Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Utrikes

Bottenkänning

Frankrikes president lyckas göra sig ovän med såväl väljarna, EU som finansmarknaden.

När presidentens svarta bilkortege sniglat sig upp för Champs-Élysées och parkerat vid Triumfbågen och den okände soldatens grav klev en sobert klädd François Hollande ut för att i sedvanlig ordning hedra minnet av första världskrigets offer. Det var den 11 november, det datum då fredsavtalet signerades 1918 och markerade slutet på det fyraåriga krigets fasor. I år var det första gången någonsin som den högtidliga stunden stördes av demonstranter som krävde presidentens omedelbara avgång. Enligt den franska regeringen handlade det om anhängare till extremhögern. Enligt franska medier var demonstranterna en salig blandning, från de som protesterade mot homosexuellas rätt att gifta sig, till arbetare iklädda röda toppluvor.

De senare är en del av en färsk proteströrelse med rötterna i vänsterfästet Bretagne och som motsätter sig en ny miljöskatt på tung lastbilstrafik. Namnet, Les Bonnets Rouges, har de tagit efter en förebild från 1600-talets arbetarrevolt mot Ludvig XIV:s skattepålagor. De nya röda mössorna är inte ensamma. I protest mot socialistregeringens politik finns det numera vita, gröna, blå och gula mössor som symboliserar olika intressegruppers kritik mot skattehöjningar eller försämrade arbetsvillkor. Protesterna sträcker sig från höger till vänster på den politiska skalan.

De röda mössornas skatterevolt har varit framgångsrik. Hollande har backat angående miljöskatten. Tidigare i höst har presidenten tvingats till reträtt efter protester mot andra planerade skattehöjningar. Inte ens den egna regeringen tycks överens om vilken skattepolitik man ska föra, och svajigheten har skapat en känsla av sårbarhet och obeslutsamhet som är svår att tvätta bort.

François Hollande är också den mest impopulära franska presidenten någonsin, visar nya mätningar. Endast två av tio fransmän tycker att socialistledaren gör ett bra jobb med att leda landet.

I takt med att förtroendet dalar för parhästarna president Hollande och premiärministern Jean-Marc Ayrault växer kraven på den senares avgång. Genom att ersätta honom med en mer populär person hoppas nu delar av socialistpartiet kunna vända trenden. Andra hävdar att det nu är läge att stå upp för premiärministern.

– Om inte ens vi verkar tro på honom, hur kan vi då förvänta oss att fransmännen ska göra det? sa François Rebsamen, högt uppsatt socialistpolitiker, i en intervju med Journal du Dimanche, publicerad i söndags.

För snart två veckor sedan sänkte kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor’s Frankrikes kreditbetyg, från AA+ till AA, och motiverade det med att landets höga arbetslöshet gör att effekterna av makroekonomiska reformer inte förbättrar utsikterna för tillväxt. När samma sak skedde under Sarkozys presidentskap i januari 2012 förklarade Hollande att kreditbetygssänkningen var ett bevis på presidentens totala misslyckande. I dag kommenterade han den aktuella degraderingen med att den inte får någon påverkan på hans politiska reformplan. Han kör vidare på den inslagna vägen.

Det är något som oroar många bedömare. Frankrike är Europas näst största ekonomi. I dag har landet ett budgetunderskott på fem procent av BNP. Kombinationen fallande BNP, dalande konkurrenskraft och en president som trots det infriar vallöften om sänkt pensionsålder och höjda marginalskatter, gör att många ekonomiska analytiker nu varnar för att Frankrike är nästa stora hot mot euron.

– Det här är en modig president. Han uppvisar till och med ett överlägset mod, det mod som krävs för att driva en politik som gör honom impopulär, sa socialisten François Rebsamen i söndagens intervju.

Det är ju också ett sätt att se på saken. Frågan är om mod hjälper en president vars folkliga stöd befinner i en stadigt nedåtgående spiral. Det lär i alla fall inte lugna olyckskorparna som varnar för att Frankrike kan sätta hela eurosamarbetet i gungning.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera