Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Upp till kamp. Skatte­verkets generaldirektör Ingemar Hansson står inte högt i kurs hos Svenskt ­Näringsliv, och misstroendet verkar vara ömsesidigt.

Inrikes

Krigsförklaringen

Skatteverket har hamnat i storbråk med de svenska ­storföretagen, efter flera offensiva utspel.

Ta Ingemar Hansson som exempel. Bondsonen från Skåne och professorn i nationalekonomi som arbetat under åtta finansministrar av skiftande politisk valör. En man som vigt sitt liv åt skatter och så här i slutet av sin karriär fått äran att basa över Skatteverket.

Vem kan väl ogilla en person som Ingemar Hansson?

Herrarna i Svenskt Näringsliv är inte särskilt förtjusta, den saken är klar. Speciellt inte efter vad som hände i förra veckan.

För att göra en lång historia kort: finansminister Anders Borg tog parti för sin förre statssekreterare Hansson framför sina stödtrupper i näringslivet. Igen.

Frågan gällde de numera välkända så kallade räntesnurrorna. Under vintern har avslöjandena avlöst varandra med fall där företagskoncerner genom interna lån och avdrag har lyckats undvika att skatta i Sverige.

Det började med Caremaskandalen och Dagens Industri som visade hur riskkapitalbolag gömde undan vinster från sina svenska välfärdsbolag i skatteparadis. Sedan var det »Rapport« som granskade Sveriges 20 största koncerner och fann att en tredjedel av dem betalade ingen eller mycket lite bolagsskatt 2010. Bland nolltaxerarna fanns framgångsrika jättar som Volvo, Securitas, Atlas Copco och Sandvik.

Senaste kapitlet kom i veckan när Sveriges Radios »Eko«-redaktion kunde berätta att ett 25-tal kommunala bolag hade -använt sig av samma avancerade skatteplanering som riskkapitalbolagen och storföretagen i försök att »trolla bort vinster i ett dotterbolag«.

Men då hade Anders Borg redan presenterat sin lösning. I huvudsak bestod den av två saker: dels ett stopp för avdrag för ränteutbetalningar till skatteparadis, dels att Skatteverket ska ha rätt att underkänna ränteavdrag som de bedömer görs främst för att undvika skatt.

I gengäld gav Borg ett halvt löfte om att företagen ska få sänkt bolagsskatt för att kompensera de drygt sex miljarder kronor som finansdepartementet beräknar att regelskärpningarna kommer att innebära i transferering från företagen till statskassan. Vilket borde motsvara en sänkning av bolagsskatten – som 2009 drog in knappt 87 miljarder kronor – från dagens 26,3 procent till runt 24 procent.

Om Borg hade räknat med att förslaget skulle visa på både handlingskraft och kompromissvilja så var det en felkalkyl. Centerpartiets ekonomisk-politiske talesperson Per Åsling kallade det »ett hafsverk«. Och i näringslivet blev man rasande över att Skatteverkets Ingemar Hansson skulle få ökad makt på företagens bekostnad.

– Det kommer att leda till en väsentlig försämring av företagsklimatet i Sverige och en väldig rättsosäkerhet för företagen. Så agerar man inte i rättsstater, säger Krister Andersson, chef för skatteavdelningen på Svenskt Näringsliv, som räds för konsekvenserna när Skatteverket ska börja göra subjektiva tolkningar av företagens motiv.

Här kunde man tro att Svenskt Näringsliv skulle korka upp champagnen och fira att finansministern – äntligen – är villig att prata skattesänkningar åt företag och inte bara löntagare. Men så dumma är de inte på Näringslivets Hus i Stockholm – näringslivsföreträdarna vet att de har miljarder anledningar att motsätta sig en sådan kohandel med Anders Borg.

För när det kommer till att avgöra hur mycket företag betalar i bolagsskatt är själva skattenivån bara sekundär. Det som i praktiken avgör hur mycket ett bolag betalar i skatt är hur generösa möjligheterna till avdrag är. Och det bästa kryphålet de har – de strategiska räntesnurrorna – är värt betydligt mer för storföretagen än drygt två procentenheter i sänkt bolagsskatt. Framför allt som 24 procent fortfarande skulle vara strax över världsgenomsnittet, enligt statistik från revisions- och rådgivningsföretaget KPMG, och exempelvis högre än Storbritannien som i dagarna har beslutat att sänka sin bolagsskatt till 22 procent. Sådant går inte obemärkt förbi i en globaliserad ekonomi.

Vad Anders Borg i själva verket gjorde med sitt utspel var att han klev rakt ner i ett ställningskrig mellan Svenskt Näringsliv och Skatteverket – som i sin tur riskerar att slå tillbaka på moderaternas redan ansträngda förhållande till näringslivet.

På Skatteverket är man mer än nöjda med de nya reglerna. Och konstigt vore annars, för det var Skattverket som först föreslog den aktuella lösningsmodellen och även skrev underlaget åt finansdepartementet. Det medgav generaldirektören Ingemar Hansson i en intervju med Dagens Industri häromdagen, och sa samtidigt att företagen hade sig själva att skylla:

– Hade alla använt ränteavdragen på det sätt som var tänkt så hade man inte behövt skärpa reglerna.

Just sådana uttalanden retar upp Svenskt Näringsliv, som anser att Skatteverket allt som oftast överträder sin myndighetsroll och numera både initierar lagar och agerar som domstol.

– Det har skett en omprioritering från Skatteverkets sida. Det är färre revisioner och färre kontroller. I stället är det mer utspel i medier där enskilda bolag hamnar i tidningar. Det leder till en spänning, säger Krister Andersson på Svenskt Näringsliv.

En sammanfattning av rubrikerna på Svenskt Näringslivs hemsida de senaste månaderna räcker för att få en bild av arbetsgivarnas agg gentemot myndig-heten: »Skatteverket ställer till bekymmer«, »Skatteverket beskattar på ytterst lösa grunder« eller »Skatteverket slog till mot struntsak«, för att ta några exempel.

– Förtroendet mellan Skatteverket och de stora bolagen är inte det bästa, konstaterar Andersson.

I grunden finns naturligtvis en evig intressekonflikt mellan företag som vill betala så lite som möjligt i skatt och skattmasen som vill driva in så mycket skatt det bara går. Men denna gång verkar det handla om någonting mer.

– Det har blivit mer av en politisk diskussion mellan näringslivet och Skatteverket än vad det har varit tidigare, säger Mats Sjöstrand som var generaldirektör för Skatteverket mellan 1999 och 2010.

Striden om räntesnurrorna är bara ett exempel. Nyligen skrev Ingemar Hansson en promemoria där han varnade regeringen för att urholka reglerna för beskattning av fåmansföretagare, de i näringslivskretsar så förhatliga 3:12-reglerna. Svenskt Näringsliv och Företagarna gick genast till motangrepp och ifrågasatte om det över huvud taget hörde till Hanssons arbetsuppgifter att bedriva opinion.

Ett annat talande exempel är Skatteverkets försök till »fördjupad samverkan« med Sveriges största koncerner. Tanken från myndighetens sida var att hjälpa företagen att »göra rätt från början«, som de uttryckte det. Var och en av koncernerna skulle få en egen kontaktperson på Skatteverket som i förväg skulle rådfrågas om skatteupplägg.

Intresset att delta i projektet har varit minst sagt svalt.

– Jag skulle inte säga att vi har mött motstånd från enskilda företag, det är framför allt deras organisation Svenskt Näringsliv som inte är så positiva, säger Anette Landén som är chef för storföretagsregionen på Skatteverket.

Hon är diplomatisk när hon väljer sina ord. Vad Svenskt Näringsliv i själva verket gjorde var att likna fördjupad samverkan vid maffiametoder och kalla det »an offer you can’t refuse«.

Om de inte accepterade det »frivilliga« samarbetet hotade – enligt en debattartikel av Ingemar Hansson i Dagens industri – »långdragna processer vars kostnader och skadeverkningar för företaget och varumärket kan vara svåra att förutse«.

Vilket företag vågar tacka nej till en sådan invit från genraldirektör Ingemar Hansson?

Kanske kan man till och med tala om en personlig fejd som driver konflikten mellan näringslivet och Skatteverket. Säkert är att Ingemar Hansson inte står högt i kurs hos Svenskt Näringsliv, och att misstroendet är ömsesidigt. Åtminstone om man ska tro en händelse som ska ha utspelat sig 2008 när Hansson fortfarande var statssekreterare åt Anders Borg med ansvar för skatterna.

Vid ett möte med Svenskt Näringslivs grupp för små och medelstora företag, som Fokus tidigare har skildrat, ska han ha sagt följande:

– Det finns två typer av företag, dels den typen av företag som Skatteverket har upptäckt, dels de som Skatteverket ännu inte har upptäckt.

Ingemar Hansson vann inga röster hos företagarna där – som Svenskt Näringslivs dåvarande vice vd Janerik Larsson uttryckte det efteråt.

Det ironiska är att det fyra år senare är han, bondsonen från Skåne som skrivit läroböckerna i ämnet, som nu jagar skattetrixare i näringslivet från Skatteverkets tegelkomplex i Solna. Utan det minsta behov av att hålla sig på god fot med Svenskt Näringsliv. Det stadiet är sedan länge över. Till råga på allt har Ingemar Hansson just fått ett nytt vapen av Anders Borg – och han är inte rädd för att använda det.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera