Ramallah. Det palestinska självstyret har sin huvudstad i Ramallah på Västbanken. Den palestinska stat som generalförsamlingen ska rösta om har Östra Jerusalem som huvudstad.

Utrikes

Pappersstaten

FN väntas godkänna det palestinska ­styret som ett eget land. Vad tjänar palestinierna på det?

Enligt israelerna är det nådastöten för fredsprocessen. Men palestinierna säger att det är det sista halmstrået, den enda utvägen som återstår sedan allt annat har prövats. I veckan vänder de sig till FN i hopp om att få det som två väpnade uppror och tjugo år av fredsförhandlingar har misslyckats med att ge dem: en egen stat.

Deras ansökan om medlemskap väntas få stöd av en majoritet av världens nationer men har också mött starkt motstånd från bland andra Israel och USA, som menar att det bara är genom förhandlingar som konflikten kan få en lösning.

Fredsprocessen har emellertid gått i stå. I den rådande atmosfären, där den ömsesidiga misstron är stor och Oslo­avtalet betraktas som ett misslyckande, kan diplomatiska påtryckningar utifrån vara enda sättet att bryta dödläget, resonerar de som stöder palestiniernas FN-satsning.

Detta är inte första gången palestinierna ensidigt utropar en självständig stat. Den första gången var i Alger 1988, men den gången fick det knappast någon praktisk betydelse. Det satte inte stopp för ockupationen, och det uppfattades inte heller som något hot mot Israel. Den här gången kommer självständighetsförklaringen emellertid vid en tidpunkt när arabvärlden befinner sig i gungning och det finns farhågor om att den kan bli inledningen på en ny, explosiv fas i den arabisk-israeliska konflikten. Frågan är vad som händer dagen efter det att Palestina utropats – och palestinierna inser att ingenting har förändrats i praktiken. Det är svårt att se hur de ska kunna förhålla sig passiva när deras bröder i Egypten, Syrien och Libyen reser sig mot sina förtryckare. Stora demonstrationer väntas efter FN-omröstningen och den israeliska responsen kan förmodas bli hård, i synnerhet efter stormningen av den israeliska ambassaden i Kairo.

Men även utan en våldsam konfrontation kommer en palestinsk självständighetsförklaring att förändra dynamiken i konflikten. Eventuella fredssamtal kommer hädanefter att föras på mellanstatlig nivå och Israel kommer inte längre att ha veto över hur en palestinsk stat ska se ut.

Israels handlingsfrihet på Västbanken och i Gaza kommer också att begränsas; efter FN-omröstningen kommer de inte längre att ockupera ett omtvistat landområde utan en självständig stat, och 500 000 israeler kommer plötsligt att leva som ockupanter i ett annat land. Det har föreslagits att Israel för att undvika att hamna i den situationen borde annektera de stora bosättningsblocken och dra sig tillbaka från övriga Västbanken, men det är tveksamt om någon annan än den nationalistiska högern skulle stödja detta.

Israel skulle sannolikt utsättas för en större internationell press om det ockuperade en annan FN-stat – även om skeptikerna påpekar att Syrien inte har haft någon hjälp av sitt FN-medlemskap när det gäller att få tillbaka Golanhöjderna.

Ett medlemskap i FN skulle också ge palestinierna tillträde till olika internationella organ, som den Internationella brottsdomstolen i Haag. Det skulle göra det möjligt för dem att dra enskilda israeliska politiker och soldater inför rätta, anklagade för folkrättsbrott. Detta är en mardröm i Israel. I Tel Aviv och Jerusalem utmålas redan scenarier där varje israel som åker till London för att shoppa eller till Antalya på badsemester riskerar arrest.

Men med självständigheten kommer också skyldigheter, och det innebär för palestiniernas del att de till exempel blir tvungna att respektera mänskliga rättigheter. De kommer inte heller att kunna skylla på frifräsande terrorgrupper när det skjuts raketer från Gaza. Regeringspartiet Hamas måste uppträda mer ansvarsfullt och försöka tvätta bort terrorstämpeln.

FN-omröstningen kommer också att få konsekvenser för de nästan fem miljoner palestinska flyktingar som under mer än sextio år i diasporan aldrig har slutat drömma om det historiska Palestina som de flydde från 1948.

Om en palestinsk stat nu utropas enbart på Västbanken och i Gaza måste de ge upp hoppet om att återvända till nuvarande Israel. Detta är en av anledningarna till att självständighetsförklaringen skapat oenighet bland palestinierna – och fått anhängare i Israel, som menar att den i själva verket är det bästa som kunde hända Israel, eftersom den desarmerar det största hotet mot statens judiska karaktär. Trots att det från israeliskt håll ofta hävdas att palestiniernas ansträngningar i FN »delegitimiserar« Israel, är utropandet av en palestinsk stat inom 1967 års gränser samtidigt ett erkännande av Israel. Dessutom förhindrar det en enstatslösning – det vill säga att judar och araber lever i en gemensam stat med lika rättigheter – vilket är det alternativ som israeler minst av allt vill se.

Oavsett vad FN beslutar kommer president Mahmoud Abbas att tas emot som en hjälte när han återvänder till Ramallah från New York. Men dagen efter väntar ett Sisyfosarbete för den palestinska myndigheten, för om den vill behålla sin trovärdighet måste den klura ut hur den palestinska suveräniteten ska kunna samexistera med den israeliska ockupationen. Akiva Eldar, kolumnist på den israeliska dagstidningen Haaretz, kan föreställa sig många situationer där deras maktlöshet bara blir alltför uppenbar.

– Låt oss säga att de utfärdar egna pass och president Abbas vill resa utomlands, men soldaten vid gränsövergången mot Jordanien säger: Det här passet känner jag inte igen – åk hem och hämta ditt israeliska id-kort!

Enligt Eldar kan detta mycket väl leda till en situation där den palestinska myndigheten kollapsar och Israel återockuperar Västbanken och Gaza.

– Det kan bli slutet för tvåstatslösningen.

Men möjligheten finns förstås också att självständighetsförklaringen bara blir en i raden av FN-resolutioner som Israel ignorerar. Så länge de bygger ut bosättningarna har det liten betydelse om hela världen erkänner en palestinsk stat. Som Daniella Weiss, en av ledarna för bosättarrörelsen och själv boende på Västbanken, sa:

– Jag öppnar mitt fönster och tittar ut – och jag ser ingen palestinsk stat.

Fakta | Vill erkännas som stat av FN

Palestinierna vill helst vända sig till säkerhetsrådet eftersom det bara är det som kan fatta beslut om fullvärdigt medlemskap i FN. Men eftersom USA har gjort klart att de i så fall skulle lägga in ett veto kan palestinierna i stället gå till generalförsamlingen där det finns en pro-palestinsk majoritet. Minst 130 av generalförsamlingens 193 medlemsländer väntas rösta ja. Detta skulle innebära att palestinierna uppgraderas till en status som liknar Vatikanstatens – en erkänd stat som inte är full medlem.

Det är än så länge oklart hur Sverige kommer rösta.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera