Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Ledare i skuggan. Anhängare till president Mahmoud Abbas väntar på hans tal i Ramallah i söndags.

Utrikes

Splittrat motstånd

Natten till fredagen enades FN om att ge Palestina status som observatörsstat. Trots detta har Gazakriget ytterligare försvagat president ­Mahmoud Abbas ställning.

På en falafelrestaurang i Nablus visar tv:n bilder från en demonstration i staden Hebron, åtta mil söderut. Ett tusental personer har samlats för att protestera mot häktningarna av 50 personer misstänkta för en bussbomb i Tel Aviv några dagar tidigare. Hamas gröna flaggor pryder folkhavet. På den Fatah-styrda Västbanken har de gröna flaggorna inte vajat på sex år. Och det är inte bara i Hebron det ser ut så; i varje solidaritetsdemonstration på Västbanken under det senaste kriget i Gaza täcktes folksamlingarna av Hamasflaggor. Även oppositionella i Gaza som annars lever under ständigt förtryck och hot från Hamas stödde deras attacker mot Israel.

Trots 169 döda och över tusen skadade i Gaza betraktas Hamas, av många, som vinnare i det åtta dagar långa kriget. Och i Palestina ses de inte bara som vinnare över Israels militär utan även som vinnare över det rivaliserande regeringspartiet Fatah.

– De skjuter raketer mot Tel Aviv, för palestinier är det ett mirakel. De är starka och kan slåss medan Fatah ägnar sig åt verkningslösa förhandlingar med Israel, säger Hussam Khader, välkänd parlamentsledamot för Fatah.

Han är, som många andra här, mycket kritisk till hur president Mahmoud Abbas hanterade Gazakriget.

– Han var tyst, så ingen vände sig till honom. Han har misslyckats representera det palestinska folket och borde avgå.

Medan ministrar och delegationer från grannländerna kom till Gaza för att visa sitt stöd höll sig Mahmoud Abbas kvar på Västbanken och lät alla officiella uttalanden komma från Hamas företrädare.

Men Mahmoud Abbas har inte besökt Gaza sedan fraktionskriget mellan Hamas och Fatah bröt ut 2007. Konflikten mellan de båda partierna finns inpräntat i alla palestiniers medvetande och det har påverkat hela det ockuperade områdets utveckling. Hamas vann valet 2006 men resultatet accepterades inte av Fatah och blodiga strider mellan de då Fatahledda myndigheterna och Hamas anhängare bröt ut. Resultatet blev att Gazaremsan leds av premiärminister Ismail Haniyahs Hamas medan Västbanken fortsatt kontrolleras av president Mahmoud Abbas Fatah. Många Hamasmedlemmar fängslades och torterades på Västbanken och det har varit svårt att visa öppna sympatier för partiet sedan dess. Motsvarande skedde mot Fatahanhängare i Gaza.

Det senaste kriget i Gaza gav hopp om ett efterlängtat politiskt enande mellan Västbanken och Gaza, och möjligheterna till ett enat motstånd mot Israel ser inte lika avlägset ut längre.

– Vi måste lägga de interna stridigheterna bakom oss och försonas för landets bästa, säger Muna Mansour, en högt uppsatt parlamentsledamot för Hamas och en av dem som varit aktiv längst i partiet på Västbanken.

Hon ser Gazakriget som början på en tredje intifada och är övertygad om att hela det palestinska folket reser sig igen. På frågan om nästa resning blir mot Fatah eller mot Israel, säger hon att den måste vara mot Israel.

– Fatah kommer också ur en befrielserörelse, så det som till slut förenar oss är att vi har vår grund i motståndet. Och i dag är folket enat, men ledarna är det fortfarande inte. Tyvärr.

Den unga aktivisten Beesan Ramadan är mer kritisk till en ny resning. Hon tar avstånd från både Hamas och Fatah och utan stöder i stället en samlad organiserad palestinsk resning men menar att en intifada inte är något man kan förutse på förhand.

Både Hamas och Fatah är politiska partier med militära delar som i grunden förespråkat väpnat motstånd mot Israel. Men båda grupperna har sett sig tvingade att ägna sig mer åt dialog och kompromisser ju mer makt de fått. Det som har försvagat Fatah är att de anses ha gett upp all form av motstånd för att i stället ägna sig åt fruktlösa fredsförhandlingar. De stödde exempelvis den havererade Osloprocessen under 1990-talet. Den uppmärksammade Wikileaks-läckan i början av förra året visade också hur palestinska myndigheter under ledning av Fatah gav upp de flesta av folkets kärnfrågor i förhandlingar med Israel, förhandlingar som trots allt inte ledde någonstans. Hamas däremot har fortsatt det väpnade motståndet mot Israel även efter andra intifadans slut. Ett motstånd som främst handlar om sporadisk raketbeskjutning med amatörmässiga raketer. Men motståndet har en symbolisk betydelse – att det fortfarande förs en väpnad kamp för rättigheter, att de inte ger upp eller kompromissar.

I dagarna röstade FN om Palestinas ändrade status. Mahmoud Abbas har länge jobbat för att höja Palestinas status i FN till en medlemsstat. Han lade fram förslaget för FN:s generalförsamling förra året men då röstades det ner. Abbas försöker återigen få igenom den förändrade statusen, den här gången som erkänd icke-medlemsstat. Förslaget innebär bland annat att Palestina ska få utökade möjligheter att  kunna anmäla krigsbrott till Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Men det är långt ifrån en garanti och något som skulle kräva ytterligare omröstningar. Men i Palestina saknar förslaget brett stöd då det är svårt att se hur det skulle leda till ett slut på den israeliska ockupationen.

Ett självständigt Gaza, fritt från Israel och fritt från Västbanken, är vad många menar att Israel vill se. Det är även något som skapat splittringar inom Hamas. Delar av partiet vill ha ett självständigt Gaza, befriat av och styrt av dem, utan problemen med Västbanken. Det är det sista Fatah-parlamentarikern Hussam Khader vill. Men han ser inte ljust på framtiden.

– Ge det fem år till så är en ny stat född, ett Palestina bara i Gaza och ett Västbanken som tillhör Jordanien, säger han pessimistiskt.

– De som ens funderar på detta måste stoppas. Det skulle vara undergången för palestinierna. Det skulle inte finnas några krav längre på rätten till flyktingarnas återvändande, inget  krav på Jerusalem som huvudstad. Allt vi någonsin kämpat för vore förgäves, säger den 22-åriga aktivisten Beesan Ramadan.

I en stor lokal bredvid falafelrestaurangen i Nablus dansar några ungdomar den traditionella palestinska dansen dabka.

– Det är inte vanlig dabka för fest, det är nationell dabka. Dansen berättar den palestinska historien, förklarar Amal Takrouri när hon anfådd tar en paus. Angående vad hon tycker om de två rivaliserande politiska partierna svarar hon:

– Jag vill inte att det ska finnas ett Fatah och ett Hamas, de skulle vara starkare tillsammans. Om Israel vet att det finns två partier som inte tycker om varandra så kan de utnyttja det. I stället måste de jobba tillsammans för ett helt Palestina, på Gaza och här på Västbanken.

 

Fakta | Stöd från Iran

Hamas raketer hade längre räckvidd än någonsin tidigare. De använde sig av Fajr-5-missiler som de fått hjälp att framställa av Iran. Missilerna räckte hela vägen till Jerusalem och Tel Aviv. I Israel dödades sex människor — fyra civila och två soldater — medan 240 skadades. I Gaza har Iran tackats för sin hjälp och fått stöd där. En del har påstått att kriget mot Gaza var ett sätt att förbereda sig på ett större krig mot Iran framöver. Ett krig som förmodligen skulle få ödesdigra konsekvenser.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera