Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Avkoda den digitala magin

Det är så här det måste ha varit på 1800-talet att höra Karl Marx tala om klass och kapital eller Darwin förklara evolutionen.

En man i labbrock står i vad som ser ut som ett gigantiskt proppskåp, alla väggytor täckta av elektronrörsknoppar i täta rader. På golvet trängs ställ med fler ikopplade komponenter. Det är 1940-tal, rummet är en tidig dator, Eniac, och farbrodern programmerare eller tekniker. För att lösa problem stiger han fysiskt in i maskinen, flyttar på hyllor, skruvar på knoppar. Sjuttio år senare visar den brittiske kulturkritikern och konstnären James Bridle fotografiet under sin föreläsning på The Conference i Malmö, följt av bilder på serverhallar, lagerlokaler, diagram över satelliter i omlopp kring jorden.

»Varje gång du slår upp något på Google Maps pratar du med en satellit tvåtusen mil ovanför dig«, säger han. »Nu lever vi alla inne i maskinen.«

Bridle talar om nyhetsförmedling och digitaliserad krigföring, om en verklighetsuppfattning i förändring, om hur enkelt det är för oss konsumenter att betrakta teknologi som magisk. Den blanka trollplattan i kartongen verkar ha materialiserat sig spontant, frammanad av vår åtrå. Manickerna utrustar oss med möjligheter som känns närmast övernaturliga eftersom vi inte vet ett dyft om hur de fungerar.

Därmed har det blivit osynligt för oss att mobiltelefoner kommer från gruvor, att globaliserad handel involverar obegripligt stora fabriker och lager med ständigt övervakade arbetare, att det på varje punkt i systemet, alltid, finns människor bland maskinerna. Det teknologiska nätverket är en del av ett större nät som har sociala, kommersiella och juridiska delar. Storföretag som Google bygger inte bara hårdvaruparker och sorterar data. De investerar miljarder i lobbyverksamhet och tar också ställning i pågående konflikter, som nu i Syrien, där rebellerna i sin tur bygger stridsvagnar med datorspelskontroller som styrsystem efter instruktioner de hittat på nätet.

»Teknologi är en manifestation av mänsklig politik och mänskliga önskemål. Genom att börja följa dessa flöden kan vi göra mönstret synligt. Teknologi går att läsa. Det finns alltid något nedskrivet, något ihopbyggt«, säger Bridle. »Vi måste alla bli systemläskunniga.«

Jag tänker att det är så här det måste ha varit på 1800-talet att höra Karl Marx tala om klass och kapital eller Darwin förklara evolutionen. Vi lever alla i nedärvda verkligheter. Först när bättre begrepp att tänka med introduceras kan vi ställa bättre frågor om vår samtid. Orsakssammanhang uppenbaras där missförstånd och mirakel tidigare dominerat.

Vi har nått den punkten med internet nu. I en framtid så närliggande att den delvis redan är här expanderar nätet ut från datorer och telefoner till alla maskiner omkring oss, in i våra väggar, möbler, kläder, kroppar. Kameror och sensorer riktas mot oss och vi riktar dem själva mot omvärlden. Data om oss flyttas ständigt, delas och förmedlas, och överallt där information förmedlas och utvärderas skapas – precis som det alltid har gjort – vår kultur och vår verklighet.

Nästa år firar jag mitt tjugoårsjubileum på internet och jag har alltid intresserat mig för dessa frågor. Ändå behärskar jag dem inte och jag känner ingen som gör det till fullo. Vi behöver hjälp från vårt skolsystem, vår public service, våra kommersiella medier, våra opinionsbildare, att få en terminologi för den teknologiska verklighetens grammatik och lagbundenheter. Att göra alla medborgare digitalt delaktiga är självklart viktigt. Men jag undrar om vi i vår iver att rusa in i framtiden inte också glömde att se oss omkring. Att utforska världen vi bygger och rita kartor för dem som ska leva i den tillsammans.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera