Helt åt skogen

Sverige hade i fjol 29 nationalparker och 3 799 naturreservat, vilket är 11 procent av landytan. Varför en ökning med en knapp tredjedel skulle motivera en närmast fördubblad kostnad är svårt att förstå. Men visst borde anslagen för naturvård höjas när staten köper in mer mark, eller betalar intrångsersättning till privata ägare. I alla fall så länge man inte tycker att naturen ska få ha sin gång. Vilket i och för sig är en av tankarna med reservaten. Men så ska ju folk vistas där också; helst ska varenda svensk mulla runt och känna igen rödlistade arter, bedriva rekreerande rörligt friluftsliv. Då kan inte naturen vara hur naturlig som helst, som i Forsakar – ravinen i Linderödsåsen. Där finns Skånes två högsta vattenfall, åtta respektive tio meter. Sluttningen är brant, det är inte bara svårt att få fäste för människor utan också för de gamla sköra träden. De dråsar också ner ibland. Högst naturligt, men farligt, farligt. Att folk ska ta det varligt räknar inte länsstyrelsen med utan varnar: »Gå inte på stigen som leder in i ravinens botten till nedre vattenfallet!« Säkerheten kan inte garanteras.

Tanken om att garantera säkerhet i naturen övergår mitt förstånd, så jag lämnar idén därhän och övergår till det jag begriper – pengar.

Alltså. Den som gör en investering måste ta driftskostnaderna i beaktande när hen gör budget. Allt annat är ohederligt. Ändå gör politiker clownkalkyler för att få igenom planer på multiarenor, konsthallar och, som i detta fall, naturreservat. Om hela kostnaden syntes skulle medborgarna säga ifrån, de skulle välja bättre betalda lärare eller fler vårdanställda framför ett aldrig så flott fotbollsstadium eller ytterligare en skog man inte får bryta kvistar i.

Så när regeringen ständigt tjackar naturreservat utan att öka budgeten för skötsel så är det en form av väljarbedrägeri. Men sen blir regeringen delvis också bedragen, av Naturvårdsverket. För de använder pengarna på skötselkontot till annat än att röja stigar, anlägga bränder och sätta upp skyltar.

Vi har till exempel 29 naturum, besökscentrum i anslutning till nationalparker och reservat. Varje år betalar verket 25 miljoner kronor för driften. Man bidrar också till investeringskostnaderna som under förra decenniet blev allt högre. Det eleganta naturum Höga kusten, invigt 2007, gick loss på 60 miljoner kronor, två år senare tillkom kostnader för det läckande platta taket. Anläggningen vid Nordkosterhavet budgeterades till 80 miljoner och 2010  hade dåvarande miljöministern Andreas Carlgren fått nog: »Det vi säger till Naturvårdsverket är att de har ett anslag som är till för att vi i första hand ska skydda natur. Det kan inte få ätas upp av att vi bygger byggnader.«

Carlgren satte en gräns. Statens byggbidrag till ett naturum ska högst vara 20 miljoner kronor. Planerna för Koster krymptes. Men man ville så gärna ha en hörsal, bland annat för att sända operaföreställningar från Metropolitan i New York, så det har gjorts en liten fuling. Naturvårdsverket skickar in sina 20 miljoner kronor och Strömstads kommun bekostar konferenslokalen för 4 miljoner – mot att Naturvårdsverket sedan betalar hyra till kommunen för den. Inte snyggt.

Det toppas av Vänerskärgårdens naturum vid Läckö slott. Det skulle ha stått klart till kronprinsessans 35-årsdag, men det blir invigning till våren av bygget som kostar drygt 50 miljoner. Det innehåller bland annat 15 hotellrum. Och här talar vi inte vandrarhemsvåningssängar med dass i korridoren utan rum med dusch och toalett. Vill man vara snäll kan man säga att Statens fastighetsverk står för den notan, de lägger in 14,5 miljoner. Eller någon sparbanksstiftelse. Men inte kan det klassas som skötsel av naturvärden, om nu inte ompyssling av turist räknas dit.

Fast det kanske det gör. Naturvårdsverket har just gjort klart sitt varumärkesarbete – med böcker, loggor och allt – för nationalparkerna. Bekostat av skötsel­anslaget. Med hjälp av en snöstjärna i guld, som i 3D liknar en kungakrona, ska parkerna »vara den mest populära naturturistattraktionen i Europa. Genom världsledande pedagogik i naturum.«

Och ingen såg träden, fjällen och fiskarna för alla naturum.

För övrigt borde inte bara elever, utan också lärare och rektorer få arbetsro. Den enda viktiga reform som återstår gäller lärarhögskolorna. Ingen ska släppas ut därifrån till låg- och mellanstadieskolor utan att behärska svenska perfekt.

Text: