Ekonomi

Det växer i skogen

Bakom de svarta rubrikerna döljer sig en välmående svensk bransch.

Mycket verkar vara åt skogen med den svenska skogen just nu.

»Naturen är en åker«, förkunnade journalisten Po Tidholm i en krönika den 20 april i P1:s »Godmorgon, världen!«, med udden riktad mot svenskt skogsbruk. I flera reportage i Dagens Nyheter har journalisten Maciej Zaremba skildrat, för att använda tidningens egna ord, »det svenska skogsbrukets sammanbrott«. Både skogsindustrin och myndigheter har svarat med debattartiklar och inlägg.

Ovanpå det härvan i Södra Skogsägarna. Den kooperativa organisationen, ägd av 51 000, svenska skogsägare, sparkade häromveckan sin vd under spektakulära former. En del av bakgrunden är lönsamhetsproblem hos koncernens sågverk.

På det hela taget en rätt mörk bild. Rubrikerna kommer efter år av uppsägningar och rapporter om nedlagda pappersbruk och sågverk. En känsla av en döende industri.

Det finns nog skäl komplettera den bilden en smula.

Antalet sysselsatta inom sågverk samt pappers- och massaindustrin har visserligen fallit på senare år, från 110 000 personer 1990 till strax över 60 000. Samtidigt har produktionen ökat kraftigt. Det handlar om en ganska naturlig effektivisering, som känns igen från flera andra industrigrenar.

I själva skogsbruket – den del som varit i fokus mest i debatten – är bilden också komplex. Antalet nedlagda arbetstimmar i så kallat storskaligt skogsbruk har gått från 27 miljoner 1980 till 2 miljoner år 2010, enligt Skogsstyrelsen. Det småskaliga skogsbruket minskade på liknande sätt snabbt fram till början av 1990-talet, men har sedan dess hållit sig förvånansvärt stabilt. Samtidigt har det vuxit fram entreprenadföretag, mitt emellan det små- och storskaliga, som noterat stadigt fler timmar. Verksamheten totalt i skogsbruket låg 2010 på 28 miljoner timmar, vilket är ungefär detsamma som i mitten på 1990-talet.

Även i ekonomiska termer är bilden sammansatt. Hela skogssektorns andel av det privata näringslivet är visserligen bara 3,8 procent, jämfört med 5,5 procent för tio år sedan. Samtidigt har skogsbranschens förädlingsvärde – bidraget till BNP – under samma period ökat med nära 11 procent. Övriga ekonomin har visserligen ökat mer, men skogen visar alltså god tillväxt.

Statistiken ovan gäller bara verksamhet i Sverige. De svenska skogskoncernerna finns i dag över hela världen. De tre stora – SCA, Stora Enso och Holmen – har efter några sämre år fått ordning på verksamheten och visar såväl hyfsad lönsamhet som tillväxtutsikter. Jättarna har flyttat sig bort från det olönsamma grafiska pappret (tidningar och magasin) och investerat i mer lukrativa förpackningar och mjukpapper (blöjor, bindor och servetter).

Bolagen är också viktiga pjäser på Stockholmsbörsen och därmed i våra pensionsfonder. Värdet av att internationella spjutspetsföretag leds från Sverige kan heller inte underskattas, i dessa tider av Astra Zeneca-nedläggning.

Jättarna förblir fortsatt viktiga kunder för svenska skogsägare. Visserligen använder koncernerna i dag virke från hela världen. Men av domedagsscenarier om att de skulle sluta köpa svenskt har blivit intet. Lägg därtill efterfrågan på trä till -energiproduktion. Även om virkes-priserna är något lägre än för några år sedan, ligger de fortsatt på goda nivåer. Det stora orosmolnet för skogsägare är sågverken, där överkapaciteten är fortsatt stor och där minskat husbyggande slår hårt. Här finns en del av Södras huvudvärk.

På det hela taget alltså en tämligen välmående svensk skogsindustri. Detta säger mindre om exakt hur branschen beter sig ute i skogen, vilket är det debatten handlat mest om. Men det är en påminnelse för dem som eventuellt skulle antyda att skogen på något sätt skulle vara ett smalt och tynande särintresse.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera