Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Kritisk. Tredje AP-fondens vd Kerstin Hessius menar att den nya megafonden skulle få störande effekt på marknaden.

Ekonomi

Apor kan bli gorilla

En sammanslagning av första till fjärde AP-­fonderna rycker närmare. Det skulle minska kostnaderna.

Kanada har en, Australien har en och Korea har en. Det tog ett halvt sekel, men till sist började världens länder kopiera ett koncept som några byråkrater i exil lanserat redan under 1950-talet.

Det var den brittiska administrationen på Gilbertöarna som tidigt insåg att öarnas fosfatexport inte skulle vara för evigt. De bestämde sig för att från och med 1956 införa en exportskatt och lägga lite av pengarna i en fond. De små insättningarna växte, och i dag är fonden värd cirka tre miljarder kronor – över åtta gånger landets BNP.

Att en nation kan leva som en välbärgad räntenär blev så småningom en lockande tanke för världens politiker. Under 2000-talet har antalet statliga och halvstatliga fonder exploderat.

Främsta anledningen är att råvaruproducerande länder vill bygga upp en buffert för den dag då deras naturresurser är slut. Men det är också ett sätt att möta problemen med en åldrande befolkning.

Resultatet är att det uppstått flera nya storspelare på den internationella finansmarknaden. Norges oljefond är nu värd över 3 500 miljarder kronor och Japans pensionsfond sitter på dubbelt så mycket pengar. Men även länder som Singapore, Kina, Sydafrika och Spanien har stora summor i olika buffertfonder.

Sverige har fem buffertfonder: Första, Andra, Tredje, Fjärde och Sjätte AP-fonden. Tanken med dem är att minska svängningarna i pensionssystemet så att den fruktade »bromsen« inte ska slå till lika ofta och sänka utbetalningarna.

I ett internationellt perspektiv hör fonderna till mellanklassen. Värdet på de fyra första AP-fonderna är mellan 200 och 250 miljarder kronor. Sjätte AP-fonden, som bara investerar i små- och medelstora företag, har ett marknadsvärde på cirka 20 miljarder kronor.

Men mycket tyder på att de fyra första fonderna snart kan slås ihop till en enda. I den så kallade Pensionsgruppen, som består av de fyra regeringspartierna och socialdemokraterna uppges en ökande samsyn växa fram. Enligt Dagens Industri är det socialdemokraterna och moderaterna som är överens om att skapa en ny jättefond.

Den skulle i så fall bli en av världens tio största statliga pensionsfonder, enligt konsultföretaget Towers Watsons årliga sammanställning.

Och det är just den enorma storleken som är poängen med reformen. En utredning som ESO publicerade 2009 konstaterade att ju större en fond är, desto bättre avkastning brukar den få. Det beror enligt utredningen på att stora fonder kan ta tillvara vissa investeringsmöjligheter som mindre fonder inte klarar av. Dessutom brukar det vara lättare att hitta kompetenta medarbetare till en stor fond.

Men det starkaste argumentet är minskade kostnader. Besparingar på 330 miljoner kronor om året väntas när fyra fonder blir en. På lång sikt blir det kännbara summor för framtidens pensionärer.

Debatten har redan kommit i gång. En av de starkaste kritikerna mot stora förändringar är tredje AP-fondens vd Kerstin Hessius.

– Om systemet inte är trasigt ska vi inte försöka laga det. Det är förståeligt att diskussionen kommer upp, det ser provocerande ut att ha fyra fonder med identiska uppdrag, men det är ett ytligt sätt att se på det.

Hon menar att en så stor fond omöjligen kan syssla med aktiv tillgångsallokering i Sverige utan att ha en störande effekt på marknaden.

– Det var ett av argumenten när man skapade flera olika fonder, och det håller fortfarande.

Det skulle onekligen bli en ny jätte på börsen. Enligt siffror från Svensk Ägarservice skulle en ny storfond bli den tredje största ägaren av noterade bolag efter Swedbank Robur Fonder och Investor AB.

Svenskt Näringsliv har tidigare uttryckt oro för att en sammanslagen AP-fond skulle bli ett sätt för politiker att få makt i de svenska företagen. Det är en oro som folkpartiets ekonomiske talesman Carl B Hamilton delar.

– Vi vill inte lägga den här enorma makten i en enda styrelse. Det öppnar för maktmissbruk.

Ett sätt att komma ifrån den risken är att bara tillåta passiv förvaltning. Det är en linje som finansminister Anders Borg tidigare förespråkat. En annan lösning är att göra som i Norge, och bara tillåta fonden att investera utomlands.

– Det är en modell som har fungerat bra, det har egentligen aldrig varit en diskussion om det i Norge. Å andra sidan kanske det beror på att norska staten har ett direktägande i många av de norska börsföretagen, som Statoil och Norsk Hydro, berättar Öystein Sjölie, rådgivare på Norges Bank, som ansvarar för den norska oljefonden.

Det är en historisk ironi att det är under moderaternas ledning som en sammanslagning av AP-fonderna nu diskuteras. Så sent som på 1990-talet var det dåvarande moderatledaren Carl Bildt som varnade för att alltför starka AP-fonder riskerade att socialisera ägandet och koncentrera makten.

– När socialismen ska införas med pensionsargument är det verkligen ulven som uppträder i fårakläder, sade han i en riksdagsdebatt 1990.

Historikern Urban Lundberg, som disputerade med en avhandling om pensionssystemets framväxt, tror att en krass insikt om de framtida pensionernas sårbarhet överskuggar alla paralleller till fondsocialism. Besparingarna är viktigare än att minska risken för ägarkoncentration.

– Den ideologiska diskussionen har nästan helt försvunnit. Nu handlar allt om att se till att se till att det finns pengar i systemet.

Fakta | Statliga pensionsfonder

Vid en sammanslagning skulle den nya AP-fonden bli den 7:e största i världen. (Klicka på bilden för att förstora)
graf_small

De 25 största ägarna på Stockholmsbörsen (miljoner kronor)

1. Swedbank Robur fonder 147 943
2. Investor AB 134 296
3. Svenska staten 115 717
4. Alecta 113 185
5. AMF Försäkring & Fonder 76 958
6. Industrivärden AB 67 737
7. SEB fonder 61 780
8. Sampo Oyj 61 041
9. SHB fonder 59 125
10. Volkswagen AG 53 298
11. Nordea fonder 52 642
12. Kinnevik AB 51 056
13. Capital Group fonder 50 869
14. BlackRock fonder (USA) 50 868
15. Norska staten 49 479
16. Skandia Liv 36 329
17. Andra AP-fonden 35 818
18. Första AP-fonden 34 974
19. Fjärde AP-fonden 34 490
20. AFA Försäkring 31 267
21. Finska staten 27 900
22. Wallenberg-stiftelser 27 739
23. Lundbergs AB 27 377
24. Tredje AP-fonden 25 399
25. Invesco fonder (USA) 24 430

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera