Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Utrikes

Frälsningen är inte nära

Skiffergasen har lett till minskade utsläpp i USA men löser inga problem globalt.

Hundratals miljoner människor som förlorar sina hem. Fler sjukdomar och dödsfall på grund av intensiva värmeböljor. Inbromsande ekonomisk tillväxt, ris- och veteskördar som minskar för varje decennium och korallrev som förstörs när haven försuras.

För ett halvår sedan stod Stockholm värd när FN:s klimatpanel IPCC presenterade den första delen av sin femte stora sammanställning av världens klimatforskning. I dag måndag kommer den andra delen, vars utkast har innehållit sådana dystopiska prognoser kring klimatförändringens effekter att den redan på förhand beskrivits som den mörkaste rapporten hittills.

Och forskarvärldens oro är befogad.

Aldrig tidigare har människan släppt ut så mycket koldioxid, den växthusgas som bidrar mest till den globala uppvärmningen. Enligt preliminära siffror landade utsläppen på över 35 miljarder ton år 2012, knappt 40 procent mer än 2002. Inte på miljontals år har det heller funnits så hög koncentration av koldioxid i luften. Keelingkurvan, som dagligen redovisar halten av koldioxid i atmosfären, har vid flera tillfällen legat ovanför gränsen på 400 miljondelar i mars – en nivå 40 procent högre än före den industriella revolutionen.

– Det är bara en tidsfråga innan det stannar över 400 för alltid, säger Ralph Keeling, ansvarig för mätningarna, i en kommentar på Keelingkurvans hemsida.

I fjol dök det visserligen upp siffror för 2012 som tydde på att utsläppsökningarna av koldioxid höll på att klinga av på vissa håll. I Europa minskade utsläppen med över en procent, i Kina ökade de »bara« med runt fyra procent – en av de lägsta stegringarna på ett decennium – och i USA gladdes många över att utsläppen från energikällor som kol, olja och gas visade sig ha fallit med omkring fyra procent.

En mild vinter och mer bränslesnåla fordon förklarade delvis att USA därmed nådde den lägsta punkten sedan 1994 – men hälften av den energirelaterade utsläppsminskningen kunde härledas till skiftet från kol till skiffergas, naturgas som utvinns genom frackning, eller hydraulisk spräckning, i berggrunden. Eftersom naturgas är ett fossilt bränsle som släpper ut mindre koldioxid än olja, men framför allt kol, har de senaste årens gasrusch i USA haft en tydlig inverkan på emissionerna.

– Det är ett stort trendbrott. Skiffergasboomen har gjort att gas har blivit väldigt billigt i USA och att koldioxidutsläppen minskat mycket, säger Måns Nilsson, forskningschef på Stockholm Environment Institute.

Exemplet USA har också fått europeiska ledare att vilja få upp sina egna gasfyndigheter ur marken, däribland David Cameron som hävdar att skiffergasen inte bara kan sänka utsläppen utan även locka tillbaka jobb till Storbritannien. »Titta bara på vad skiffergasen har gjort för USA, för amerikanska företag och för amerikanska jobb«, sa premiärministern när han sjöng gasens lov under Världsekonomiskt Forum i Davos i början på året.

Men även om det relativt nya sättet att utvinna skiffergas kan förbättra statistiken för ett enskilt land är det mindre gynnsamt ur ett globalt perspektiv. Den ökade gastillgången i USA har exempelvis gjort att överbliven amerikansk kol skeppats ut på världsmarknaden, vilket lett till en ökad användning i Europa.

– Vi är ju ett jordklot och gör man en omställning på ett ställe så händer det saker på ett annat. Du måste uppnå globala avtal, annars får du bara en marknad som anpassar sig, säger Måns Nilsson.

Han är inte förhoppningsfull om att det i skiffergasen finns en lösning på energi- och utsläppsfrågan.

– Källorna kommer att tömmas fort och man måste pumpa ned mer och mer kemikalier i marken för att få ut det sista och under processen läcker det ut metangas, som är en väldigt potent växthusgas. Jag har flugit över delar av södra Texas och det är som en schweizerost. Man tittar ned på en oändlig savann med borrhål. Det ser inte klokt ut.

Att snabbt och effektivt sänka utsläppen av koldioxid är centralt för att stävja klimatförändringen. Samtidigt kommer vårt framtida klimat att vara ett resultat av fler faktorer, påpekar Johan Rockström, professor i miljövetenskap och chef för Stockholm Resilience Centre.

– Vi måste förstå att det finns en icke obetydlig risk för väldigt stora temperaturökningar på uppemot fem sex grader. Det som kan ta oss dit är inte utsläppen, utan att ekosystemen ändrar karaktär och ger upphov till så kall-
ade tröskeleffekter. Att permafrosten försvinner i Sibirien eller att isarna smälter så att de permanent byter färg. I stället för att reflektera värme tillbaka till rymden börjar  isarna då absorbera den.

Ska världen lösa utmaningarna som väntar framöver behövs därför mer än minskade växthusgaser.

– Vi måste bevara regnskogarna och hindra att haven försuras. Luftföroreningar, vattenanvändning, biologisk mångfald – allt styr vad som händer i klimatet.

Klicka för att förstora:

Utslappskarta-liten

Fakta | Rapporten klar i höst

IPCC:s femte utvärdering av klimatförändringen, dess effekter och möjligheterna att minska effekterna redovisas i tre delrapporter och en syntesrapport.

Delrapport I. Om den vetenskapliga naturvetenskapliga grunden för klimatförändring. Redovisades i Stockholm i september i fjol.

Delrapport II. Om effekter, sårbarhet och anpassning. Presenteras i Japan den 31 mars.

Delrapport III. Om åtgärder för att minska utsläpp. Offentliggörs i Tyskland i april.

Syntesrapporten. Färdigställs i Danmark i slutet av oktober.

 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera