den självbild vi människor har än om vad som faktiskt kan röra sig ute i rymden, säger David Dunér.

Möjligen var det alltså 1950-talets samhälleliga rädslor som projicerades på filmduken, i böckerna och seriemagasinen och som tog sig formen av utomjordiska monster. tv-serien »Min vän från Mars« från mitten av 1960-talet signalerade en svängning, och mot slutet av millenniet växte en motbild fram, där synen på extraterrest liv snarare präglades av vänskaplig nyfikenhet än av skräck.

Erik Persson, praktisk filosof med naturvetenskaplig bakgrund, begrundar de etiska frågeställningarna kring utomjordiskt liv. Hur beter vi oss till exempel om vi helt oförhappandes stöter på en extraterrest civilisation?

– Att vi funderar på det i förväg är viktigt med tanke på hur omvälvande förändringar sådana möten kan medföra. Visserligen kan det dröja hur länge som helst innan vi får veta om det finns utomjordiskt liv. Men det kan också hända i morgon.

Själv lutar han åt att ett ekologiskt synsätt på jordnivå med fördel kan extrapoleras till att gälla även interplanetariska och interstellära förhållanden. Omsatt i praktiken skulle det betyda att vi tar hänsyn till främmande organismers egenart och undviker att liv från vår planet får fäste i andra delar av rymden. Exempelvis bör rymdfarkoster steriliseras innan de lämnar jorden, något som numera också är fallet, åtminstone vid färder till andra mål än månen.

Jakten på ny kunskap kontra risken att jorden »smittas« av ämnen utifrån eller drabbas av andra faror är också ett etiskt dilemma. Astrofysikern Stephen Hawking hör till dem som tycker att mänskligheten ska ligga lågt, eftersom hans bedömning är att en annan civilisation som kommer i vår närhet sannolikt har långt mer avancerad teknologi och farligare vapen. Han har bland annat sagt: »Det är fullt logiskt att tro på intelligent liv i kosmos … men det är inte säkert att det visar sig vara de vänliga rymdgrannar vi letar efter. Invånarna i en rymdfarande civilisation kan tvingas ut på strövtåg i rymden när deras egna naturresurser tar slut. De kan bli nomader som erövrar och koloniserar alla beboeliga planeter inom räckhåll.«

Om forskarna har rätt i sina kontroversiella slutsatser kan astrobiologin förändra människans självbild.

– Vi vet väldigt mycket mer än vi gjorde för femton år sedan. Om 15 år kommer vi att veta ännu mer. Kopernikus fick oss att se världen på ett nytt sätt och Darwin lärde oss att förstå evolutionen. Det här kan bli det tredje skiftet, säger David Dunér.

Tvärvetenskaplig forskning i lund
Tre teman – exoplaneter, interstellär kommunikation och astrobiologins historia – uppmärksammas särskilt i projektet »Astrobiologi – forntid, nutid, framtid«. I den tvärvetenskapliga gruppen ingår bland annat en filosof, astronomer, geologer, en mikrobiolog och en idéhistoriker.

NASA söker efter liv i rymden
Amerikanska rymdfartsstyrelsen Nasa har ett astrobiologiskt program med totalt runt 3 000 anställda varav närmare 700 vid Nasa Astrobiology Institute i Ames, Kalifornien. Verksamheten har de senaste åren fått en mer tvärvetenskaplig inriktning. En av målsättningarna är minska riskerna för en farlig kulturkrock vid en kontakt med en utomjordisk civilisation.

Nasa har också osäkra planer på att inom tio år sända upp en ny planetsökarsond, SIM Planet Quest, som skulle kunna kartlägga stora delar av Vintergatan.

ESA letar stjärnor
Europeiska rymdfartsorganisationen ESA (European Space Agency) har skickat upp rymdteleskopet Herschel som sedan drygt ett år utforskar områden där stjärnor föds.

Föregångaren Corot som skickades upp i december 2006 har upptäckt flera steniga exoplaneter.

Det planerade rymdteleskopet Darwin som ska leta jordliknande planeter har senarelagts på oviss tid.

I det långsiktiga Auroraprogrammet ingår bemannade rymdfärder till Mars (senast 2030) och andra delar av solsystemet.
Sverige deltar i ESA och en av organisationens markstationer ligger i anslutning till Esrange i Kiruna.

ESPI samlar fakta
Europiska rymdpolitiska institutet bildades 2003 på inititativ av ESA. Uppgiften är att förse beslutsfattare med information om rymd-
frågor som kan ligga till grund för beslut.

Fermiparadoxen
Den italienske fysikern Enrico Fermi (nobelpristagare 1938) utgick från att om det finns andra intelligenta civilisationer i vår galax, kommer de förr eller senare att befolka omgivande planeter. En logisk följd skulle då vara att hela Vintergatan i det långa loppet borde ha koloniserats av utomjordingar. Men var är de, allihop? undrade Fermi. Hans slutsats var att det troligen inte finns några varelser i vår galax med mer avancerad teknik än vi själva har.

SETI söker signaler
Seti (Search for extra-terrestial intelligence) är dels ett övergripande namn på sökandet efter utomjordisk intelligens, dels ett forskningsinstitut i Phoenix, Arizona.

Astronomen Frank Drake, 80 år och fortfarande aktiv, började pejla radiosignaler 1960 och räknas därmed som pionjär.
Han har också formulerat Drakes ekvation, ett försök att beskriva sannolikheten att det finns liv på andra håll i Vintergatan.

Källor: Lunds universitet/Pufendorfinsitutet. Astrobiologiprojektets blogg, Seti Institute, European Space Agency. Nasa (National Aeronautics and Space administration). Kepler Home Page. Fermi Paradox. Ingemar Ernberg mfl: Vad är liv: i kosmos, i cellen, i människan? Jörgen Sjöström: »På spaning efter livets ursprung: om astrobiologi, människans rötter och evolutionen«. U. Landfelder m.fl: »Humans in Outer Space – Interdisciplinary Perspectives«.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera