Mig äger ingen

 Jag hade ett gräl med en gammal vän som jag känt i många år. En vanlig svenne med fru och barn, engagerad, välutbildad och klok. Trodde jag.

Vi pratade om en misshandel som hade ägt rum i vår närhet. En kvinna hade blivit slagen av sin man för att hon varit otrogen och ville skilja sig.

Mannen jag trodde att jag kände sa att han tyckte att hon förtjänade det. Att det hon gjort mot sitt ex var tio gånger värre och att en kvinna »får räkna med« att detta kan hända om hon ligger med någon annan.

Vad är det med män och otrohet? Jag säger inte att det är moraliskt eller att det inte sprider förstörelse omkring sig. Men lägg det inte i vågskålen mot en man som med sitt fysiska övertag använder nävarna på en kvinna han säger sig älska. Otrohet är olika allvarligt beroende på enskilda individers moraliska kompass och överenskommelser, men går tack och lov inte längre att finna i Brottsbalken. Det gör däremot misshandel. Olaga hot. Kvinnofridskränkning. Mord.

Och jag har suttit på alldeles för många rättegångar mot kvinnoplågare för att veta hur ofta de kommer dragandes just med fruns otrohet, eller påstådda, för att ursäkta sitt beteende och avsäga sig allt ansvar.

Detta är Sverige. Detta är 2011. Ändå är det farligaste en kvinna kan göra fortfarande att begära skilsmässa från en man som tror att han äger henne.

Ingen annan gång i livet befinner hon sig i en sådan högrisksituation som just i den stund hon meddelar sin man att hon inte längre vill leva tillsammans med honom. För ett antal män tolkar det beslutet som att hon inte längre vill leva alls. Om inte han får leva med henne ska ingen annan heller få göra det. Den manliga äganderätten i sin allra mest absurda form.

När jag för några år sedan för »Uppdrag gransknings« räkning gick igenom samtliga mord på kvinnor under två år blev bilden av männens motiv obehagligt tydlig. Varje år mördas, minst, sexton kvinnor av en man de har eller har haft ett förhållande med och de flesta mord sker just i det skede när kvinnan försökt bryta sig loss.

Männen, både av etniskt svensk och utländsk bakgrund, kunde inte hantera kvinnans fria vilja och dödade henne för att de inte kunde bestämma över henne. Eller för att de trodde att hon träffat någon annan, att de tyckte att hon sms:at väl mycket med någon manlig kollega eller inte förklarat varför hon kommit en timme sent hem. Sexton kvinnor per år. Bara för att de ville leva ett fritt liv.

Tänk er att vi skulle se samma dödstal någon annanstans. Sexton unga värnpliktiga som sköts till döds. Sexton poliser som dödades på patrull. Sexton politiker som mördades av politiska skäl. Varje år. Tror ni att vi skulle acceptera detta? Skulle vi inte tala om säkerhet, om åtgärder och om samhällets ansvar? Eller om sexton otrogna män mördades?

Tusentals kvinnor och män tar ut skilsmässa varje år. Troligtvis ännu fler är otrogna. För de allra flesta slutar det inte i våld. Men för en stor grupp kvinnor är uppbrottet förenat med absolut livsfara och i dagsläget görs i princip ingenting för att skydda dem. Att skilja sig från en kontrollerande man är betydligt farligare än att köra bil utan säkerhetsbälte eller att semestra i ett land på gränsen till revolution. Ändå är det helt på egen risk som dessa kvinnor förväntas bryta upp och gå.

Vi kan väl inte ha livvakt för alla hotade kvinnor, invänder vän av ordning. Hur skulle det se ut? Vad skulle inte det kosta samhället?

Ja, vad tror ni att det kostar med alla dessa män som anser att otrogna och frihetstörstande kvinnor förtjänar stryk? Jag bara frågar.

Prenumerera på Fokus!

Fokus, 144 kronor per månad!

5 comments

  • Nathan S:son skriver:

    1. Det är framföra allt män som dödas i Sverige, både i mord och olyckor. Kvinnor är underrepresenterade som offer.
    2. Varför inte nämna att det inte är vilka män som helst som mördar kvinnor – det är framför allt socialt utslagna och/eller mentalt störda män. Tyvärr ‘glömmer’ feminister ofta att nämna det därför att de på något pervers sätt helst vill att män till sin natur ska vara onda.

  • Maria skriver:

    Ktarina skriver: ”Vad är det med män och otrohet?”

    Låt mig få ställa samma typ av fråga: Vad är det med kvinnor och riskbedömning?

    Varför tror kvinnor att allt beteende är (eller bör vara) riskfritt för dem själva??

    Att vara otrogen är hänsynslöst. Det är inte gratis att vara hänsynslös – den man trampar på tar, som regel, illa upp. I värsta fall tillgriper någon, som man trampat på, våld.

  • janicke skriver:

    tror att meningen, helt befogat, var att provocera! håller med om man kanske kunde ”gradera” till att säga ”vad är det med _dessa_ män_” men faktum kvarstår ju gällande av vilket kön förövarna främst är, och ingenstans säger Wennstam att _alla_ män är våldsamma. hon har bla. här flera gånger klart & tydligt uttryckt hur högt hon håller män(niskor) som behandlar andra väl. så länge en obehagligt slagkraftig minoritet inte kan bete sig är jag tacksam att Wennstam orkar fortsätta provocera!

  • Tomas Eketorp skriver:

    Hej Katarina!
    Tack för din krönika i förra veckans nummer av Fokus. Du belyser ett stort problem som förtjänar mer uppmärksamhet, diskussion och debatt. Men jag ska också erkänna att jag kände mig en aning provocerad av din retorik.
    Gång på gång genom krönikan använder du formuleringar som insinuerar att dessa människor begår dessa hemskheter pga. deras kön. (I stil med: ” Vad är det med män och otrohet?”) Att dessa människor gör på detta vis, åtminstone till viss del pga. det faktum att de är män. Om detta är jag övertygad om att du har fel.
    En gemensam nämnare dessa människor emellan må vara att de är män. Det är också en gemensam nämnare för drygt halva jordens befolkning. Att bunta ihop dessa våldsbrukande människor under epitetet ”män” blir därför, i min mening, lite skevt. Jag skulle istället föreslå en aningen mindre gemensam nämnare såsom ”idioter”, ”arslen” eller ”puckon”. Men det kanske inte hade väckt lika många känslor om man skriver en krönika som konstaterar att idioter gör fruktansvärt korkade saker.
    Jag rekommenderar att du, i din krönika, byter ut alla ”man”, ”män” och liknande ord mot ”invandrare” och motsvarande ord, så får du läsa en krönika som ser ut att vara hämtad från ett SD-manifest. Måhända hade denna krönika inte varit sann, men det är inte det som är det intressanta. För även om den hade varit sann hade det varit ett totalt felslut att hävda att dessa människor begår dessa hemskheter pga. att de inte är födda i Sverige. Det vet alla utom de som röstar på SD.
    Så, ja, vi bör verkligen göra något åt det våld som utsatta människor utsätts för av någon som står de nära. Men detta våld brukas inte av män utan av idioter.

    Vänligen
    Tomas Eketorp

    • Stina skriver:

      Men Tomas, du tycker inte att du blundar för problemet nu? Vilka är det som står för den allra största delen av våldet i samhället? I världen? Det är ju genom att belysa detta som vi kan nå en förändring, inte minst i uppfostran.