Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Eftertraktad. Machomiljardären och presidentkandidaten Michail Prochorov är den tredje rikaste mannen i Ryssland.

Utrikes

Den nya vågen

Plötsligt är oppositionen att räkna med i Ryssland. En mystisk machomiljardär och en nationalistisk superbloggare utmanar Putin.

Den ena är en gränslöst förmögen, verserad gentleman som utmanar Putin inifrån hans eget etablissemang.

Den andra är en blond och rasande stilig Messiasfigur som upprepade gånger har avslöjat Putinregimen med byxorna nere.

Miljardären Michail Prochorov, 46 år, och bloggaren Aleksej Navalnyj, 35 år, är symboler för det nya Ryssland. För övrigt har de mycket litet gemensamt. Deras sätt att ­attackera Putinregimen är väsensskilda.

Prochorov gör det inom systemet, ­genom att ställa upp i presidentvalet. ­Navalnyj håller sig utanför systemet och avslöjar i stället korruption och missförhållanden i sin blogg.

Prochorov är den tredje rikaste mannen i Ryssland, med en samlad förmögenhet på cirka 18 miljarder dollar. Navalnyjs blogg har sextiotusen läsare. Flera bedömare kallar honom den första verkligt politiska förmågan i Ryssland på decennier.

Den statsmannamässige är Prochorov. Han manar till kompromisser, konsolidering, ett kontrollerat maktskifte.

Revolutionären är Navalnyj. Han står på scenen och uppmanar tiotusentals demonstranter att storma Kreml.

Prochorov skulle troligen inte kasta ­Putin i fängelse om han blev vald till president. Navalnyj skulle inte tveka en sekund.

Prochorov reser just nu land och rike runt som ett led i sin presidentvalskampanj. Det enda sättet att få en stund med honom är att hänga med på någon av turnéerna.

Det är minus 27 grader i Novosibirsk, en miljon­stad utslängd mitt i den sibiriska tajgan. Gatorna är täckta av pudersnö, ­röken står vit ur de pälsklädda invånarnas munnar. Moskva ligger på över tvåtusen kilometers avstånd.

Sibirierna är kända för att vara oberoende och självständiga. Det är sådana personer som intresserar Michail Prochorov. Hans farföräldrar var sibirier, något som han gärna understryker.

Trots sin behärskade stil har Prochorov dragningar åt det machoaktiga. På ­hemsidan har han ett omfattande bildgalleri av sig själv. Prochorov åker ­slalom, Prochorov åker vattenjet, Prochorov ­besöker gruvschakt. Och den mest

iögonfallande bilden: ett svartvitt foto av en ung, ­barbröstad Prochorov som spelar basket.

Vid 46 är han Rysslands mest eftertraktade ungkarl. Det är en del av mystiken kring honom. Varför är han ogift? Varför har han otur i kärlek?

Rykten förekommer att han är homosexuell, men de har aldrig bekräftats.

Han är synlig på långt håll där han kommer gående genom lobbyn i Hilton hotell. Huvudet högre än alla andra. När han börjar tala gör han det ledigt, utan att snegla på något papper.

– De rika ska betala mer skatt. Jag har stora fastigheter som jag knappt betalar någon skatt för, trots att jag inte direkt tillhör de fattigaste i Ryssland.

Och så det märkligaste av allt:

– Många kräver att korrupta tjänstemän ska skickas i fängelse. Men hur skulle det gå till i praktiken? Vi lever i ett samhälle där korruptionen är ett faktum och vi har alla varit tvungna att anpassa oss till det. I något skede måste vi förlåta varandra. Sedan bestämmer vi helt enkelt att från och med nu betalar vi alla skatt.

Prochorov vill alltså att ryssarna ska börja lita på varandra. Att man ska utgå ifrån att folk är ärliga och inte tvärtom. Folk ska inte hotas med fängelse, alla ska bara börja följa lagen – frivilligt. Den här formen av förtroende aldrig har funnits mellan medborgare och stat i Ryssland.

När jag får en stund med Prochorov frågar jag varför han är beredd att riskera så mycket.

– Det där har jag alltid fått höra. Medan jag studerade sa folk att jag inte borde syssla med affärer, det kan dra mattan under min karriär. Nu får jag höra att politiken kan förstöra mina affärer. Men det gör inget. Jag är inte rädd för något, jag är en fri människa. Om det inte lyckas så lämnar jag politiken, fortfarande en fri människa.

Den saken är det många som tvivlar på. Prochorov anklagas ofta för att ha ingått ett avtal med Kreml. Putin behöver en ­oppositionskandidat, Prochorov fyller alltså en funktion. På det här påståendet svarar han med en motfråga.

– Var oppositionens jättedemonstrationer avtalade med Kreml? Det här är första gången i Ryssland som en rik affärsman ställer upp i politiken. Folk får lov att vänja sig.

Sedan dumavalet den 4 december i fjol är Ryssland sig inte likt. Oppositionen har ordnat tre jättedemonstrationer som har samlat upp till hundratusen personer i Moskva. Slagord som »Vi är inte boskap« och »Ryssland utan Putin!« är inte längre uppseendeväckande utan en del av den ­politiska jargongen. Samma opposition som ännu för ett halvår sedan var förlöjligad och marginaliserad blir nu intervjuad till och med i statskontrollerad tv. Internet är fullt av videosnuttar som utstuderat och glädjefyllt förlöjligar Putin.

En av dem som ligger bakom allt detta är Aleksej Navalnyj.

Första gången jag ser Navalnyj i egen hög person är på den så kallade Ryska marschen, en nationalistdemonstration som går av stapeln varje höst.

Så fort han dyker upp blir han omedelbart belägrad av tiotals kameror och utsträckta mikrofoner. Navalnyj är oerhört eftertraktad av medierna, men han är också svåråtkomlig. Det är inte många utländska medier som har lyckats få egna intervjuer med honom under det senaste året.

Rysslands superbloggare bryr sig nämligen föga om utländska medier. Han är en rysk samhällsaktör med öppet nationalistiska sympatier.

– Alla har rätt att säga sin mening, också nationalisterna. Om ni tycker att ton­åringarna i ansiktsmask är obehagliga så kan jag tala om att Putin och Medvedev är betydligt obehagligare, säger Navalnyj och försöker pressa sig framåt genom journalist­skocken.

Någon timme senare står han på scenen och håller ett brandtal mot Putin, som han avslutar med att knyta näven och ropa så gällt att rösten nästan spricker:

– Slava Rossii! Ära till Ryssland!

Att Navalnyj är en de största politiska förmågorna i dagens Ryssland står klart. Frågan är för vilka krafter han har tänkt utnyttja sin kapacitet.

Navalnyj anser att Ryssland ska införa visumtvång för medborgare från de centralasiatiska länderna och ta i med hårdhandskarna i det oroliga och fattiga norra Kaukasien. Hans flirtande med höger­extremism var en av orsakerna till att han blev utesluten ur det liberala oppositionspartiet Jabloko.

Författaren Boris Akunin har ställt ­honom mot väggen i en öppen duell på ­nätet och frågat vad han egentligen vill med sina nationalistsympatier. Navalnyj svarade förtörnat att han verkligen inte har något emot andra folkslag. Han är ju själv till hälften ukrainare!

Trots sin motvilja mot alla former av etablissemang ingår Navalnyj i den så kallade organisationskommittén för oppositionens demonstrationer i Moskva. De håller möten som är öppna för pressen.

Ett tjugotal journalister står beredda när Navalnyj gör sedvanlig nonchalant entré, klädd i slitna jeans, välstruken rutig skjorta och en ärmlös tröja. Som vanligt blir de avspisade. Superbloggaren går igenom havet av journalister som om vi inte fanns, onåbar för kakafonin av uppmaningar om kommentarer.

Under mötet sitter han mest och petar på sin Iphone utan att delta i diskussionen. Det är tydligt att det här sammanhanget inte passar honom alls. Navalnyj är i sitt esse antingen då han får stå på scen eller formulera sin blogg. Ensam. Någon lag­spelare är han inte, i motsats till Prochorov.

Däremot är han en ledare, den som går i täten. Det är Navalnyj som har myntat uttrycket »Skojarnas och tjuvarnas parti« för Putinpartiet Enade Ryssland. Han har lyckats få en hel nation att anamma öknamnet, på ett sätt som gör Det enade Ryssland oåterkalleligt diskrediterat.

En enda bloggare har fått en hel regim att framstå som djupt löjlig. Hur är det möjligt?

Det handlar lika mycket om ett förändrat ryskt samhälle som om Navalnyj själv. I dag har över 40 procent av landets invånare daglig tillgång till internet. I de stora städerna är andelen närmare hundra. Det innebär att det som sägs och läggs ut på ­nätet plötsligt har en betydelse.

Navalnyj har i sin blogg kunnat lägga fram detaljerad kunskap om hur staten har sysslat med upphandling som i praktiken har gynnat tjänstemännens egna företag. Han har blivit Rysslands egen Julian Assange som ständigt har tillgång till hemligstämplade uppgifter därför att så många läcker till just honom. Dessutom är han en svår nöt att knäcka för säkerhetstjänsten ­eftersom han hittills har varit total ren. Trots frenetiska försök och intrång på Navalnys e-post har den ryska ­säkerhetstjänsten inte lyckats avslöja ­något som helst komprometterande om honom. Navalnyj får inga pengar vare sig av USA:s ambassad, Boris Berezovskij ­eller andra »antiryska« källor.

Men Navalnyj ställer inte upp i några val. Han säger att han kommer att göra det den dagen då valen blir fria och rättvisa.

Frågan är i varje fall om han verkligen vill det.

Frågan är också om Prochorov ska lyckas med det han verkar ha föresatt sig – att förändra Ryssland inifrån.

– Prochorov verkar tro att han kan reformera Ryssland med Putins hjälp. Att den nuvarande regimen inte behöver bytas ut. Det kan vara ett stort misstag, säger en bedömare jag talar med.

Vad som trots allt förenar Navalnyj och Prochorov är att de själva har byggt upp sin maktposition. I motsats till de flesta andra aktörer i Ryssland är de inte skapelser av Kreml och inte en del i något system. De är selfmade. Deras vilja att förändra Ryssland verkar vara uppriktig.

Kreml kan naturligtvis göra livet surt för dem, men Kreml kan inte längre stoppa dem. Det ryska samhället har redan sprungit ifrån maktmaskineriet.

Fortsättning följer efter president­valet i mars.

Fakta | Michail Prochorov

Michail Prochorov, 46, studerade på Moskvas finansinstitut och inledde sin karriär i bankvärlden. Större delen av sin förmögenhet fick han via gruvbolaget Norilsk Nickel.

Prochorovs farföräldrar var kulaker och förlorade allt under Stalins tvångskollektiviseringar. Hans båda föräldrar dog när han var drygt tjugo, han är ogift och har inga barn.

I fjol blev Prochorov ordförande för det nya liberala högerpartiet Pravoje delo, men lämnade ordförandeposten under oklara omständigheter. Nu säger han att han är villig att bilda ett nytt parti efter valet.

Fakta | Aleksej Navalnyj

Aleksej Navalnyj, 35, är utbildad jurist och var tidigare aktiv inom oppositionspartiet Jabloko. På sin blogg granskar han korruption inom statliga företag och ministerier. Navalnyjs utredningar har lett till att ryska staten startat rättsprocesser mot en rad anklagade tjänstemän.

Navalnyj är gift och har två barn.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera