Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Utrikes

En verkligt prövad provins

Jordbävningen är bara det senaste i en lång rad lidanden för provinsen Sistan-Baluchistan.

Det var en helt vanlig tisdag i staden Khash i provinsen Sistan-Baluchistan i södra Iran. Försäljare av tidningar och majskolvar stod längs gatorna och tittade ut på trafiken. Butikerna hade fortfarande stängt för lunch- och eftermiddagsvila.

Plötsligt började marken skaka av ett kraftigt jordskalv. Människor greps av panik. Byggnader skakade och föll samman. Ögonvittnen berättar att skalvet varade i cirka en minut.

Enligt seismologiska institutet på Teherans universitet hade skalvet en magnitud på 7,8 på Richterskalan. Jordbävningen inträffade klockan 15.14 lokal tid i tisdags. Epicentrum låg 86 kilometer från Khash som ligger vid gränsen till Pakistan.

Jordbävningen kändes i stora delar av Mellanöstern– från Saudiarabien, hela vägen över Persiska viken till norra Indien. Hundratals skadades och en person dog på den iranska sidan av gränsen. Samtidigt krävde skalvet ett 40-tal dödsoffer på den pakistanska sidan.

Mehdi Zare, representant på seismologiska institutet på Teherans universitet, säger i en intervju med den iranska nyhetsbyrån Fars News att skalvet är det starkaste under de senaste hundra åren.

Skalvets djup förklarar varför det inte vållade större skador. Också att befolkningen i de drabbade områdena bor i tält och att det är glesbyggt. Enligt Zare blev skalvets faktiska magnitud på ytan 4,0 på Richterskalan.

Jordbävningar är en vanlig företeelse i Iran, speciellt i den sydöstra delen av landet. Bara under det här seklet har man drabbats av tretton kraftiga skalv. För bara en vecka sedan skakades staden Kaki i provinsen Bushehr av ett skalv som mätte 6.1 på richterskalan. 39 människor omkom och cirka 850 skadades.

Den 26 december år 2003 jämnades staden Bam med marken. Bam ligger i samma landsända, men i en annan provins än Khash. En tredjedel av stadens invånare, cirka 30 000, dog och ytterligare 30 000 skadades allvarligt.

Mohsen Aboutorabit, proffessor i arkitektur vid University of Central EnglandCentraltral i Birmingham var med och byggde upp Bam efter katastrofen. I sin blogg skriver han att en av orsakerna till det höga dödsantalet var att de flesta byggnaderna var gjorda av lera. En liknande jordbävning i Kalifornien krävde tre människoliv tack vare jordbävningssäkra byggnader.

Iranska regeringen har hög beredskap och brukar snabbt vara framme med hjälparbete vid naturkatastrofer. Ofta är de internationella hjälpinsatserna stora, även i ett relativt isolerat land som Iran. Efter skalvet i Bam skickade inte mindre än 44 länder humanitär hjälp för att bygga upp staden igen.

Men i provinsen Sistan-Baluchistan, som är geografiskt tio gånger större än Värmland, är förutsättningarna helt andra. Mycket för den dåliga säkerheten i området.

Många hjälporganisationer vågar helt enkelt inte ta sig dit. Det säger irankännaren Seyed Mohammad Fazlhashemi, proffessor i islamisk teologi och filosofi på Uppsala universitet.

– Det har förekommit att utländska turister kidnappas för att senare släppas mot en summa pengar. Kidnappningarna är en del av den organiserade brottsligheten i området. Detta är förklaringen till varför internationell hjälp inte kommer fram till området, säger Fazlhashemi, tar en suck och fortsätter resonera.

Han berättar att det finns flera dimensioner och förklaringar till varför området är särskilt utsatt.

– Området är isolerat i Iran. Dess geografiska närhet till Afghanistan och Pakistan har förvandlat det till ett paradis för handel av opiater och heroin. Det är tungt beväpnade ligor som styr transitvägar mellan Iran och Pakistan, säger han.

En annan aspekt är de dåliga ekonomiska strukturerna. Många av provinsens 4 miljoner invånare lever under mycket knappa förhållanden, med stor arbetslöshet och i extrem fattigdom.

– De har alltid halkat efter ekonomiskt. Detta har skapat konflikter mellan maktens centrum i Teheran och lokalbefolkningen. Det har alltid varit så, både före och efter revolutionen, säger Fazlhashemi.

Det finns också en religiös aspekt. Majoriteten av befolkningen i området är balucher, de är cirka tre miljoner. Deras språk är baluchiska, i övriga Iran pratar man persiska. Balucher likt minoriteten turkmener är sunnimuslimer. Majoriteten av befolkningen i Iran är persisktalande och shiiter.

– Balucherna känner sig diskriminerade. Exempelvis tillsätter regeringen i Teheran guvernörer som har starka lojalitetsband till dem. Lokalbefolkningen känner sig därför marginaliserade. De vill ha ett baluchiskt styre i området, säger Fazlhashemi.

Detta motiverar sunniter i området att allt oftare höja tonen mot centralmakten i Teheran.

Det har också förekommit sekteristiskt våld och terrorism i området.

– Jundullah är ett exempel, de stred för ökat självstyre för de sunnimuslimska balucherna och hade som uppgift att destabilisera centrala makten i Teheran, säger han.

Gruppen har tagit på sig en rad terroristangrepp i landet. Jundullah finansierades öppet av Bushadministrationen, skriver brittiska The Telegraph.

År 2009 dödades 30 personer i en självmordsattack mot Irans revolutionsgarde. Flera liknande händelser har drabbat Sistan-Baluchistan. I mars 2006 dödades 22 personer varav flera regeringstjänstemän i en attack i staden Zahedan. Gärningsmännen hade klätt ut sig till poliser. I februari året därpå attackerades medlemmar i Revolutionära gardet i en bilbombsexplosion. 18 personer dog och ett trettiotal skadades. I ännu en bombexplosion år 2009 i en moské dog 20 personer och ett femtiotal skadades.

Jundullah har sagt att man använder våld för att försvara sunniternas rättigheter i Iran.

Den 30 juni 2010 avrättades ledaren för Jundullah, Abdolmalek Rigi, i Iran. Organisationen försvagades betydligt.

Men splittringar mellan regeringen och baluchiska folket lever vidare. Frågan är vilket som oroar balucherna mest, jordbävningarna eller osämjan med regimen i Tehran.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera