Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Ekonomi

Europas sak är Finlands

Sannfinländarna spelar domino med eurons framtid.

Att de skulle lämna euron helt, det tror väl ingen? Men med krav på ännu mer stöd till krisande euroländer och väntande besparingar på hemmaplan har finländarna tröttnat. På riktigt. Eller som en av tungviktarna inom det största regeringspartiet, konservativa Samlingspartiet, röt till häromdagen: »Nu får det räcka!«

Ben Zyskowicz tyckte inte att Grekland borde få mer hjälp utan i stället puttas ut från eurosamarbetet. Han underströk att detta var hans egen åsikt men det indikerar att partiet, med statsminister Jyrki Katainen som ordförande, nu seriöst räknar på vad en upplösning av euro-zonen skulle kosta.

Annars har den finska debatten inte handlat om en grexit den senaste tiden, snarare en fixit. Först ut var finansminister, vice statsminister och social-demokraten Jutta Urpilainen som förra månaden sa att Finland inte skulle hålla fast vid euron till vilket pris som helst. Katainens sexpack till regering blottade plötsligt en spricka i sin annars så släta pro-eurofasad.

För en vecka sedan brakade det loss rejält. Socialdemokraten och utrikesministern, Erkki Tuomioja, påpekade i brittiska Daily Telegraph att Finland »var öppna för ett eurosammanbrott« eftersom »denna valutatvångströja ställer till elände för miljoner och förstör Europas framtid«. EU-ministern, konservative Alexander Stubb, surnade till ordentligt men signalerna var redan skickade: landet var redo att lämna euron.

Inte räckte det att president Sauli Niinistö försökte lugna omvärlden. När Finland – med högsta kreditbetyg och ordning på finanserna – andas om ett möjligt utträde just när marknaderna är toknervösa av att Grekland hänger på gärdsgården och Spanien rycker närmare ett nödlån blir det liksom än mer snurrigt.

Anledningen till soloutspelen hittas utanför regeringen. Det EU- och invandringsfientliga Sannfinländarna blev landets tredje största parti i fjolårets val men står utanför regeringen.

Finländarnas vilja att ta ett större -finansiellt ansvar i eurokrisen har minskat i år. Sannfinländarnas Timo Soini surfar på opinionens svängningar.

Tyska Der Speigel har pekat ut honom som en av Europas farligaste män, med motiveringen att ju mer makt de eurokritiska får, desto svårare blir det att hitta gemensamma insatser för att rädda euron.

Om någon månad är det dags för kommunval. Samlingspartiet och Socialdemokraterna har backat och att då markera mot trixande greker ger lätta poäng. Och det är ingen slump att Finland, tillsammans med Tyskland och Nederländerna, skärper tonen. Nederländerna går till val den 12 september, samma dag som den tyska författningsdomstolen kan stoppa ESM om den anser att fonden strider mot tysk grundlag. Angela Merkel brottas med en utbredd tysk euroskeptisism.

Men även om finska bedömare i dag säger tvärnej till en fixit saknas varken argument för eller tecken på att Finland skulle kunna bryta sig loss, även om det inte sker inom den närmaste framtiden.

Nouriel Roubini, den amerikanska ekonom som förutsåg finanskrisen 2008, menar att de andra nordiska länderna som valt att stå utanför EU eller eurozonen har klarat sig bra ekonomiskt. Dessutom kommer Finland, enligt Roubini, kunna ha kvar nästan alla fördelar men slippa kostnaderna.

Amerikanska finansjätten JP Morgan har redan räknat och kommit fram till att Finland skulle tjäna mer än Grekland på att lämna euron. De finska bankerna har inte lånat ut mycket till de krisande euroländerna. Dessutom går bara 30 procent av den finska exporten till eurozonen – fem av Finlands sju största exportländer ligger utanför. Eurosamarbetet har också bromsat in återhämtningen efter finanskrisen 2008.

Ett motstånd är mobiliserat. Frågan är om – eller när – det blir tillräckligt starkt.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera