Kultur

Nobelpris inget att stå efter

Därför har en översatt Nobel ingen chans mot en August.

Styrbjörn Gustafsson blir tyst ett tag, sedan säger han med förväntan i rösten.

– Jag hoppas på en nolla till. Men bokhandlarna har ju returrätt. Så vi får se.

Styrbjörn Gustafsson är förläggare på det lilla förlaget i Stockholm som ger ut årets nobelpristagare Mo Yan på svenska. Han är inte van vid höga räknetal.

Nollan han hoppas på är den siffra som kan komma att plussas på 1 500 – antal exemplar som Mo Yans roman »Vitlöksballaderna« ursprungligen trycktes i. Knappt två månader efter att kinesen tilldelats Nobelpriset i litteratur kan boken alltså ha sålts i tio gånger så många exemplar.

Det låter som en fin skjuts framåt.

Fast ändå.

De där ursprungliga dryga tusen böckerna trycktes år 2001, för mer än ett decennium sedan.

Ändå fanns flera hundra osålda exemplar kvar på lagret när priset gick till Mo Yan.

Sådan är tillvaron för dem som ägnar sig åt att ge ut översatt kvalitetslitteratur.

Det vet Elisabeth Grate på det lilla förlaget med samma namn. 2006 hade hon gjort en andra tryckning av Jean-Marie Gustave Le Clézios roman »Afrikanen« i 2 000 exemplar. Cirka 400 exemplar såldes på två år. När det i början av oktober 2008 blev klart att Le Clézio var årets nobel-prisvinnare, sålde samma roman i 34 000 exemplar på tre månader.

Det låter som ett värdigt tillskott.

Fast ändå.

Över tid blir man inte fet på att ge ut den typen av litteratur.

Då bör man satsa på annat. Trenden är stabil: i Sverige läser vi helst svenskt.

Det är inte alls konstigt att August-priset, som delades ut i måndags – och i den skönlitterära klassen gick till Göran Rosenberg för »Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz« – blivit en allt mäktigare aktör. När det kommer till försäljningen av böcker i Sverige slår August Nobel med hästlängder. Att Tomas Bannerheds »Korparna« hade sålt i 6 000 exemplar före fjolårets pris, och ytterligare 41 000 två månader efteråt, är inget konstigt. Anders Toll, försäljningschef på Norstedts, meddelar att förlaget trycker mellan 40 000 och 100 000 böcker för varje Augustvinst. Och eftersom Sigrid Combüchens »Spill« (2010) och P O Enquists »Ett annat liv« (2008) »gick mycket bra« är det inte svårt att gissa på vilken nivå de hamnade. Martin Ahlström, på Albert Bonniers Förlag, estimerar att Steve Sem-Sandbergs »De fattiga i ódz« (2009) – som före August sålts i ungefär 10 000 exemplar – till årsskiftet hade sålts i cirka 60 000 exemplar.

Får det sedan gå en tid kan det gå riktigt bra, som för Mikael Niemi.

År 2000 fick han Augustpriset för »Populär-musik från Vittula«. Åtta år senare hade boken sålt i 840 000 exemplar.

Man kan förstå varför förläggarna satsar svenskt, inget fel i det. Men att den översatta litteraturen sjunker så drastiskt – från 58 procent av originalförsäljningen år 2000, till 25 procent år 2011 – borde rimligtvis inte enbart kunna förklaras med kostnader för rättigheter och översättningar. Eller att folk numera tenderar att läsa böcker på engelska.

Marknadsföringsaspekten brukar också nämnas, mest som en bisak. Att svenska författare lättare kan ta sig till tv-soffan. Blotta misstanken att detta skulle vara huvudsaken till att förläggarna av utländsk litteratur fruktar returrätten, är inte orimlig. Fast ändå. Sorglig.

 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera