Oron är befogad
Omröstningen i FN:s säkerhetsråd kan ha satt punkt för den världsordning som har varit rådande sedan Berlinmurens fall.
Toppbild: AP
Donald Trumps och JD Vance brutala överfall på Ukrainas president i Vita huset häromdagen satte sig på näthinnan. Själv tyckte jag scenen påminde om två stora busar i nian som spöar upp en liten glasögonorm från lågstadiet. Och njuter av det. Att de dessutom pissade på offret efteråt genom att tvinga Zelensky att be dem – förövarna - om ursäkt var väl något slags rekord i sadistisk härskarteknik. Trumps nöjda uttalande om att den bisarra föreställningen var ”bra teve”, underströk hur skev hans verklighetsuppfattning är. Allt som sker tycks vara ännu ett avsnitt i hans egen realityserie The Apprentice, för övrigt bara en annan form av förnedringsteve.
Men förra veckans största geopolitiska händelse utspelade sig – Donald Trump får ursäkta – förmodligen inte i Washington, utan 37 mil åt nordost i New York. Som många redan påpekat var USA:s beslut att rösta med Ryssland, och mot att fördöma invasionen av Ukraina i FN:s säkerhetsråd, viktigare. Att Förenta staterna där och då avsade sig rollen som den fria världens ledare och försvarare och gick över till den mörka sidan måste ha fått åtminstone fjorton tidigare presidenter att gå i spinn (varav tio i graven).
Den amerikanska FN-ambassadören Dorothy Sheas skamsna min när hon kastade Ukraina framför bussen sade mer än tusen FN-resolutioner. Hon verkar uppriktigt rädd för att med sin uppsträckta hand nedkalla Ragnarök över jorden. Och frågan är om inte hennes oro är befogad. Mycket talar nämligen för att omröstningen var slutpunkten för den världsordning som har varit rådande sedan Berlinmurens fall och att vi nu går in i en multipolär värld. Vad som kännetecknar en sådan och, framför allt, hur Europa och Sverige bör agera i den, förklarar försvarsexperten Peter Haldén initierat här.
I Washington har USA:s plötsliga sidbyte utlöst skräck utanför den innersta kretsen runt president Trump. Dels därför att Ryssland upprepade gånger de senaste trettio åren har fallit USA i ryggen när amerikanerna har försökt förbättra relationerna. Men också därför att Europa är USA:s absolut viktigaste handelspartner och att försämrade relationer kan komma att stå landet dyrt i termer av förlorade jobb och lägre tillväxt.
Finns det då inget ljus i allt detta mörker? Jo, faktiskt. På Stockholmsbörsen råder en obekymrad – någon skulle säga världsfrånvänd - hausse för närvarande, i likhet med på de flesta andra ledande börserna. Per Lindvall förklarar kursyran här.
***
Läs även: "Det vore en katastrof för vår säkerhet"
Donald Trumps och JD Vance brutala överfall på Ukrainas president i Vita huset häromdagen satte sig på näthinnan. Själv tyckte jag scenen påminde om två stora busar i nian som spöar upp en liten glasögonorm från lågstadiet. Och njuter av det. Att de dessutom pissade på offret efteråt genom att tvinga Zelensky att be dem – förövarna – om ursäkt var väl något slags rekord i sadistisk härskarteknik. Trumps nöjda uttalande om att den bisarra föreställningen var ”bra teve”, underströk hur skev hans verklighetsuppfattning är. Allt som sker tycks vara ännu ett avsnitt i hans egen realityserie The Apprentice, för övrigt bara en annan form av förnedringsteve.
Men förra veckans största geopolitiska händelse utspelade sig – Donald Trump får ursäkta – förmodligen inte i Washington, utan 37 mil åt nordost i New York. Som många redan påpekat var USA:s beslut att rösta med Ryssland, och mot att fördöma invasionen av Ukraina i FN:s säkerhetsråd, viktigare. Att Förenta staterna där och då avsade sig rollen som den fria världens ledare och försvarare och gick över till den mörka sidan måste ha fått åtminstone fjorton tidigare presidenter att gå i spinn (varav tio i graven).
Den amerikanska FN-ambassadören Dorothy Sheas skamsna min när hon kastade Ukraina framför bussen sade mer än tusen FN-resolutioner. Hon verkar uppriktigt rädd för att med sin uppsträckta hand nedkalla Ragnarök över jorden. Och frågan är om inte hennes oro är befogad. Mycket talar nämligen för att omröstningen var slutpunkten för den världsordning som har varit rådande sedan Berlinmurens fall och att vi nu går in i en multipolär värld. Vad som kännetecknar en sådan och, framför allt, hur Europa och Sverige bör agera i den, förklarar försvarsexperten Peter Haldén initierat här.
I Washington har USA:s plötsliga sidbyte utlöst skräck utanför den innersta kretsen runt president Trump. Dels därför att Ryssland upprepade gånger de senaste trettio åren har fallit USA i ryggen när amerikanerna har försökt förbättra relationerna. Men också därför att Europa är USA:s absolut viktigaste handelspartner och att försämrade relationer kan komma att stå landet dyrt i termer av förlorade jobb och lägre tillväxt.
Finns det då inget ljus i allt detta mörker? Jo, faktiskt. På Stockholmsbörsen råder en obekymrad – någon skulle säga världsfrånvänd – hausse för närvarande, i likhet med på de flesta andra ledande börserna. Per Lindvall förklarar kursyran här.
***
Läs även: ”Det vore en katastrof för vår säkerhet”
