Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Kate Middleton och prins William kungjorde sin förlovning i St James’s Palace i London, den 16 november 2010.

Livsstil

Trygghet framför romantik

Vad är väl en bal på slottet? Storbritanniens monarki står och faller med drottningen, inte prins William.

Det är bråda dagar för Jodie Bredo. I går fotograferades hon för ett modemagasin, i dag har hon arbetat som värdinna på en företagsfest på ett hotell utanför London. Nyligen spelade hon in en reklamfilm för en mobiloperatör som, tre dagar efter att den släppts på Youtube, fått över fyra miljoner visningar. De senaste månaderna har hon gästat minst tio tv-soffor och intervjuats av de flesta stora brittiska dagstidningar.

Jodie Bredo är Storbritanniens mest anlitade Kate Middleton-lookalike. Tidigare var hon assistent på en advokatbyrå, men när prins William och Kate Middleton tillkännagav sin förlovning i mitten av november 2010 sa hon upp sig. Sedan dess har hon jobbat heltid med att se ut som landets blivande prinsessa.

– Jag älskar det här och skulle inte kunna ha ett vanligt nio-till-fem-jobb igen. Många människor stirrar på mig när jag är ute. När vi filmade utanför Buckingham Palace nyligen blev jag jagad av turister som verkligen trodde att jag var Kate, säger Jodie Bredo.

Hon är en av 46 Kate Middleton-kopior och runt 20 prins William-diton som representeras av Susan Scott, Londons äldsta lookalikeagentur. Större delen av kungafamiljen finns redan i stallet.

– Det kan vara till pr-evenemang, bröllopsfester eller vad som helst. Vissa av våra Kates finslipar sina röster för att tala som hon. En William har börjat ta skådespelarlektioner, berättar Helena Chard på Susan Scott.

Den brittiska kungafamiljen är inte bara den mest kända på planeten. Den är, åtminstone i modern tid, också den mest skandalomsusade. På 90-talet handlade det om sönderfallande äktenskap – Charles och Dianas, Andrew och Fergies. På senare år har huset Windsor stadgat sig i sänghalmen. I stället har prins Andrews exfrus havererade privatekonomi blivit en källa till ständiga pinsamheter i pressen – samtidigt som Andrew själv skämt ut sig genom umgänge med en sexbrottsdömd amerikansk miljardär och Muammar Khadaffis numera genocidale son Saif.

Kanske speglar de spaltmeter som skrivs inför William och Kates bröllop den 29 april en sorts kollektiv förhoppning, ett brittiskt behov av en prins och en prinsessa som äntligen beter sig som de värdiga representanter för nationen som kungligheter förväntas vara?

Kungahuset vill nu försäkra sig om att inga nya skandaler inträffar. Den här gången är förutsättningarna annorlunda.

– De har varit tillsammans i nästan ett årtionde, de känner varandra väldigt väl. De har inga skelett i garderoben. Jämför med Charles och Diana, som knappt hade kysst varandra när de gifte sig. William och Kates förhållande har smitts samman för att hålla, säger Jean Seaton, professor i mediehistoria på Westminsteruniversitetet i London.

När David Cameron gratulerade paret efter att förlovningen blivit offentlig i november var det med ett leende på läpparna. Flera brittiska kommentatorer noterade att det måste ha känts skönt för premiärministern att för en gångs skull leverera goda nyheter.

Camerons första år vid makten har framför allt handlat om att rättfärdiga effekterna av de 900 miljarder kronor som hans koalitionsregering yxat bort ur statsbudgeten. Jonathan Freed­land, politisk kolumnist på The Guardian, skrev nyligen att ett »kungligt bröllop tar lägligt uppmärksamheten från den ekonomiska dysterhet och de budgetnedskärningar som kommer börja kännas av under 2011:s första månader«.

Vid Kate Middletons första officiella uppdrag i slutet av februari (en av kungliga sjöräddningssällskapets livbåtar skulle döpas) ägnade The Times en helsida åt att hon återanvände en kappa som hon burit vid ett framträdande fyra år tidigare – men nu klädsamt kortad. Att den blivande prinsessan plockade fram gamla kläder ur gömmorna tolkades som en smakfull symbolisk eftergift i en tid när rikets kapsejsade finanser kommer slå som hårdast mot medborgare med långt mindre garderober.

Sådant har fått brittiska medier att spekulera i ett mer återhållsamt bröllop. Men The Times hovreporter Valentine Low, som när Fokus träffar honom just varit på möte i St James’s Palace där prins Williams stab huserar, tror på en storslagen ceremoni.

– Folket vill ju ha ett spektakel. Varför skulle de annars bry sig?

En av den moderna monarkins viktigaste funktioner är att låta undersåtarna njuta av överdådet från åskådarplats. Men ceremonierna kan också sätta trender.

»William och ›Waitys‹ bröllop – komplett med buffé, disco och nästan säkert någon sorts karaoke – kommer antagligen visa sig vara lika socialt och kulturellt inflytelserikt som Charles och Dianas«, skrev tidningen GQ:s redaktör Dylan Jones i Daily Mail tidigare i år. Han menade att William och Kate Middletons bröllop reflekterar en uppluckring av det brittiska klassystemet som har pågått under lång tid. Landets traditionella privatskoleutbildade aristokrati gifter sig med rika människor ur entrepenörsmedelklassen.

– I de flesta andra delar av Europa har kungligheterna länge gift sig med relativt vanliga människor. William och Kates bröllop visar att den brittiska kungafamiljen långsamt anpassat sig till det tjugoförsta århundradet. Landet har slutligen hunnit ikapp, säger Valentine Low.

Kate Middletons föräldrar har båda en modest bakgrund. Pengar har de, något ironiskt, tjänat på ett postorderföretag som säljer dekorationer till bröllop och fester. Därmed har de också kunnat skicka sina barn till de prominenta skolor som formar den brittiska samhällseliten. Kate tog examen från skotska St Andrews-universitetet, där hon mötte prinsen.

När pressen nu placerar henne på piedestal är det typiskt för hur samhället förhåller sig till kungligheter. Nils Ekedahl är retorikprofessor på Södertörns högskola och redaktör för boken »En dynasti blir till«. I sin forskning har han studerat hur den svenska Bernadottefamiljen historiskt använt sig av medierna för att stärka sin position i samhället.

– Kungligheter kännetecknas av en sorts dualitet. Det skapas ett sagans skimmer runt allt de gör, med en mytologisering av de inblandade figurerna. Men å andra sidan finns också en vardaglighet, med kärnfamilj, släkt och vänner, som korresponderar med en borgerligt förankrad medelklasslivsstil, säger Nils Ekedahl.

Utmaningen för Europas kungahus är alltså att balansera sin upphöjdhet, så att vi kan beundra dem, med att vara lite vanliga. Så att vi kan känna igen oss.

Trots, och delvis också tack vare, alla skandalskriverier så har den brittiska kungafamiljen hittills klarat sin balansakt väl. Äktenskapsproblemen bidrar till att göra de kungliga »mänskliga«. Stödet för monarkin är starkt i landet. Enligt en färsk undersökning från Yougov vill bara 13% av britterna övergå till republik efter drottning Elizabeth II, och under 00-talet har runt 70%-80% av befolkningen kontinuerligt sagt sig vara positiva till monarkin.

Så länge de kungliga »ser bra ut, gör sin plikt och uppför sig« kommer det också fortsätta så, tror Valentine Low. De skandaler som fläckat kungafamiljens rykte kompenseras av de mer präktiga William och Kate. Men familjen Windsors starkaste kort är i slutändan dess matriark.

– Drottningen är den enda av de kungliga som står över kritik. Hon har varit där så länge, hon har inte gjort några större misstag. Och dessutom, väldigt viktigt: folk vet inte vad hon verkligen tänker. Hon uttrycker aldrig en åsikt, och därför är det enklare att projicera saker på henne, säger Valentine Low.

Jean Seaton, mediehistorikern, håller med.

– Framgångarna för filmen »The King’s Speech« speglar en stämning i nationen. Kung George gjorde sin plikt när landet gick in i krig, och på samma sätt ser vi på drottningen. Hon kan uppfattas som inskränkt, men ingen har någonsin anklagat henne för att inte göra sitt jobb. Hon jobbar otroligt hårt. Hon är väldigt intelligent, slug. Och ganska rolig. Hyllningarna vid hennes senaste jubileum 2002 överträffade allt som cynikerna kunde föreställa sig, säger hon.

Trots den upptrissade medierapporteringen är det uppenbart att William och Kate inte engagerar britterna på riktigt samma sätt. Kritikerna anser att de är för platta och tråkiga. Paret är med sina 29 år ganska mogna, de har bott ihop en tid. Är det därför entusiasmen inför William och Kates bröllop är mindre än vid tidigare högtidligheter? Nyligen rapporterades att myndigheterna fått in knappt 4 000 ansökningar om gatufester för att hylla brudparet. Sommaren 1981, när Charles och Diana gifte sig, var motsvarande siffra tiotusentals – och upp till tio miljoner britter firade då på gatorna.

Kanske saknar folket nu det verkliga känslosvallet hos brudparet. Kate Middleton har hålit en medvetet låg profil, med följden att ingen vet vad hon egentligen brinner hon för. Sedan hon och prinsen blev ett par har hon ägnat det mesta av sin tid åt att handla kläder, göra utflykter och le för kamerorna. »Hon har avsiktligt gjort sig själv så ofarlig att vi inte känner några band till henne«, skrev författaren Lynne Truss i The Times i början av april.

När Charles och Diana skred nerför altargången i St Pauls-katedralen var det en blyg prins och en ännu blygare, men samtidigt närmast magiskt självlysande, prinsessa som gick där bredvid varandra. Att deras äktenskap sedan slutade i katastrof har paradoxalt nog bara förstärkt det romantiska skimret kring själva bröllopet.

Med William och Kate är det annorlunda. Här finns inget drama.

– Ordet »saga« används ofta för att beskriva något underbart, men riktiga sagor är också fulla av freudianska hemskheter. Det var därför vi älskade Diana, vi identifierade oss med henne och ville att hennes saga skulle få ett lyckligt slut. Det fick den ju tragiskt nog inte. Men med Diana var vi deltagare, med William och Kate är vi bara åskådare, säger Jean Seaton.

Därför har William och kvinnan som snart blir prinsessan Catherine svårt att fylla folkets behov. Jämfört med sina föregångare representerar de varken det upphöjda eller det oskuldsfullt romantiska. Samtidigt saknar de erfarenheten, med den tradition och stabilitet, som drottningen står för.

– Det är när Elizabeth II firar 60 år som Storbritanniens regent som den verkliga rojalistiska yran kommer bryta ut i landet, säger Jean Seaton.

Därmed sätter hon också fingret på något annat. Drottningen skänker trygghet. Men det kommer sannolikt att ställas andra krav på hennes efterträdare, en förväntan att på något sätt ta ämbetet in i framtiden.

William och Kate kommer ha många år på sig att fundera ut hur.

Tur att de är så tålmodiga.

Fakta | Brittisk bröllopsyra

Prins William och Kate Middleton gifter sig den 29 april. Prins William är till vardags helikopterpilot i flygvapnets räddningstjänst. Kostnaderna för bröllopsceremonin är inte klara, men väntas hamna på 30–40 miljoner pund. Bröllopsparet har redan under förlovningen hunnit avbildas bland annat på mynt, som seriefigurer och docka.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera