Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Minnesord

Bo Trenter

Fotograf och entreprenör, dog den 12 november 2013, 75 år gammal.

»Ja, det gör vi.« Den repliken sammanfattar fotograf Bo Trenter när hans vänner beskriver honom. Han var en entusiastisk mångsysslare, hellre egen än anställd, som med dagens terminologi skulle ha kallats entreprenör.

Bo Trenter föddes i Stockholm 1938, son till Gunnel Persson och deckarförfattaren Stieg Trenter. De placerade honom i Sigtunaskolan där tog han studenten 1957. De teoretiska studierna gick trögt, men han var populär på skolan eftersom han var en duktig simmare som vann många tävlingar för skollaget.

Hans liv skulle dock ta en annan bana när pappa ordnade så att sonen blev lärling hos den då kända industrifotografen KW Gullers, som var förebilden till fotograf Friberg i Stieg Trenters böcker.

Bara 17 år gammal var Bo Trenter gäststudent i tre år vid Hochschule der bildende Künste i Saarbrücken, under Otto Steinerts ledning. Skolan präglades av hårda lärare och enorm disciplin, men det var också en unik utbildning som kombinerade fotografi med konstnärlig inriktning.

Han fortsatte sin fotografutbildning bland annat genom praktik hos ungersk-engelske fotografen Zoltan Glass, som var mode- och naturistfotograf.

I slutet av femtiotalet gifte han sig med Inga-Lill Trenter (född Jitelius). De två kände varandra från Stockholm redan som tonåringar, och tillsammans fick de barnen Eva (1958) och Allan (1962). Omgående efter giftermålet startade han sin ateljé, Studio Bo Trenter, som först fanns i Gamla stan, men allteftersom den växte flyttade de till nya adresser flera gånger om i Stockholm. Under barnens uppväxte reste Bo Trenter mycket i både Sverige och Europa för uppdrag till resekataloger, men stora delar av fotograferingen handlade även om reklamuppdrag och bildreportage för tidskrifter. Han gjorde också flera albumomslag för olika skivbolag, bland annat Odeon Records, och på 1960-talet var han flitigt anlitad för att fotografera den tidens svenska artister: The Hep Stars, Tages, Sten & Stanley och Lenne & The Lee Kings för att nämna en handfull.

Bo Trenter var en stor djurvän. Han och hans hustru Inga-Lill skaffade hund 1972, en border collie, och två år senare kompletterades hunden med en gård i Kullängen, komplett med utedass och endast kallvatten. Bland djuren han skaffade till gården fanns får, hästar, grisar och kor.

Bo Trenter var tidigt framme på många plan. Han var en av de första fotografer som ställde ut bilder på ett konstgalleri i Stockholm, och vännen Jan Fridlund minns hur Bo Trenter en gång visade honom en nyinköpt dator – Bo Trenter var bland de första svenskarna att köpa en Macintosh. Hans kolleger nämner honom också som en föregångare och en förebild som chef – han kunde umgås med assistenterna bortom hierarkier, han ville ha skoj, han ville att arbetet skulle vara roligt.

Runt 1980 valde Bo Trenter att bygga om ladugården på 320 kvadratmeter till en ateljé. Att hela byggnaden behövde isoleras bekymrade honom inte.  Där satsade han och hans nya hustru Birgitta framgångsrikt på reklambranschen. En av kunderna var Citroën, som under ett helt år körde dit sina bilar för fotografering, upp på en ramp och in i jätteateljén.

På nittiotalet kom kraschen. Fotograferandet gick trögt och Bo Trenter valde att släppa det för en ny nisch – ihop med en kollega gav han sig in i event- och konferensbranschen. Han var tidigt ute med vildmarksturism, som kunde inkludera allt från att turisterna testade på att bo i kåta, skjuta med pilbåge och att kasta yxa. Detta fungerade framgångsrikt under hela nittiotalet, ofta med höjdare från näringslivet som kunder.

I början av 2000-talet flyttade Bo Trenter till Småland och testade nya projekt, bland annat uppfödning av ankor och anläggning av sjöar, aldrig rädd för att misslyckas. Hela tiden med en hund vid sin sida, och med devisen att saker och ting kanske inte alltid blir som man tänkt sig i livet – men då blir de på ett annat sätt.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera