Minnesstund. Hercules-planet som störtade lyfte från Narviks flygplats i Evenses i Norge. På samma plats hölls en minnesstund i söndags där bland andra general-inspektören i luftförsvaret, Finn Kristian Hannestad, deltog. Det norska planet deltog i en Natoövning på svensk mark.

Inrikes

Natos sak är vår

För några år sedan skulle en Natoövning i Sverige varit kontroversiell. I dag höjer ingen på ögonbrynen.

Kartan över den skandinaviska halvön var omritad. Där Norge brukar ligga fanns Borgland. I norr låg det lilla landet Gardarland. Det var de som bråkade, åtmintone enligt Sveriges och FN:s sätt att se på saken.

Gardarlänningarna hade under lång tid flyttat över gränsen och bosatt sig i det borg-ländska området Nerthusregionen. 1999 hade Gardarlands president förklarat att området tillhörde hans land.

Nu, tolv år senare, invaderades Borgland av Gardarland Armed Forces.

Detta scenario hade de 16 000 soldaterna från fjorton länder som deltog i »Cold Response« fått lära sig i förväg.

2 600 av dem satte ett rött band om armen. De var fiender. Resten tillhörde de Natoledda internationella styrkorna, som med stöd av FN fått i uppdrag att återupprätta de internationellt erkända gränserna mellan Borgland och Gardarland.

Herculesplanet, som störtade för en knapp vecka sedan, var en del i övningen som avslutades i onsdags och leddes av Norge, men ägde rum även i Sverige. I skog och snö, i dalgångar och berg, låtsaskrigade soldaterna med lös ammunition under två veckor.

På svenska vägar färdades också soldater från Belgien, Kanada, Danmark, Finland, Frankrike, Holland, Polen, Storbritannien, Spanien, Tyskland, USA och Irland. Alla är Natoländer. Sverige och Finland är inbjudna via Nato-projektet »Partnerskap för fred«, som ska skapa samarbete mellan Nato och icke-medlemmar i Europa och före detta Sovjetunionen.

– Multinationella övningar har ökat rejält det senaste decenniet. Förr hade vi inte främmande nationer inom svenskt territorium, men i dag har vi det betydligt oftare, säger Martin Liander, chef för utbildnings- och övningsavdelningen vid Försvarsmaktens insatsstab.

Sverige övar ofta med just Natoländerna. Förra året vid 42 av 64 övningar, tretton av dem i Sverige.

Det brukade skapa stora protester.

Som när HMS Ark Royal anlände till Skandia-hamnen i Göteborg den 9 maj 2007. Det enorma hangarfartyget hade tidigare deltagit i Natos flotta under Irak-kriget men kom nu för att delta i »Noble Mariner«, den största militärövningen i Östersjön sedan kalla kriget. Sveriges deltagande hade debatterats. Dåvarande försvars-minister Mikael Odelberg skrev en artikel i Göteborgs-Posten Han bemötte kritiken kring att politikerna försökte »smyga in Sverige i Nato«. Under övningen demonstrerade fredsaktivister i Göteborgs hamn.

I juni 2009 var det dags igen. »Loyal Arrow« var en stor flygövning i Luleå, som leddes av Nato. Manifestationerna mot övningen lockade bland annat riksdags-ledamöterna Hans Linde från vänsterpartiet och miljöpartisten Peter Rådberg. Återigen skrev försvarsministern, denna gång Sten Tolgfors, en debattartikel att det var bra för Sverige att delta i Nato-övningar.

Ytterligare protester ägde rum ett år senare när svenska förband övade tillsammans med amerikanska på prickskytte från luften. Samma år ägde den årliga norska övningen »Cold Response« för första gång rum i Sverige. Även då var det diskussion om Sveriges roll till Nato. »Cold Response« ses som en Natoövning och Sverige ses som ett Natoland, sa Sveriges -Radio P4 som hade gått igenom hur utländsk press skildrade övningen.

Sådana här övningar på svenskt -territorium har uppmuntrats från politiskt håll sedan 2005. Året innan presenterades en offentlig utredning, »Snö, mörker och kyla«, som föreslog att Sverige skulle utveckla den internationella militära övningsverksamheten inom landets gränser. Argumenten var bland annat att det skulle öka kunskaperna för internationella insatser inom det svenska försvaret och att det var bra tillfällen för att marknadsföra svenskt försvarsmateriel.

Sverige har haft internationella militära intressen länge, men de har traditionellt stått under FN-flagg, och det har inte varit internationella övningar på svensk mark. Den stora förskjutningen mot Nato inleddes efter Balkan-kriget i början av 1990-talet.

– FN misslyckades så fruktansvärt i -Jugoslavien. Deras rykte var förstört i väst, medan Nato sågs som de som hade förmågan att organisera och leda de komplicerade organisationer som krävdes, säger Robert Dalsjö, forskningsledare vid FOI.

I dag är 698 svenskar stationerade utomlands. 23 av dem är inom FN-projekt. 662 inom Nato. I takt med att allt fler insatser sker i samarbete med Nato har det också skett en anpassning till organisationens rutiner inom det svenska försvaret.

– Det har kommit naturligt. Sverige har anpassat sig efter Natos rutiner, och hur de gör saker. Vi har övergått till samma metodik och har till exempel börjat att bokstavera på engelska som de gör, säger Robert Dalsjö.

Att genomföra övningar tillsammans med Natoländer är helt okontroversiellt, menar Martin Liander, försvarsmaktens chef för utbildnings- och övningsinsatser.

– Vi är inte specifikt intresserade av Nato, men det är en av de största säkerhetsorganisationerna och vi samarbetar med dem i Afghanistan och Kosovo. Vi övar med dem som det är relevant att öva med, helt enkelt.

Sverige verkar ha vant sig. Årets »Cold Response« skapade ingen debatt. Svenska lokalmedier berättade om lokalproducerade vapen eller människor från den egna trakten, som skulle delta i övningen. Men det var inga protester, inga debattartiklar. Inga artiklar alls i riksmedierna.

Fram till olyckan skedde.

Det norska Herculesplanet lyfte från Narviks flygplats i Evenses klockan 13.40 på lördagen. Det var på väg till Kiruna för att hämta personal och material som skulle transporteras tillbaka till Norge.

Några jaktplan skulle simulera ett anfall på planet och andra plan skulle beskydda det. Men de hann aldrig börja jaga varandra. Enligt norska försvarsmyndigheten var jaktplanen över tio mil bort när olyckan inträffade.

Sista radiokontakten med Kirunatornet var 14.43. Sista radioekot var 14.56. Vädret i området är förrädiskt. Det kan vara sol och bra sikt i den ena dalen, snöstorm i den andra. Flygplanet kraschade in i den västra bergsidan av Kebnekaises sydtopp. Den exploderade och utlöste en lavin. Fem norska officerare dog.

Det dröjde till morgonen efter innan de första vrakdelarna hittades. Om jakten på det försvunna planet och om de fem som dog skrevs det massor. Men någon debatt kring Sveriges relation till Nato, det blev det inte.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera