En norsk, en svensk och en tull

Text:

Foto: Scanpix

Plötsligt faller allt på plats. En vecka efter att Norge chockat världen genom att ge fredspriset till Europeiska unionen retar man upp samma union genom att chockhöja tullarna på utländska ostar.

Omvärlden inser nu att det där med fredspriset bara var en avledningsmanöver. En slug sådan: genom att definiera EU som ett fredsprojekt kan man med lätthet dissa hela frihandelstanken. Hela grejen med kol- och stålunionen var ju att få franskar och tyskar att sluta kriga. Det har inget med billig mat att göra.

Norrmännen tänker på allt.

Eller inte. För vid en närmare titt på osttarifferna ser vilken räknekunnig människa som helst att norska regeringen öppnat en gigantisk affärsmöjlighet för hugade smugglare.

Med ett 227-procentigt påslag på försäljningspriset blir en finare ost för 100 kronor kilot nu 227 kronor dyrare. Det är en prisskillnad som vida överstiger den mellan svensk och tysk sprit.

Den som fyller bakluckan och lite av passagerarutrymmena med ost bör enligt Fokus uträkning kunna tjäna mer än 100 000 kronor. Faktum är att ostsmuggling till Norge enligt vissa sätt att räkna kan bli mer lönsamt än smuggling av kat. Ett knippe av den drogen brukar kosta runt 250 kronor per kvartskilo – alltså fyra gånger så mycket som Fokus exempelost – men måste å andra sidan konsumeras inom några dagar från skörd. En hårdost kan lagras mycket längre.

Att smuggla vanliga produkter är inget ovanligt i västvärlden. Kanadensare har i flera år kört billiga mediciner över gränsen till USA, där politikernas avtal med läkemedelsbolagen gör identiska mediciner mångdubbelt dyrare.

Lågkonjunkturen må dra in över Sverige, men en ny framtidsbransch skymtar onekligen i väst.