Ett minne för livet

Text: Lotta Fredholm

I nya Moodgallerian i Stockholm pyser butikerna ut dofter som är tänkta att skapa en obändig önskan att konsumera. Metoden kallas scentmarketing och vänder sig listigt nog mot vårt mest ursprungliga sinne.

Till skillnad mot syn- och ljudintryck, som hjärnan behöver tolka, går doftmolekylerna rakt in och lockar fram känslor hos oss.

De minnen som väcks till liv av lukter är också speciella jämfört med minnen som poppar upp när vi ser eller hör något. Prousts madeleinekakor är ett sådant exempel, men vi har alla våra egna doft-minnen som öppnar dörren till barndomen.

Maria Larsson är professor i psykologi och luktforskare vid Stockholms universitet och har undersökt dessa så kallade självbiografiska doftminnen. Äldre personer fick olika ledtrådar som kunde vara bilder, ord eller dofter. De minnen som syn- eller hörselintryck lockar fram härrör ofta från när vi är mellan 15 och 30 då mycket händer i livet. Men när de skulle beskriva det tidigaste minne som ledtråden lockade fram visar det sig att just dofterna i stället väckte minnen från fyra-femårsåldern. Exempelvis kunde tjärdoft påminna om hur man fick hjälpa morfar att vårrusta båten. Doftminnen är också mer beständiga, då en doft varje gång väcker just detta första minne till liv. Minnen som i stället manas fram av bilder eller ljud lagras i stället om, lite förändrade varje gång. En förklaring är att det är viktigt att minnas just doft och smak, om något vi ätit gjort oss sjuka eller kanske varit särskilt läckert.

Faktum är att vi lär oss känna igen lukter redan i moderlivet, när vi ligger och läppjar på fostervattnet. Den franske forskaren Benoist Schaal lät vissa gravida kvinnor äta aniskarameller och när barnet väl var fött fick den tre timmar gamla bebisen en anisdränkt tops under näsan. De som var vana från tiden i magen gjorde då ätande munrörelser, medan bebisar som aldrig träffat på anis i stället värjde sig.

Doftsinnet leder också bebisen rätt vid amningen. På bröstets vårtgård finns små körtlar som utsöndrar en vätska som är helt oemotståndlig för bebisar. När spädbarn fick välja mellan doftpar, som de antas göra genom att vända huvudet mot den de gillar bäst, var denna körteldoft mest populär och slog till och med bröstmjölk. Det gällde även för bebisar som aldrig ammats utan var uppfödda på ersättning.

Dessa tidiga intryck kan styra lukt- och smakpreferenser ända upp i vuxen ålder. I Tyskland var länge bröstmjölksersättningen smaksatt med vanilj och vid en mässa i Frankfurt fick ett drygt hundratal vuxna besökare prova två olika ketchupvarianter. Här föll vaniljspetsad ketchup de som flaskmatats på läppen, en smak som var måttligt uppskattad av dem som ammats och därför inte var präglade på vanilj.

Vår känslighet för olika dofter påverkas också av näringsstatus, för visst luktar grillos som godast när magen kurrar? Hur denna anpassning sker är något som Mikael Carlsson, docent i biologi vid Stockholms universitet, undersöker med hjälp av bananflugor och fjärilar. Exempelvis reagerar en hungrig flugas hjärna starkare på matdoft än hos en fluga som är mätt.

Andra människors lukt är viktig för oss och i ett alldeles färskt försök har Johan Lundström, svensk forskare verksam i USA, kunnat se att vi kan åldersbestämma människor med hjälp av deras kroppslukt. Unga, medelålders och äldre män och kvinnor fick under fem nätter sova iklädda t-tröjor med speciella doftuppsugande tussar i armhålan. När försökspersoner sedan skulle sortera tussarna var det inte svårt att med näsans hjälp hitta dem som burits av äldre.

Det finns en speciell gamlingslukt som ofta uppfattas som lite sötsur och otäck, men denna association verkar enligt forskarna mer ha att göra med att lukten ofta påträffas i en negativt laddad miljö som på ett sjukhem eller i en instängd lägenhet. När tussarna i det här experimentet skulle rankas i en väldoftskala var det nämligen de som kom från medelålders män som ansågs vara äckligast, medan äldre mäns doft beskrevs som mer mild och behaglig. Det kan ha att göra med att de har lägre testosteronhalt och då luktar mindre fränt.

Rätt slags lukt är också en källa till trygghet. Det visar den amerikanska forskaren Martha Welch som har studerat för tidigt födda barn. När de behövde vistas på neonatalavdelning mådde både bebisarna och deras mammor allra bäst om de i varandras frånvaro fick ha en snuttefilt med den andras lukt hos sig.

Men trots allt positivt som lukter för med sig kan vardagliga dofter bli plågsamma för den som är doftöverkänslig. Detta har Linus Andersson vid Umeå universitet studerat i sitt avhandlingsarbete. Både personer som reagerar starkt på lukter och de som har normal luktuppfattning utsattes för amylacetat, en molekyl som luktar skumbanan. Samtidigt mätte han deras hjärnaktivitet. Hos dem utan överkänslighet klingade doften av med tiden, som normalt sker när man vänjer sig. Men hos de luktöverkänsliga ökade tvärtom hjärnaktiviteten under den timme de exponerades för doften.

Andra människor lider i stället av att luktsinnet försvinner. Ett gradvis bortfall kan tyda på demenssjukdom eller parkinson, men ungefär var tjugonde person känner ingen lukt alls. Enligt den tyska forskaren Thomas Hummel upplevs detta olika mellan könen. Han beskriver hur hans kvinnliga patienter klagar över att de saknar lukten av man och barn, medan männen å sin sida längtar efter att dofta på gott vin.

Utan luktsinne försvinner en dimension av världen och exempelvis kan man lika gärna äta kartong, eftersom smaksinnet som tidigare nämnts till stor del är doft. Spontant är det då lätt att tro att doft-berövade personer skulle sluta äta. Men i stället visar sig 68 procent stabilt ligga kvar på samma vikt som innan luktsinnet försvann, något som beror på att de av gammal vana äter som förr. En grupp om drygt 20 procent går upp i vikt för att de börjar äta mer fett och socker, smaker som fortfarande går att känna. De som går ner i vikt, omkring 10 procent, är huvudsakligen- de som drabbas av att luktsinnet förändras så att allt luktar – och följaktligen smakar – äckligt: metalliskt, kemiskt eller rentav bajs.