Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Utrikes

Osäkerheten i Ogaden

Journalisterna är fria. Lundingruppen är på väg därifrån. Men frågetecknen kring oljebolagen kvarstår.

Det var nyårsafton i Etiopien och traditioner skulle följas. Namn skulle räknas upp. Det satt tusen fångar i samma barack. De väntade på två

Kality-fängelsets vakter läste från sin lista, klockan slog fem, de var klara. Johan Persson och Martin Schibbye var inte med. Så skulle det inte vara. I maj, innan han dog, hade premiärminister Meles Zenawi lovat utrikesminister Carl Bildt att journalisterna skulle släppas, men att det skulle göras under formella former i samband med nyåret.

Grindarna skulle just stängas när två uniformklädda män gick fram till honom med den blonda tofsen och hans vän med mustaschen. Nu hände det. Det var detta de hade väntat på.

Medan de fördes ut började fångarna runt om – de som skulle bli kvar – att applådera.

Det låter som en slutscen som skulle strukits på idéstadiet eftersom den var för överdrivet känslosvallande när Martin Schibbyes mamma beskriver frisläppandet för Aftonbladet. I Addis Abeba fördes journalisterna direkt till ett verkligt skådespel. Framför den etiopiska statstelevisionens kameror bad de om ursäkt. Det var förstås inte det här de ville säga i sin första intervju.

När Johan Persson och Martin Schibbye greps i Ogaden i juli förra året – exakt var är fortfarande oklart – var de på väg till de områden i sydvästra delen av regionen som Lundinkontrollerade Africa Oil ägde projekteringsrättigheterna till. De hade hört från människorättsorganisationer att läget i konfliktområden förvärras så snart oljebolagen börjar arbeta. De hade träffat flyktingar från Ogaden som berättat om systematisk tortyr.

Planen var nu att rapportera från Africa Oils områden innan provborrningarna började.

– De ville undersöka vad som var på väg att hända. Snarare varna för det än att komma när allt redan hade gått åt helvete. Det är av vikt att rapportera om något som vi faktiskt kan påverka i Sverige. Svenska aktieägare har satsat på ett bolag där frontfigurerna ses som goda affärsmän. Om deras arbete leder till en förvärrad situation för mänskliga rättigheter så måste vi varna för det, säger Anna Roxvall, kollegan som från början skulle varit ha med på resan.

Martin Schibbye och Johan Persson ville se om det fanns något att berätta om från en stängd värld med kopplingar till svenska företag. Att de greps och dömdes till elva års fängelse har gjort det ännu svårare för alla andra att göra det.

Under tiden har familjen Lundin och Africa Oil börjat dra sig ur Ogaden. I juli gjorde de sig av med huvudägarskapet och styrandet över sina områden i regionen.

Familjen Lundin började sitt arbete i Ogaden med en kartläggning av området 2005. Då satt Carl Bildt fortfarande i Lundin Petroleums styrelse. Året efter slöts avtal med Etiopien om projekteringsrättigheterna.

Lundinfamiljens företag har en lång historia av arbete i konfliktområden, det är en del av affärsidén. Ogaden, i sydöstra Etiopien på gränsen till Somalia, har varit en konfliktzon från och till sedan slutet på 1800-talet. Motståndsrörelsen ONLF, Ogadens National Liberation front, har funnits sedan 1984. Under 1990-talet var de representerade i parlamentet. På senare år har det däremot rått väpnad kamp mellan rebellerna och Etiopien.

I april 2007 attackerade ONLF-medlemmar en kinesiskdriven oljeanläggning utanför staden Abole i norra Ogaden. Sextiofem etiopiska arbetare och nio kineser dödades. Det lågintensiva kriget eskalerade. Flyktingar från Ogaden talade om folkmord. Hjälporganisationer kastades ut från området.

Attacken fick de utländska oljebolagen att kräva att regeringen garanterade deras säkerhet. I en rapport från 2008 skrev människorättsorganisationen Human Rights Watch att lokalbefolkningen i Ogaden tvångsförflyttades av etiopisk militär, som också anklagades för att ha bränt ner byar, och vara skyldig till tortyr, mord och våldtäkter.

– För mig är det märkligt att man som företag kräver säkerhetsgarantier av en regering som är känd för att bryta mot mänskliga rättigheter. Särskilt efter valet 2005 då regeringen slog ner på befolkningen. Det tycker jag att man borde vara beredd att stå till svars för, säger Jonathan Ewing som har bevakat Ogaden, nu på organisationen Swedwatch.

2009 sålde Lundin Petroleum sina områden i Ogaden till ett annat Lundinbolag, Africa Oil. Detta företag ägs i dag till strax under tio procent av Lundinfamiljens bolag.

Prospekteringsområdet Ogaden är indelat i ett rutnät med tjugoen kvadratiska block. Det handlar om enorma landarealer, långt in i landet, mot gränsen till Somalia. När Africa Oil tog över från Lundin Petroleum ägde bolaget 85 procent av prospekteringsrätten i fyra block i den sydvästra delen av Ogaden.

Bolaget har sedan dess successivt sålt andelar i blocken. När Johan Persson och Martin Schibbye reste in i Etiopien sommaren förra året kontrollerade Africa Oil 55 procent av rättigheterna i områdena. I november 2011 gav Africa Oil upp två av blocken, nummer två och sex.

Under 2011 och början av 2012 gjorde Africa Oil geologiska undersökningar på sina områden. I våras skulle borren för första gången sättas i marken i Ogaden. Provborrningarna sköts dock fram till slutet av året, enligt Affärsvärlden.

När och om det väl sker kommer det inte att vara i Africa Oils regi. I somras sålde bolaget tjugofem procent av de två återstående blocken – nummer sju och nummer åtta – till oljebolaget New Age Ltd, som nu är huvudägare med 40 procent. Africa Oil och ett tredje bolag är delägare med 30 procent vardera.

Dessutom gav Africa Oil upp det så kallade operatörskapet, New Age är nu det bolag som driver verksamheten.

Som mest under de geologiska undersökningarna hade Africa Oil 150 personer arbetande för dem i sina block. Allt enligt uppgifter från bolaget. Den ende anställde från Africa Oil som är kvar i Ogaden i dag är bolagets lokalanställde »sambandsofficer«, som ska främja relationerna med lokalbefolkningen.

Om medieuppståndelsen eller säkerhetssituationen har bidragit till beslutet att sälja är oklart. Men nyligen hittade Africa Oil olja på ett fält i Kenya dit bolaget nu koncentrerar sina resurser.

Hur läget är i Ogaden i dag är mycket osäkert. I oktober förra året, när Johan Persson och Martin Schibbye hade suttit fängslade i fyra månader, rapporterade Amnesty att tusentals människor återigen tvångsförflyttades av militären för oljeexploateringens skull. Var exakt i Ogaden detta ska ha skett skriver de inte i sin rapport. Amnesty framhåller att vittnesmålen är omöjliga att bekräfta utan tillgång till regionen.

Det har aldrig presenterats några skarpa bevis mot att några övergrepp ska ha begåtts på Africa Oils områden. Kritiken mot Africa Oil är baserad på hur det har gått till i andra delar av landet och läget generellt i Ogaden. Det var just Africa Oils verksamhet som Johan Persson och Martin Schibbye ville skapa sig en egen bild av.

Lundins företrädare hävdar att de aldrig sett några missförhållanden på sina områden, och framhåller i stället sina utbildningsprojekt och annat bistånd som bolaget och Lundinsfären har bidragit med.

Men det är många som inte litar helt på bolaget. På Lundin Petroleums stämma i maj krävde Carina Lundberg Markow, på försäkringsbolaget Folksam, att företaget skulle finansiera en oberoende granskning av anklagelsen om Lundinbolagens påstådda inblandning i regeringarnas fördrivning av lokalbefolkning i Sudan och Etiopien.

Drygt en femtedel röstade för förslaget, men många aktieägare var kritiska mot det. Några buade ut Folksamchefen. Strax efteråt sålde Folksam, Handels och AMF Pension sina aktier i Lundin Petroleum i protest mot att utredningen inte blev av.

Hur nära Africa Oils område Johan Persson och Martin Schibbye kom vet vi i skrivande stund inte. Kanske presenteras mer på den presskonferens som hålls på fredag när den här tidningen publiceras. Från staden Galkayo i Somalia tog de sig över gränsen till Etiopien med hjälp av ONLF. Etiopiens terrorlagar som antogs 2009 gör allt samröre med terroristorganisationer olagligt.

Regimen har blivit hårdare efter valet 2005. Då dödades 200 människor i samband med gatuprotester, 700 skadades och tiotusentals oppositionella fängslades.

Människorättsexperter och experter på landet talar om en allt större rädsla som sprider sig i landet. Den finns hos forskare, människorättsgrupper, civila organisationer och journalister. Utländska journalister som vill göra samma arbete som Johan Persson och Martin Schibbye hade planerat, har fått ett skräckexempel att förhålla sig till.

– Aktiva och oberoende journalister i Etiopien har alltid känt till hur högt priset är för att rapportera. Det svenska fallet satte ett pris på det för internationella journalister, säger Leslie Lefkow, Etiopienforskare på Human Rights Watch.

I Etiopien pågår just nu en maktkamp efter premiärminister Meles Zenawis död.

– Det ska vara val den 16 september och man har inte ens kunnat enas om hur det ska gå till, säger den norska Etiopienexperten Kjetil Trondvoll.

Han tycker att bilden av landet måste nyanseras. Samtidigt som de mänskliga rättigheterna försämras i landet, för regeringen ett aktivt arbete för den humanitära och människorättsliga situationen i Eritrea. Infrastrukturen förbättras. Hälsotalen likaså.

Förra veckan inleddes fredssamtal mellan ONLF och den etiopiska regeringen. I Kenya möttes ledare för ONLF och den etiopiska försvarsministern. Det vore förstås positivt för lokalbefolkningen om de lyckas, säger Amnestys Etiopienforskare Claire Beston. Men hon är inte odelat optimistisk:

– Det kan betyda att regionen öppnas upp och fler ges tillträde. Men även om det blir så måste man komma ihåg att problemen inte är lösta. Situationen kommer bara att bli som i resten av landet.

2 thoughts on “Osäkerheten i Ogaden

  1. Martin Hassel skriver:

    Viktigt och intressant!

    Här är en analys mer fokuserad på regeringens roll i det hela: http://www.ekenmagasin.se/samhalle/politik/item/645-regeringen-lägger-locket-på

Kommentarer är avstängda.

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera