Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Mysteriet Ilmar Reepalu

Vad ska vi ta oss till med Ilmar Reepalu?

Just nu sitter socialdemokraternas ledning och kliar sig bekymrat i huvudet. Men det är faktiskt inte bara s-toppen som har problem.

Hela den kommunalpolitiska hopen suckar förstås, och alla akademiker, särskilt Chalmersutbildade arkitekter och ingenjörer. Kategorin Malmöbor och den större gruppen skåningar kvider:

– Vad ska vi ta oss till med Ilmar Reepalu?

Jag vill inte gå så långt att jag skuldbelägger hela kollektivet arkitekter, eller hela gruppen östgötar av baltisk härkomst, för Ilmar Reepalus tvångsmässigt upprepade slarviga påståenden om judar, självklart inte. Men Reepalus påståenden börjar framstå som problematiska för oss alla.

Det är väldokumenterat att han ofta yttrat sig nedsättande och/eller okunnigt om judar, och sedan tar tillbaka sina påståenden. I en intervju i Skånska Dagbladet sa han att i Malmö »accepterar vi varken antisemitism eller sionism«. Det ångrade han. Han antydde också att den judiska församlingen bar ansvar för hur den själv uppfattades av omgivningen. Intervjuad i dansk tv talade han om »den judiska lobbyn«, som påverkat bilden av honom i medierna.

I senaste numret av Neo påstår Reepalu i en intervju med chefredaktören Paulina Neuding att sverigedemokraterna infiltrerat Judiska församlingen i Malmö, för att kunna driva sitt muslimhat. Detta var fel, säger Ilmar Reepalu nu, efter att ha fått stå till svars i ett antal tidningar.

Den gamle planarkitekten Ilmar Reepalu, 68, behöver inte skämmas för sin karriär. Han har styrt det krisdrabbade och färgstarka Malmö i nästan tjugo år, och han har styrt väl, enligt många. 35 procent ger kommunalrådet sitt politiska förtroende. Andra pekar på problem som återstår att lösa: våld, segregation, svaga skolresultat och hög arbetslöshet.

Alla människor bär på en gåta, och Ilmar Reepalu är inget undantag. Men hans upprepade hackande på stadens judar framstår som ett verkligt mysterium. Varför? Vad tjänar han på det?

Att den erfarne och slipade kommunpolitikern Ilmar Reepalu skulle prata strunt om judar utan avsikt tror jag inte på. I så fall borde han ha lärt sig knipa näbb för länge sedan. Nej, han vill att detta ska höras.

Det enda jag kan tänka mig är att Ilmar Reepalu tror att hans nedsättande/okunniga ord om judar kan ge honom kredd bland A) Malmös alla sverigedemokrater med allierade, eller B) Malmös många Israelkritiska muslimer, med eller utan antisemitiska åsikter.

Kanske tror han att han kan slå två flugor i en smäll, till låg kostnad. Den judiska församlingen i Malmö är ju inte stor. Den består bara av 700 personer.

Att den judiska församlingen räknar så få själar gör faktiskt kommunalrådets uttalanden lika osmakliga och vårdslösa, men ännu mer okänsliga. Det tyder på att Ilmar Reepalu tappat all känsla för både proportioner och humanitet.

Är gåtan Reepalu isolerad till personen, eller speglar hans beteende tidsandan? För tjugo år sedan hade en ledande politiker inte utsatt sig för risken att framstå som vanvördig mot judar. Minnet av Förintelsen och Europas skam låg för nära i tiden, det fanns ett respektavstånd till denna historiska företeelse som tvingade en människa som ville bli tagen på allvar att noga väga sina ord. Kanske rentav tänka efter.

Antisemitiska uppfattningar kunde förstås odlas under ytan, men inte offentligt. Sorgligt nog kunde sådana uppfattningar höras bland outbildade och lågavlönade äldre människor, eller socialt frustrerade, våldsbenägna unga män.

Det har hänt mycket på tjugo år. I dag blomstrar klassiska konspirationsteorier om den judiska världssammansvärjningen, eller hur judarna styr medierna, i alla samhällsklasser. Enskilda judar avkrävs ansvar för staten Israels politik. Vi har starka antisemitiska opinioner i Polen och Ungern, länder med mycket få judar i befolkningen.

Internationell forskning visar också att antisemitism oftast, men inte alltid, går hand i hand med förakt för muslimer och romer. Och judehat är inte längre förbehållet fattiga och lågutbildade grupper, tvärtom. Antisemitiska attityder ökar mest bland välutbildade och välavlönade människor.

Jag påstår inte att den gamle arkitekten Ilmar Reeplau skulle vara antisemit – långt därifrån! Men varför envisas han med att fälla nedsättande eller okunniga kommentarer om Malmös judar? Den ende som har svaret på frågan är Ilmar Reepalu själv.

*

För övrigt har Paul Celans dikter kommit ut i översättning av Lars-Inge Nilsson. »Den stora tidlösan« (ellerströms). Celan skrev fram Mellaneuropas miljoner tystade röster. Läs.

Läs nästa artikel
Video: Read Proof Sharing

Nu lanserar Fokus ”Read Proof Sharing” – ett nytt sätt att dela med sig av nyheter på.

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera