Inrikes

Kriget om klonerna

Folklig möbelrevolution eller fräck stöld? Åsikterna om de nya möbelpiraterna splittrar Designsverige.

I början av sommaren gjorde inredningsfirman Svenskt Tenn en upptäckt som skakade möbelpalatset på Strandvägen i Stockholm, där man sålt Josef Franks mönstrade tyger, klassiska lampor och gedigna trämöbler i 87 års tid. Historien sitter i väggarna  och föremålen som återfinns i många svenska hem, har blivit synonyma med god smak och kvalitet. Det säregna formspråket har visserligen »lånats« av de mer plånboksvänliga konkurrenterna både en och flera gånger, men hittills har företaget varit förskonat från rena varumärkesintrång. Fram till för några månader sedan. I juni upptäckte Svenskt Tenn att kopior av deras klassiska tyger nu fanns till försäljning i utländska webbutiker, för mellan en tredjedel och hälften av priset. Jurister kopplades in direkt, och nu pågår försök att få stopp på plagiaten.

Svenskt Tenns vd Maria Veerasamy är upprörd över kopiorna.

– Varken grundaren Estrid Ericson eller Josef Frank hade några egna barn och det var deras önskan att företaget skulle fortsätta föra svenskt design- och kulturarv vidare genom att använda de original som finns i vårt arkiv, säger hon.

Problemet för Svenskt Tenn är bara att det inte är självklart att de företag som säljer billiga varianter av deras tyger faktiskt begår något brott. Det svenska företaget har nu fått uppleva ett fenomen som våra grannländers sedan länge döda designikoner utsätts för i stor utsträckning. För främst är det kanske de danska och finska möbelmästarna från 1950- och 60-talen som kopieras vilt.

De senaste åren har nämligen flera nya uppstickare på möbelmarknaden funnit ett lukrativt kryphål i lagstiftningen. I Sverige, liksom i de flesta andra EU-länder, har upphovsrättstiden för möbler successivt förlängts. I dag är designen skyddad mellan 70 och 75 år efter skaparens död. Undantaget är Storbritannien, som åtminstone än så länge har ett betydligt kortare upphovsrättsskydd. Genom att registrera sig i landet kan därför företag tillverka och sälja mer eller mindre exakta kopior helt lagligt, efter samma ritningar som originalet, endast tjugofem år efter det att dess skapare avlidit. EU:s regelverk om fri rörlighet för varor och tjänster gör att dessa produkter kan säljas på internet till svenska konsumenter, utan att det bryter mot lagen. Ett av de mer uppmärksammade exemplen på ett sådant företag är Designers Revolt, grundat av den svenske it-entreprenören Lennart Nyberg. Han hade blivit mångmiljonär på sitt bläckpatronföretag Ink Club när han 2011 kastade sig in i designbranschen. Designers Revolt säljer enligt egen utsago möbler av samma kvalitet som de flerdubbelt dyrare originalen av giganter som Arne Jacobsen, Louis Poulsen, Hans J Wegner och Le Corbusier. Och nu även Svenskt Tenn.

– Det är inget annat än stöld och riskerar att utarma branschen och sätta stopp för nytänkande, produktutveckling och kreativitet, hävdar företrädare för de utsatta företagen.

En av dem är Cecilia Ask Engström, chef för branschutveckling och produktansvarig för möbler på TMF, bransch- och arbetsgivarorganisationen för den träförädlande industrin och möbelindustrin i Sverige, som företräder cirka 750 medlemsföretag.

– Vi tycker förstås att detta är jättetråkigt. Det är ett snyltande på andra människors arbete och riskerar att urholka respekten för originalet. Dessutom är dessa produkter olagliga att sälja i Sverige, säger Cecilia Ask Engström.

Företrädare för de nya möbelsajterna på nätet delar inte hennes uppfattning.

– Det är helt lagligt och dessutom är det en demokratisk gärning att möjliggöra för fler människor att ta del av vackra möbelklassiker som håller lika god kvalitet som de dyra originalen, menar möbelpiraterna.

Hos Designers Revolt, liksom hos den uppsjö av andra företag med liknande affärsidé, är prisskillnaden enorm jämfört med de licenstillverkade produkterna, de så kallade originalen. Ett av de mest slående exemplen är Arne Jacobsens fåtölj Ägget, skapad 1958. Hos uppstickarna kostar en tygklädd Ägget drygt 11 000 kronor. Hos någon av de svenska återförsäljarna får man betala runt 54 000 kronor för den åtråvärda möbeln. Vill man ha den i svart skinn tvingas man lägga till ytterligare 45 000 kronor. Det är det förstås inte många som har råd med.

Vad skulle den sedan länge döda designern själv tycka om kopiorna? De som försvarar de nyproducerade klassikerna hävdar att upphovspersonerna nog skulle bli förskräckta om de visste hur dyra och exklusiva deras möbler blivit. Själva tanken hos många av funktionalimens stora namn var att möjliggöra för vanligt folk att få vackra möbler. I den andan är det närmast smaklöst att nytillverkade original har en prislapp som gör dem totalt otillgängliga för massorna, enligt detta sätt att se på saken.

– Den moraliska diskussionen tycker jag är värd att ta. Om de här designerna skulle veta att deras möbler kostar närmare 90 000 kronor i dag, skulle de vända sig i graven. Ingen människa har ju råd, eller vill betala så mycket för en stol, sa Lennart Nyberg till tidningen Resumé 2011.

Designuppstickarna får åtminstone delvis stöd från den ideella organisationen Sveriges Konsumenter, som inte uppmuntrar piratkopiering men anser att det är fel att skuldbelägga enskilda konsumenter som köper de omstridda nya designkopiorna som är förbjudna att sälja i Sverige men som säljs helt lagligt på internet.

– Det är alldeles för långa patenttider på möbler. Att designen skyddas i 70 år efter upphovsmannens död är både orimligt och oförsvarligt, säger Jan Bertoft, generalsekreterare för Sveriges Konsumenter.

Han poängterar att det självklart är viktigt med ett starkt upphovsrättskydd men inte så pass lång tid som ett halvt sekel eller mer. Inom den europeiska konsumentrörelsen arbetar man nu mot det hårda lobbyarbete som möbelindustrin och branschorganisationerna driver för att förlänga patenten och skydda upphovsrätten.

Branschföreträdaren Cecilia Ask Engström tycker att dagens långa upphovsrättsskydd är rimligt och ser flera faror med de nya designkopiorna. Medan originalprodukterna är testade för hållbarhet och måste leva upp till miljökrav och arbetsmiljökrav så kan kopiorna vara tillverkade med mindre hänsyn till dessa faktorer, rent av ha kopplingar till illegal verksamhet i länder som exempelvis Kina där mycket av tillverkningen sker, menar hon.

– Du får en kopia som du inte vet något om. Det finns många fina originalmöbler till samma pris. Varför inte köpa en sådan i stället? Alla har ju inte råd att köpa en ny BMW, säger Cecilia Ask Engström.

Men frågan är också vad som egentligen är ett original. Licensen för många av de älskade klassikerna säljs efter upphovspersonens död vidare till högstbjudande. Ett exempel är det schweiziska företaget Vitra som numera äger rättigheterna att tillverka Charles och Ray Eames klassiska stolar. En del, däribland Designers Revolts Lennart Nyberg, anser att ett original är en möbel som tillverkats under skaparens överinseende och därmed kan all nyproduktion sägas vara en sorts kopior.

– De riktiga originalen finns bara på museer, de som säljs på fina gatan är ju också ett slags kopior – det är bara det att de är licenstillverkade, kommenterade han sin affärsidé i DI Weekend 2011.

Att tillverka möbler som lånar friskt från dyrare märken är ju trots allt något som företag som Ikea, Mio och H&M Home bygger en stor del av sin verksamhet på. Och även om fenomenet ofta hånas och förkastas av designintresserade finsmakare så går det uppenbarligen hem hos konsumenterna.

Ändå är Svenskt Tenns vd Maria Veerasamy, som nu vill sätta stopp för Designers Revolt och de andra företagen som kopierar Josef Franks tyger, inte särskilt oroad över konkurrensen. Man får vad man betalar för, resonerar hon.

– De som handlar hos oss är intresserade av svenskt hantverk. Josef Frank var en mästare på tekniken att trycka tyger, det är en kunskap som inte går att kopiera. Det är en distinkt skillnad mellan våra originaltyger och de billiga kopiorna, säger Maria Veerasamy.

Den moraliska frågan om vad som är rätt och riktigt, vad som är original och kopia, lär fortsätta. Svenskt Tenn och andra företag som innehar licenserna till designklassikerna kan dock snart vinna en, åtminstone tillfällig, seger.  I Storbritannien är man nämligen i färd med att förlänga patenttiden till 50 år, vilket skulle göra att många av de möbler som nu säljs hos de omdebatterade uppstickarna blir olagliga. Men att det skulle innebära slutet för designföretagen som lever på att producera billigare varianter av de dyra klassikerna är knappast troligt. Fortfarande finns det många länder i världen där upphovsrättsskyddet är kortare. De kan snart bli en ny hemvist för designföretag som vill tjäna pengar på att kränga billiga möbler till designtörstande svenskar.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera