Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Utrikes

Historisk väg till Vita huset

Den som vill bli president bör ta en sväng via kongressen. Att bli nationalhjälte hjälper också.

Många är de som tror sig vara lämpade, bakom nästan varje dörr i kongressen och landets guvernörsresidens finns en kandidat som tycker sig ha just det som krävs för att bli president, detsamma gäller för jättarna på Wall Street och allsköns miljardärer. En Ross Perot här och en Donald Trump där. Men utav alla 44 presidenter är det bara sex som aldrig haft ett valt ämbete innan de tog säte i Vita huset.

Ingen av dem var affärsmän, vilket borde ha sagt pizzakungen och radiopersonligheten Herman Cain en del om hans odds. Om man vill bli USA:s president utan att vara karriärpolitiker finns det bara en väg att gå – nationalhjältens.

Först ut av presidenterna utan politisk bakgrund var George Washington, vilket ger ett hum om hur högt ribban ligger. Därefter kom Zachary Taylor, generalen som ledde USA till seger mot Mexiko och erövrade Kalifornien, Arizona, New Mexico och Colorado under krigståget 1843. Tjugo år senare följdes Taylor av Abraham Lincolns krigsgeni Ulysses S Grant som kvalificerade sig för landets högsta ämbete genom att besegra sydstaterna i det amerikanska inbördeskriget och rädda unionen.

William Howard Taft eller Herbert Hoover hade varken ett valt ämbete eller en hög militär befattning, men lyckades bli rikskändisar tack vare unika omständigheter. Taft på grund av att han utsågs till chefsförhandlare av president Theodore Roosevelt när USA köpte Filippinerna av påven efter det spansk-amerikanska kriget, och Herbert Hoover då han ledde USA:s storskaliga humanitära insatser för att undsätta civila under det första världskriget.

Den, till dags dato, sista presidenten utan traditionell bakgrund var emellertid återigen en krigshjälte – general Dwight D Eisenhower, mannen som besegrade Nazityskland under andra världskriget och befriade Europa ifrån Hitler. I jämförelse med dessa män vägde Herman Cains cv lätt.

Väljer en kandidat att vandra en mer »normal« väg till Vita huset, vilket 38 presidenter gjorde, kan det rekommenderas att vara vicepresident. Så många som en tredjedel av alla presidenter har varit sin företrädares vice innan de blev befordrade av väljarna, sist ut av dessa var George HW Bush som axlade Ronald Reagans mantel. Andra kan göra som Barack Obama eller John F Kennedy och gå direkt från senaten till Vita huset, detta har varit mindre förekommande under 1900-talet men var en vanlig karriärväg under det föregående seklet. 35 procent av alla presidenter har någon gång varit senatorer, hälften av dessa gick vidare från att vara senator till att bli vicepresident.

Statistiskt sett är det inget som slår att ha varit guvernör i en delstat. Hela 42 procent av alla amerikanska statschefer har varit guvernörer, vilket bådar gott för Mitt Romney som haft ämbetet i Massachusetts, och även Jon Huntsman (Utah) och Rick Perry (Texas).

Jon Huntsman har aldrig lyckats ta sig över några futtiga procent i opinionsmätningarna, men knep 17 procent i New Hampshire. Rick Perrys kampanj har haltat länge, han fick under en procent i New Hampshire, och verkar nu vara ute.

Newt Gingrichs, karriär utspelade sig uteslutande i kongressens representanthus där han företrädde ett distrikt i Georgia under två decennier och blev rikskändis när han, som representanthusets talman, försökte få Bill Clinton ställd inför riksrätt i samband med Monica Lewinsky-skandalen.

Liksom för många senatorer är kongressens representanthus dock endast bra som språngbräda. Även om 44 procent av alla presidenter någon gång har suttit i representanthuset var det ofta tidigt i karriären, innan de gått vidare till att bli guvernörer, senatorer eller vicepresidenter. Hitintills har endast en man lyckats bli vald till landets högsta ämbete efter att bara ha tjänstgjort i kongressen – Abraham Lincoln.

Fakta | Presidenternas väg

44 % har suttit i kongressen

42 % har varit guvernörer

33 % har varit vicepresidenter

35 % har varit senatorer

21 % har suttit i delstatskongressen

14 % har varit delstatssenatorer

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera