Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Kultur

Vad är alternativet?

Drevet mot kungen är en lustiger lek, men bortom dimmorna finns en allvarlig fråga.

Nu går drevet och kungen hoppar som en hare i spalterna. Det är en märklig syn. Han försökte gömma sig i TT:s långa intervju, men när den blodtörstige läsaren banat sig väg mellan ruggar av bisatser och motfrågor satt till slut den lille kungen darrande i strålkastarljuset. Han värjde sig förtvivlat och lovade »att jobba ännu hårdare«, bara vi lämnade honom i fred.

Jobba ännu hårdare? Sa han verkligen så? Jag litar helt på TT:s reporter Bengtsson. Det verkar som om kungen själv har smittats av pressens egendomliga syn på monarkin. När skulle en konung senast förtjäna folkets förtroende? Det mediala drevet behandlar kungen som en politiker, eller möjligen en höjdardirektör. Drevet glömmer att kungen inte är någon politiker.

Jag vet inte hur många ledarskribenter och annat statsvetenskapligt skolat folk som verkar ha glömt detta. De påstår gång på gång att »vi inte kan ha« en kung som umgås med kriminella eller slår sig lös med nakendansöser. Det är stiligt och högmoraliskt tänkt, men dimmigt.

Går det att tänka sig att majestätet abdikerar till förmån för sin dotter kronprinsessan, för att slippa personligt obehag eller tillfredsställa en »moralisk majoritet« som den framstår i medierna? Skulle det på något sätt tillfredsställa blodhundarna i drevet? Nej, naturligtvis inte. Då skulle konungens eventuella moraliska felsteg för evigt skrivas in i regentlängden. Det skulle varken gynna kungen personligen eller monarkin. Om kungen har några planer på att abdikera så måste han nog vänta.

Legalt kan nog Sverige ha en monark som kanske slagit sig lös bland nakendansöser. Men kan vi ha en monark som begått andra, tyngre, brott? Rent hypotetiskt, kan Sverige ha en monark som misshandlat, mördat eller langat knark? Och hur lågt kan monarkens popularitetssiffror sjunka innan republikanerna börjar driva frågan i riksdagen? De senaste veckorna har vi haft kungen på löpsedlarna varenda dag, men som tidigare påpekats, bland annat i Fokus, så har kungahusets popularitet succesivt dalat under en tioårsperiod.

Den slokande kurvan beskriver samma bana som i Norge och Danmark. Inte ens populära Margrethe sitter säker på tronen. Det norska kungahuset – som varit minst lika sakrosankt och skonat i pressen som det svenska – skakades på nittiotalet av flera kriser. Kung Olav anklagades för extraavaganta vanor och för att försöka gynna sina polare vid olika tjänstetillsättningar vid hovet.

Men allt detta är tendenser. Vad talar för att de nordiska länderna förvandlas till republiker i brådrasket? I Sverige lär Republikanska klubben ha fördubblat sitt medlemsantal på senare år, men summan aktiva republikaner är trots allt blygsam. Hur många finns det? Drygt 3 000, kanske? Det finns nog fler organiserade nudister.

Vad säger lagstiftarna, politikerna? Vad bör man kunna kräva av en kung eller drottning? Och vad är alternativet?

1955 skrev Vilhelm Moberg sin pamflett »Därför är jag republikan«. I boken medger han att den svenske monarken har så liten politisk makt att demokratin i sak inte tar skada. Hans främsta skäl för att vara mot monarkin var inte av politisk

natur, skrev han. Han månade om medborgarnas mentala hälsa: »Kring konungen med Guds nåde och hans anförvanter har i alla tider uppblommat en rik flora av servilitet och inställsamhet, kryperi och allsköns fjäsk. /…/ Kungligheten får undersåtarna att förnedra sig själva även om det inte är deras avsikt.«

Moberg var noga med att påpeka att argumenten för republik var principiella, och hade föga med konungens personliga vandel att göra. Vår tid verkar resonera precis tvärtom.

Vad var Vilhelm Mobergs alternativ till kung? Han förespråkade en decentraliserad förbundsrepublik efter schweiziskt mönster, där folkomröstningar ersatte politikerrollen. Hoppsan! Vad säger partipolikerna om det?

Om vi frågar folk i allmänhet så ser de nog framför sig en president av amerikanskt snitt, och hellre då en John F Kennedy än en Richard Nixon, förstås. Eller en Tarja Halonen. Att den svenska konstitutionen – med sin politiskt avlövade konung – faktiskt innebär ett längre gånget folkstyre än både finsk och amerikansk republik kommer säkert som en överraskning för många.

Det skulle faktiskt vara roligt att höra riksdagens män och kvinnor på allvar diskutera alternativen till monarki. Om kungen och hans släktingar tar sin Mats ur skolan i dag så sitter vi där med den moderate talmannen Per Westerberg på tronen.

***

För övrigt har Konstfack stoppat en student som sprejmålat en marmorvit Afrodite. Ingen vanlig huligan, tycks det. Han har snällt betalat sina böter på 28 000 kronor, och verkar påläst inom ny forskning. Antikens vita statyer var ju färglagda på sin tid.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera