Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Kommentar

Du osköna gamla värld

En ny antologi ifrågasätter rådande konstideal, men lyckas inte övertyga om att det var bättre förr.

Det var en pessimistisk Mario Vargas Llosa som framträdde på bokmässan. Kommersen har trängt undan den värdefulla konsten. Och folk vet inte längre vad kvalitet är. Bara en sak kan, enligt Vargas Llosa, rädda vår förtappade tid: den traditionella kultursynen.

Resonemanget gick igen när Johan Lundberg, Axess chefredaktör, ledde ett panelsamtal med konstnären Marianne Lindberg De Geer, Thomas Steinfeld, kulturchef på Süddeutsche Zeitung, och Anna Brodow Inzaina, konstkritiker i SvD. Kvartetten enades om att det är priset och marknaden, inte kvaliteten och kritikerna, som bestämmer den nutida konstens värde. Och att det gått lite väl långt när en tysk delstat rymmer 20 museer för samtidskonst (alla med sin beskärda del av Pollock).

Men när analys övergått i gnäll opponerade sig Marianne Lindberg De Geer.

– Jag tycker att det är tråkigt att ni säger att samtidskonsten är dålig på ett sätt. Att det gamla är bättre. Vi har den värld vi lever i. (…) Så här har samtidskonsten liksom lyckats förhålla sig till alla de här parametrarna: det globala ...

Johan Lundberg avbryter.

– Det kanske speglar en dålig värld.

Det är denna om inte dåliga, så i alla fall, i Lundbergs ögon, trångsynta värld som den nya antologin »Under omprövning« vill spränga. Eller snarare den totala konsensus han tycker sig se kring rådande konst-ideal. Här kan allt vara konst. Det estetiska (hantverket, det vackra) har tagits över av innehållet (det normbrytande, ofta fula).

Johan Lundberg, som är redaktör för antologin, är medveten om att han är ett rött skynke för många. Att han i debatten blivit synonym med en reaktionär konstsyn och livsåskådning.

I förordet vill han lugna läsaren. Huvudsyftet med antologin är »inte att propagera för figurativt måleri, wienklassicistisk musik, formbunden poesi eller andra utpräglat traditionsbaserade kulturyttringar«. Fast lugnet infinner sig ej. Särskilt inte när texter inleds så här: »Om det inte vore för Lenin, Hitler, Stalin, Mao och Pol Pot, skulle Le Corbusier räknas till 1900-talets stora monster.« Theodore Dalrymple, författaren till »Den inhumane Le Corbusier«, menar att den modernistiske arkitekten gjorde mer för att ödelägga det brittiska stadslandskapet än Luftwaffe. Och i »Flykten från skönheten« uppmanar Roger Scruton oss att vända ryggen åt den vanhelgande postmodernismen, och hänge oss åt »skönheten, som skänker oss sällskap och hemkänsla«.

Jag är den första att sörja okänsligt skövlade stadskärnor, eller irriteras över amatörmässigt gjorda skulpturer som tillbes på Charles Saatchis galleri i London.

Konsten, dess kvalitet och värde bör diskuteras mer, inte mindre.

Men när ord blir till påstridiga insekter, smäller jag helst till dem. Eller flyr därifrån.

»Under omprövning – en antologi om konst, kanon & kvalitet« ges ut på Atlantis.

7 thoughts on “Du osköna gamla värld

  1. William skriver:

    Med tanken på hur pass hyllad Le Corbusier fortfarande är bland arkitekter såväl som konstnärer är det lättare att sympatisera med Dalrymples. Även om hans text är satiriskt överdriven måste man nog se den mot denna kontext, att Le corbusier inflytande knappast minskar. Är det ändå en överdrift att hävda att Le Corbusier borde höra till kriminalhistorien istället för arkitekturhistorien? Man kan ju inte annat än instämma i att han åtminstone var något ”totalitär” när man t.ex. konfronteras med hans planer att riva och rationalisera hela gamla stan i Stockholm. Vidare tror jag att du gravt missförstod själva tonen i Scrutons bidrag om skönhetens värde, elakt att så vårdslöst plocka citatet ur sin kontext. Johan Lundberg förtjänar berömm för att ha fyllt ett tomrum genom den rika sammanställning av denna antologi som jag verkligen hoppas kommer att finna sin väg till de illeterata konstutbildningarna och dess studenter.

  2. Gaston LaGaffe skriver:

    Men med tanke på att det sägs väldigt lite om den påtstått recenserade boken och än mindre av något som helst intresse (jfr SvD:s recension t.ex.) … Fast den onödigt egotrippat uppblåsta bilden kanske vill förvarna oss läsare om att det mer handlar om skribenten än om det artikeln till synes påstår sig handla om?

  3. Mr Westerstad Toon skriver:

    I think its pretty important to have something smart, politically aware and most definitly glamourus in Fokus on a weekly basis.

    Best Mr Westerstad Toon.

  4. Q skriver:

    Seriöst, varför har ni satt ett gigantiskt porträtt på recensenten överst!? Är det på ngt sätt relevant för recensionen att veta hur Elsa Westerstad ser ut eller är det bara den nya sköna journalistiken där det viktigaste är att framhäva sig själv?

    1. Claes Samson skriver:

      Var glad att du slapp ännu ett porträtt på Lundberg.

    2. Linda Eriksson skriver:

      Hej! När det handlar om åsiktsartiklar som den här tycker vi att det är viktigt att visa vem det är som faktiskt tycker något. Det blir en annan signal än vid en nyhetsartikel.
      Vänliga hälsningar
      Linda Eriksson
      Webbredaktör

Kommentarer är avstängda.

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera