Osunt ordvrängeri

Det är mycket våldtäkt nu. Rättegång mot ytterligare en serieförgripande ung man, denna gång i Örebro. Assangefallet rullar på. Rykten om gruppvåldtäkt på småflickor i Husbybadet med åtföljande äggkastning mot flyktingboende och affischattack på Aftonbladets chefredaktörs bostad.

Det goda i det hemska är att den som vill får gedigen information om sexualbrottslagstiftningen. Men frågan är hur mycket nytta det är till vardags.

En vanlig tidningsvecka finns en notis om polisanmälan om våldtäkt, en notis om åtal för våldtäkt, som inte alltid följs upp av att domen redovisas. Beskrivningarna av händelseförloppet är sällan detaljerade, det vore snaskigt och integritetskränkande.

Alltså gör läsaren sin bild. Står det våldtäkt är det våldtäkt; någon har blivit penetrerad vaginalt, analt eller oralt. Med våld eller allvarligt hot om våld. Ordet är entydigt. Lagstiftningen säger annat. Enligt sexualbrottslagen kan frivilliga samlag klassas som våldtäkt om ena parten inte fyllt 15 år och den andra är åtminstone ett par tre år äldre. Grovt tafsande, som när en vuxen tränare smekte en 9-årings kön i fem, tio minuter, bedöms som våldtäkt.

Inget fel i att den som begår övergrepp mot barn får höga straff, i paritet med våldtäkt mot vuxna. Men det hade gått att göra utan att begå våld på språket. Man hade kunnat skärpa straffsatserna för övergrepp på och utnyttjande av barn.

Det underliga är att riksdagen inte diskuterade de problem som uppstår när man genom politiskt beslut försöker ändra innebörden av ett gammalt och tydligt ord. Sexbrottslagen antogs i största enighet 2005. Sedan dess har många människor fått vrångbilder i hjärnan. Även den mest lagkloka ser en våldtäkt framför sig när det står våldtäkt i tidningen, för de reella våldtäkterna av barn har ju inte försvunnit för att riksdagen valt att ge andra övergrepp samma beteckning.

Våra förtroendevalda, lagstiftarna, har i bästa välmening bidragit till att skapa förvirring, förvirring som bidrar till att nätsajter som Politiskt inkorrekt och Fria Tider kan sprida rykten om gruppvåldtäkt i Husbybadet när polisanmälan handlar om ofredande.

Ledande sverigedemokrater kan länka dit utan att skämmas ögonen ur sig, för med någon dags försening kommer försvaret – andra tafsare har blivit våldäktsdömda.

Sveriges riksdag är inte ensam om att inte ta språket på allvar. Högsta domstolen i Storbritannien har nyligen begått samma misstag. Domarna kom fram till att det var dags att vidga innebörden av »domestic violence«, våld i hemmet, eftersom attityderna till hur dåligt uppförande man kan acceptera har förändrats.

Brittisk lagstiftning säger att den som saknar bostad för att den lämnat hemmet på grund av våld har rätt att få en ny bostad av kommunen. I januari beslöt Högsta domstolen att en kvinna som aldrig blivit misshandlad, inte heller utsatts för hot om våld ändå hade rätt att få en bostad eftersom maken skällt ut henne inför de två döttrarna och inte givit henne tillräckligt med hushållspengar.

Rättens ordförande, lady Hale, förklarade att termen våld numera också måste innefatta annat än fysiska övergrepp. Lord Brown hade en mängd invändningar till exempel: »Också med den bästa viljan i världen har jag svårt att acceptera att det skulle finnas samma akuta behov av ny bostad för den som är utsatt för psykologiska övergrepp.« Men Brown vek sig, trots sina många allvarliga invändningar för han »känner« inte tillräckligt starkt för saken.

Samma fel igen. Attityder förändras, men människors tolkning av orden gör det inte i samma takt. Skriv »våld i hemmet« och läsaren ser blåmärken, sår, spruckna revben och benbrott framför sig. Med en utvidgad definition uppstår vrångbilder, som i bästa fall bara ger upphov till missförstånd, i andra fall till kränkande ryktesspridning.

Etablerat ordbruk sitter i. Många försök görs att förändra det. Men det faller ofta platt. I de flesta fall spelar det ingen roll.

Sopgubbarna gråter knappast för att 1970-talsersättningen sanitetstekniker inte slog igenom. Städarna fejar även om de inte kallas lokalvårdare; hälsningar, småprat och lön betyder mer än yrkesbenämningen. I riksdagen pratas fortfarande om dagis och daghem trots att det ska heta allmän förskola och förskola och vi alla förväntas veta skillnaden.

Det är något för lagstiftare och lagfarna att betänka. Ändra gärna straffsatser, men var oerhört försiktig med att försöka ändra innebörden i vedertagna begrepp. Det straffar sig.

***

För övrigt är det underligt att inte några sd-sympatisörer startat den prenumererade sajten Dagens Polisanmälningar, med total och oredigerad rapportering. De tycks ju tro att det finns en marknad.

Text: